"Början på vägen till vår frihet"
92-åriga Gladys de Fortuny ser sig leende omkring i trängseln i vallokalen i stadsdelen Eixample.– Så här mycket människor har jag aldrig tidigare sett här – och jag har röstat här i årtionden.
BARCELONA Köerna ringlar sig långa vägar ut från skolbyggnaden på Comte d’Urgell-gatan i centrala Barcelona redan på förmiddagen. Men när Gladys de Fortuny kommer gående, stödd på sonen Pere Jordi Junqués arm, släpps hon in förbi köerna.
Det är stoj och stök inne på skolgården. Barnens basketplan är full av uppklädda Barcelonabor som med sina id-kort i händerna tålmodigt väntar på att få lägga sin röst i regionalregeringens informella konsultation om vad katalanerna tycker om tanken på självständighet. Att regeringen i Madrid i två etapper har förbjudit omröstningen har avskräckt få – tvärtom är det något som retat upp så gott som varenda en vi talat med under dagarna i Barcelona.
Hundar snusar på varandra, småbarn kör omkring på leksaksmopeder och glada frivilligarbetare vimlar omkring.
När Gladys de Fortuny kommer fram till bordet med röstsedlarna tvekar hon inte en sekund, utan kryssar för Sí (ja).
– Det här är början på vägen till vår frihet, förklarade hon för mig en stund tidigare.
Att vara en del av Spanien fungerar inte för katalanerna, tycker hon.
– Vi är trötta på att de inte beaktar våra åsikter. De spanska politikerna förstår inte hurdana vi är och de vill inte ens förstå. De lever kvar i förra århundradet medan vi redan fortsatt in i nästa, säger 92-åringen.
"I fel låda"
Den spanska premiärministern Mariano Rajoy sade i går enligt tidningen El País att omröstningen är onödig och antidemokratisk samt att regeringen inte på något sätt kommer att beakta resultatet.
När majoriteten av rösterna var räknade stod det klart att katalonerna är för ett självständigt Katalonien. Enligt regionens vicepresident Joana Ortega röstade 80,7 procent ja i omröstningen. Detta preliminära resultat byggde på lite mer än två miljoner räknade röster. Enligt regionregeringen var totalt cirka 5,4 miljoner röstberättigade och visar alltså att väldigt många lät bli att rösta.
Två av dem som röstade är studerandena Oriol Toro och Noe Bofarull som står kvar på skolgården på Comte d’Urgell-gatan för att insupa stämningen också efter att de lagt sina röster.
– Det viktigaste skälet till att jag är här i dag är för att regeringen har försökt förbjuda omröstningen. Det är inte trovärdigt i en demokrati att man inte tillåter folk att rösta, vi har rätt att besluta om vår framtid, säger Toro.
Bofarull håller med:
– Jag vill ha självständighet för jag känner mig katalansk, inte spansk.
– De vill sätta oss i en låda med fel etikett på. Jag har aldrig hört hemma i lådan med etiketten "spansk", lika lite som jag hör hemma i lådan med etiketten "fransk", säger Oriol Toro.
Blandade känslor
På en annan vallokal i centrala Barcelona, i skolan Escola Pia Balmes, är köerna också långa och vimlet av frivilliga liknande som några kilometer därifrån. Europaparlamentarikern Ernest Maragall från vänsterpartiet Nova Esquerra Catalana hälsar på bekanta till höger och vänster.
– Den här omröstningen är mera för oss själva som samhälle, för att visa vad det är som gäller. Staten och den spanska regeringen har varit säkra på att vi kommer att börja gräla sinsemellan och splittras och tröttna – men i stället finns det en stark känsla i samhället om att vi är enade.
Maragall säger att det måste ordnas en ny laglig omröstning där katalanerna får uttrycka sin åsikt. Gårdagens inofficiella omröstning gav honom blandade känslor.
– Det är två känslor som blandas. En är en känsla av stimulans, med tanke på stämningen och enigheten, men samtidigt känner jag också att det är skamligt att de inte låter oss rösta på riktigt. De politiska makthavarna spelar ett spel och vill visa vem det är som bestämmer.