– Statistiken visar kanske på tillväxt och flera jobb, men det är inte sanningen. Överallt söker folk fortfarande arbete, säger Elemso Funmi, en ung nigeriansk kvinna som HBL träffar på en arbetskraftsbyrå i Wheaton i Maryland.

Funmi är inte ensam om sin misstro mot den positiva statistiken.

– Tillåt mig att skratta, säger 48-åriga Dennis Darden, som helst skulle hitta jobb inom kundservice.

– Statistiken skrivs av folk bakom sina skrivbord. De vet inte vad verkligheten är. Det finns inga jobb, säger Darden som har varit arbetslös i ett år ungefär.

Varken Funmi eller Darden har ändå tappat hoppet. Funmi lämnar in fem till sex arbetsansökningar per dag. Hon hankar sig framåt med udda barnvaktsjobb som dyker upp ibland. Det är nio år sedan hon kom till USA med stora drömmar. Efter avklarade gymnasiestudier läste hon historia på ett universitet, men när recessionen kom upphörde stipendiet som bekostade hennes studier. Nu vill hon inte låta sig fotograferas av rädsla att bekanta i Nigeria ser hennes situation.

– När jag får ett tillfälligt jobb känns det bättre, men däremellan är jag uppgiven, säger hon och berättar att hon drömmer om att få åka till Egypten för att leta efter fornfynd.

Dennis Dardens drömmar är mindre vidlyftiga.

– Jag vill bara ha ett jobb. Jag är redo att jobba hårt. Min hälsa är mycket bättre än tidigare, säger Darden som tvingades lämna sitt tidigare jobb i en operationssal på ett sjukhus på grund av dialysbehandling. Nu är han friskare och hoppas på ett butiksjobb på deltid.

– På alla ställen jag jobbat har de varit nöjda. Jag är en arbetsnarkoman.

Smolk i bägaren

Trots Elemso Funmis och Dennis Dardens misstro, pekar statistiken på riktigt uppåt.

– Ekonomin är faktiskt på bättringsvägen. Vi har äntligen nått ett läge där det skapas över 200 000 nya jobb varje månad. Om vi kan upprätthålla den takten en tid framöver kan vi nå tillbaka till den nivå vi skulle ha haft utan recessionen, säger Tara Sinclair som är docent i ekonomi vid George Washington-universitetet i Washington D.C.

Men folket har inte smittats av framtidstron. Utfrågningar visar att en majoritet av amerikanerna fortfarande tror att USA befinner sig i en recession. Över hälften av amerikanerna ansåg i augusti att de halkar efter ekonomiskt, och i september sjönk konsumenternas tro på en bättre ekonomisk framtid.

Tara Sinclair pekar på två förändringar som skett på arbetsmarknaden under recessionen. Den ena handlar om uppgivenhet.

– Antalet människor som gett upp och inte längre söker arbete är chockerande stort.

Sinclair presenterar siffror enligt vilka den amerikanska arbetskraften består av åtta miljoner färre människor nu än före recessionen.

Den andra faktorn är lönerna. Lönestegringen har varit svag. Medianinkomsten (den som ligger i mitten av skalan på inkomster) har i själva verket sjunkit under Obamas presidentperiod, vilket har lett till att hushållen känner sig osäkra.

– Antalet människor som jobbar deltid, fast de skulle vilja jobba heltid, är fortfarande högre än före recessionen, tillägger Sinclair och påpekar att även kvaliteten på jobben försämrats.

– Det finns ett mittenskikt som saknas. Arbetstillfällen i produktionen och byggnadsbranschen har försvunnit och ersatts med sämre betalda jobb i servicesektorn.

Svårt säljarbete

Ekonomin anses traditionellt alltid vara den viktigaste valfrågan. Att ekonomin nu pekar uppåt borde därför gagna demokraterna när amerikanerna går till valurnorna i kongressvalet om drygt två veckor.

– Med tanke på allt det som händer i världen just nu och den oro som råder i USA när det gäller Mellanöstern till exempel, så kommer utrikespolitikens roll att vara större än normalt, tror professor Mark Rozell vid George Mason-universitet i Virginia.

Demokraterna kan hänvisa till klara fakta i valkampanjen. Under årets andra kvartal växte ekonomin över fyra procent, men säljarbetet försvåras av folks betydligt mindre rosiga uppfattning om de egna finanserna.

– Om väljarna inte upplever att deras ekonomi blivit klart bättre, spelare det ingen roll vad statistiken visar. Vita huset kommer att bära skulden för den känslan.

Det finns också skäl att minnas, anser Rozell, att de som påverkas av förbättrade sysselsättningssiffror trots allt är en ganska liten del av väljarkåren.

– De 95 procent av befolkningen som har jobb har varken sett sina löner höjas eller sin köpkraft stärkas. Demokraterna måste försöka övertyga väljarna om att den rätta riktningen inte fortsätter om republikanerna vinner valet. Men det blir inget lätt argument att sälja till en missbelåten allmänhet.