Analys: Konfrontation om Kataloniens framtid
En klar majoritet av dem som röstade i Kataloniens inofficiella omröstning i söndags ville ha självständighet. De spanska politikerna i Madrid vred upp konfrontationen ytterligare på måndagen.
Resultatet stod klart under natten till i går: 2,2 miljoner katalaner röstade – en tredjedel av de röstberättigade – och av dem ville 80 procent ha självständighet. Det fick den katalanska premiärministern Artur Mas att kräva att den spanska regeringen tillåter Katalonien att ordna en riktig och laglig folkomröstning.
Den som ordnades i söndags hade ju förbjudits av den spanska regeringen och ordnades av frivilliga. I går körde de spanska partierna i gång för full maskin med anklagelser om att omröstningen hade varit olaglig, odemokratisk och splittrande. Regeringen vägrar att ens diskutera resultatet eftersom den anser att det inte behöver beaktas på något sätt.
Åklagarmyndigheten kommer nu att utreda om de som organiserade omröstningen gjort sig skyldiga till olagligheter.
Det är alltså konfrontation på alla fronter. Katalanernas förhoppningar om att resultatet skulle få den spanska regeringen att stanna upp och överväga en annan verkar komma på skam. I förlängningen leder det troligen bara till hårdnande attityder.
På självständighetskoalitionens valvaka på kulturcentret El Born på söndagskvällen fanns det ändå de som fortfarande hoppades att det ska gå att förhandla, som till exempel Carol Cabero som trodde att den spanska regeringen nu lyssnar, men hon fick genast mothugg av sin vän Tania Rafí.
– Det är omöjligt att få den spanska regeringen att lyssna, sade Rafí.
– Nej, också den nationella regeringen måste lyssna när vi är så många som har röstat, trodde Cabero.
– Tror du faktiskt det? (Spaniens premiärminister Mariano) Rajoy kommer aldrig att lyssna.
– Han måste ju lyssna om 60 procent av invånarna i landets rikaste del – den ekonomiska motorn – är emot honom.
Den här dialogen avspeglar den osäkerhet och ovetskap om framtiden som nu råder både i Katalonien och i Barcelona.
Många analytiker och ledarskribenter tror att valresultatet betyder att Mas position nu stärks och att han har fått precis det han ville.
En av dem som tror det är den pensionerade professorn och samhällsanalytikern Miguel Strubell, som själv är för ett självständigt Katalonien.
– Jag har en misstanke, men absolut inga bevis, för att det finns en klar plan hos självständighetskoalitionen och att de har förutsett vartenda ett hinder som regeringen i Madrid kommer med. Och de har haft en fantastisk allierad: den spanska regeringens misstag har gjort det så gott som omöjligt att ens överväga andra alternativ som en federal stat.
Enligt Strubell var det många självständighetsivrare som jublade när den spanska grundlagsdomstolen 2010 satte tummen ned för det förslag till ny regional grundlag som Katalonien föreslog.
– I åratal hade de sagt att Spanien inte kommer att låta Katalonien få större rättigheter och nu kunde de säga: Vad var det vi sade?
Själv tror han att utvecklingen mot ett självständigt Katalonien inte längre går att stoppa.
Under veckan ska Kataloniens premiärminister Mas skicka ett brev till Mariano Rajoy. Strubell tror att det nu pågår febrila förhandlingar mellan partierna i koalitionen av självständighetsvänliga partier i Katalonien.
– Det viktiga för partierna nu är att inte börja strida sinsemellan. Det kräver stora uppoffringar av partierna, nästan omöjliga uppoffringar, men det är nödvändigt.
Det som kan göra det ännu svårare för partierna att hålla sams är att det sannolikt kommer att utlysas nyval inom kort – antingen bara i Katalonien eller i hela Spanien. Till exempel hör Strubell till dem som tror att den spanska regeringen kan taktikera med att vänta tills Mas utlyser nyval och sedan trumfa honom med ett nyval i hela Spanien – spanskt val trumfar nämligen regionalt val.
Det skulle också ha den fördelen för den spanska regeringen att det förutom att få de katalanska partierna att tävla sinsemellan också skulle ge den växande populistiska rörelsen Podemos mindre tid att skärpa sitt budskap. Podemos har på kort tid stigit till Spaniens populäraste politiska rörelse, enligt opinionsmätningarna.
Podemos och den katalanska självständighetsrörelsen kan ses som två sidor av samma mynt: de traditionella staterna och partierna utmanas av nya medborgarrörelser:
– Nationalstaterna ifrågasätts allt mer av sina medborgare, speciellt de stora staterna. Många skulle vilja ha mindre enheter där medborgarna har närmare till makten, säger Miguel Strubell.
Också vänsterpolitikern och EU-parlamentarikern Ernest Maragall ser liknande strömningar.
– Den här protesten gäller inte bara här utan också till exempel Grekland. De traditionella partierna håller på att förlora i makt.
Många tror som Miguel Strubell att utvecklingen inte längre går att stoppa: ett självständigt Katalonien kommer att bli verklighet inom en överskådlig framtid. Men vilken roll regeringen i Madrid kommer att spela är avgörande: kommer konfrontationen att fortsätta och eskalera eller kommer den att kunna backa och börja förhandla.