Barn och familjer lever under jorden i Finland
Under de 2,5 år Flyktingrådgivningen erbjudit riktad service till papperslösa i Finland har man fått 300 kontakttagningar, varav 60 regelrätta papperslösa personer. Men eftersom man vet att det som enar papperslösa är en djuptliggande rädsla så vet man också att det finns betydligt fler som ännu inte vågat ta kontakt.
Projektet Papperslösa avslutas senast i slutet av månaden, om man inte får den tilläggsfinansiering man ansökt om. Och det hoppas Flyktingrådgivningens personal att man får. De knappa tre år projektet haft på sig har gått till att skapa strukturer och kontaktkanaler till människor som inte alls är lätta att nå, nämligen papperslösa migranter som av olika orsaker befinner sig olagligt i landet. Projektet hann åtminstone nå den punkt då Flyktingrådgivningen kan säga att behovet av rådgivning är stort.
– Vi har haft 300 kontakter, varav cirka 60 med personer som är papperslösa enligt den striktaste tolkningen. De flesta är män, och därefter kvinnor, i arbetsför ålder. Men här finns också personer i synnerligen utsatt position: familjer, minderåriga barn och gravida kvinnor, säger projektkoordinator Meri Korniloff.
Vid Flyktingrådgivningen vill man inte utifrån den här informationen göra några uppskattningar av hur många papperslösa personer som lever i Finland just nu. Men det handlar om allt mellan hundra och några tusen.
– Sanningen är att ingen vet, säger juristen Marjaana Laine.
Flera miljoner i EU
På global nivå uppskattar man åtminstone att det finns 30–40 miljoner papperslösa människor, var- av mellan 1,9 och 3,8 miljoner beräknas befinna sig någonstans inom EU. Men eftersom karaktären av det tillstånd de här människorna lever i handlar om att vistas olovligt i ett land så är det ingen som vet hur många de faktiskt är.
Gemensamt för dem är i alla fall att de av olika orsaker stannat i ett land utan giltigt uppehållstillstånd och valet handlar i många fall om att ett papperslöst liv i marginalen i ett främmande land är ett bättre alternativ än att återvända till det hemland man tvingats lämna.
- Har i vissa sammanhang omtalats som ”illegala invandrare” trots att Europaparlamentet redan 2009 uppmanade medlemsländerna att sluta använda den termen eftersom det felaktigt ger en bild av att det handlar om brottslingar. Europarådet har också 2006 fört fram att även papperslösas rättigheter skyddas av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och av Europakonventionen.
- I Finland är bakgrunden till att människor olovligt stannar i landet bl.a. att visumet gått ut, att man fått avslag på tillståndansökningen med hänvisning till Dublin-konventionen och att det kommit ett negativt beslut om uppehållstillståndet varefter man hotas av avvisning.
Så var det åtminstone för kurden Dashti som 2006 måste lämna sin hemregion i Irak, en region som i dag står under Islamiska staten IS kontroll. Hans resa gick till fots till Turkiet, där han stannade en tid in- nan han under 13 dagar vandrade den farliga vägen vidare till Grekland. De var 49 som inledde resan. Femton kom fram.
I Grekland greps han av polisen och sattes i fängelse i 23 dagar. Härifrån släpptes han fri mot löftet att han lämnar landet omedelbart. En för honom väsentlig detalj var att han mot löftet att lyda inte behövde ge sina fingeravtryck till den grekiska polisen. Efter det här köpte Dashti en plats i ett trångt långtradarutrymme där han under 53 dygn färdades genom Europa till Tyskland. Också här lyckades han undgå myndigheterna och tog sig med tåg vidare ända upp till Sverige.
Allt som allt hade han lagt ut närmare 10 000 euro på sin flyktresa.
– 2007 ansökte jag om asyl i Sverige men det var i ett läge då man av politiska skäl beslutat att börja returnera kurder till irakiska regioner. 2008 fick jag avslag och besked om att jag måste återvända hem, säger Dashti som i dag talar både svenska och finska flytande.
Vägen till Rovaniemi
Att åka hem var inget alternativ för honom, så Dashti gick under jorden och med det beslutet blev han en så kallad papperslös invandrare. Insikten om att han kan gripas drev honom vidare och ett tips av en bekant ledde honom slutligen 2009 till ett februarikallt Rovaniemi, där han i stort sett genast placerades i häkte medan polisen utredde hans resrutt.
– Jag ljög och sa att jag kommit direkt från Irak men mina fingeravtryck hittades i Sverige så de ville skicka mig tillbaka dit. Jag var skräckslagen.
Han släpptes i alla fall och lyckades ta sig till Åbo där han gömde sig i två år. Hurdan den tiden var vill han ogärna minnas. Men han tystnar, tappar tråden en stund och rösten brister.
– Du måste förstå att det är väldigt tungt att vara rädd hela tiden. Att vara rädd för att bli sjuk. Att hela tiden oroa sig över att någonting ska hända som gör att polisen dyker upp och kollar dina papper. Att någon följer efter dig när du rör dig ute. För sedan hamnar du i fängelse tills du utvisas. Sådant händer.
Så stora delar av dagarna satt han inne och oroade sig.
– Min räddning är att jag hade många vänner, många som stödde mig. Jag kunde låna pengar och behövde inte som många andra ta till desperata lösningar som att stjäla mat och kläder för att överleva. Jag behövde aldrig bo utomhus, såsom många andra jag kände gjorde.
Dashti blev slutligen också sjuk men likt mången annan papperslös vågade han inte söka läkarhjälp av rädsla för att hälsovården larmar polisen. Han led i stället av magsmärtor och dämpade det med receptfri smärtmedicin.
Det här är ett av de konkreta problem Flyktingrådgivningen pekar på efter att ha hört vilka problem papperslösa dras med i Finland, utöver mentalt belastande situationer där rädsla och oro präglar i stort sett varje vaken minut.
Rätten till vård
– Man glömmer bort att alla människor omfattas av FN:s människorättskonvention. Hälso- och sjukvården och även skolan omfattas av tystnadsplikt. Det betyder att de inte får kontakta polisen om en papperslös söker sig dit. Det behövs en entydig lagstiftning samt nationell information och anvisning om vilka rättigheter som omfattar alla oberoende av status, säger Meri Korniloff.
Det gäller rätten till vård, rätten till utbildning och rätten till drägligt boende.
Det finns däremot dålig allmän kunskap om detta och så länge det exempelvis går rykten om att någon papperslös åkt fast hos polisen efter att hen sökt vård så finns det en lång rad andra papperslösa som aldrig vågar söka vården de behöver. På några orter har frivilliga kliniker under några år hjälpt dem men sett ur människorättssynvinkel får inte rätten till vård vara utlokaliserad till tredje sektorn. Inte heller ska man förvägras vård om man inte kan betala för sig.
– Helsingfors beslut att garantera papperslösa nödvändig offentlig hälso- och sjukvård var mycket välkommet, men det behövs nationella riktlinjer åt samma håll. Det tarvar också ordentlig information så att varje skikt av administrationen vet hur man ska göra om det dyker upp en person som inte kan visa upp giltiga papper och som inte har betalningsförmåga, säger Laine och Korniloff.
Slutet gott för en
För Dashti slutade det hela bra. Efter två år som papperslös ansökte han på nytt om asyl i Finland.
– Jag var rädd, väldigt rädd. Men jag tänkte att om de beslutar att skicka mig tillbaka till Sverige så har kanske Sverige ändrat sin linje med att skicka kurder till Irak.
Men lyckan stod Dashti bi. Finland meddelade att man prövar hans sak och godkände också hans ansökan.
– Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vilken lättnad det var när jag sedan fick ett positivt beslut. Det var väldigt stort.
I dag är 30-årige Dashti sambo med sin flickvän, bosatt i Helsingfors och är fullt sysselsatt med att läsa in den finska grundskolan på två år.
– Efter det vill jag bli polis för jag tycker att det finns en allvarlig brist i polisväsendet. Polisen har en oskäligt stark roll i alla frågor som handlar om migration och lovprocesser. De får behandla mänskliga saker fast de inte förstår kultur, religion eller psykologi.