Dyra kläder men låga löner
Dyra kläder garanterar inte att sömmerskorna i de producerande länderna får tillräckligt betalt. Stora finländska klädföretag har inte förbundit sig att betala en lön som man kan leva på.
Inhemska klädföretag har fortfarande mycket att göra när det gäller att producera kläder på ett etiskt sätt, men utvecklingen går i rätt riktning.
De nio storföretag som Föreningen för etisk handel granskat producerar kläder i länder, där risken för dålig arbetsmiljö är stor, en del i större utsträckning, andra i mindre. Inget av företagen har förbundit sig att betala en lön som det går att leva på. Enligt Floorweight i Asien får en sömmerska i Bangladesh 50 euro i lön per månad, medan minimum för en dräglig levnadsstandard är 260 euro. I Kina är motsvarande summor 175 euro mot 375 euro. I många länder förekommer ofta problem med alltför långa arbetsdagar, användande av barnarbetskraft, farliga arbetsförhållanden och förbud mot att organisera sig fackligt.
– Visserligen hör alla företag utom Veljekset Halonen till företagens egen ansvarsorganisation BSCI, som utför granskningar på fabrikerna, men det räcker inte. Dels upptäcks inte alla missförhållanden vid fabrikerna och BSCI kan inte påverka rätten att ansluta sig fackligt, dels förfalskar många fabriker sina dokument och visar upp olika dokument för olika granskare, säger Anna Harri, som gjort undersökningen, som baserar sig på företagens egna svar.
Under de senaste åren har både konsumenterna och företagen blivit allt mer medvetna om vikten av etik.
– I Sverige har organisationen rena kläder.org funnits redan i 20 år och haft en stor inverkan på medvetenheten, medan samma organisation puhtaat vaattet.fi funnits i bara fem år, säger forskaren Outi Moilala, som också gjort den etiska undersökningen.
Hon anser att den finländska staten kunde lagstifta om att förbjuda import av kläder som inte håller etiska mått.
- Stockmann Ab
- Kesko Oy
- Marimekko Oyj
- Nanso Group
- Reima Oy
- SOK
- L-Fashion (Aleksi 13)
- Texmoda Fashion Group
- Veljekset Halonen
– Men huvudsakligen är det företagen själva som bör ta sitt ansvar här. Det finns redan flera storföretag utomlands som Hennes & Mauritz, Marks & Spencer, Zara och Switzer som får rena papper vad bland annat lönebiten beträffar. Ingenting hind-rar att man kopierar deras policy.
Outi Moilala säger också att rätten att organisera sig fackligt är viktig.
– På det sättet ökar medvetenheten och kraven kommer från arbetstagarna själva.
Lönerna i länder där risken för dåliga arbetsförhållanden är störst utgör endast 0,5–5 procent av plaggets slutgiltiga pris.
– Om man betalade adekvata löner skulle priset på kläderna stiga med 1–5 procent, säger Anna Harri.
– Företagen har under de senaste åren blivit allt mer medvetna om sitt samhällsansvar. Konsumenterna kan påverka genom att aktivt ta kontakt med företagen. De lyssnar nog, säger Outi Moilala.
Tyck till genom att klicka på länken nedan.