Vi använder cookies på våra sajter för att ge dig en bättre upplevelse.

  • Första sidan
  • Prenumerera
  • Kundservice
  • Annonsera
  • Ta kontakt
  • Min prenumeration
  • Jobba hos oss
  • e.hbl.fi
  • Om Hbl
  • Kortet.fi
  • På TV i dag
  • Nyhetsbrevet
Hem
  • Nyheter
  • Lokalt
  • Opinion
  • Sport
  • Kultur & nöje
  • Livsstil
  • Bloggar & poddar
  • HBL TV
  • Nyheter
  • Lokalt
  • Opinion
  • Sport
  • Kultur & nöje
  • Livsstil
  • Bloggar & poddar
  • HBL TV
    • Svenskfinland
    • Världen
    • Ekonomi
    • Politik
    • Brott & Olyckor

    Felmeddelande

    User error: Failed to connect to memcache server: localhost:11211 in dmemcache_object() (line 415 of /srv/gamla-sites/docroot/sites/all/modules/memcache/dmemcache.inc).
    Starka tillsammans. Riina Merenluoma och döttrarna Ronja och Seela har tillsammans bearbetat de svåra tiderna då mammas utmattning höll på att sluta i katastrof.

    När mammas värld rasade samman

    Jeanette Björkqvist
    Publicerad: 12.10.2014 05.45 • Uppdaterad: 13.10.2014 07.59

    Ämnesord

    • Barn
    • Familj
    • Finland
    • Hälsa
    • socialpolitik
    • moderskap
    • barn
    • utmattning

    Dela

    Twittra

    Verktyg

    Större text Mindre text Skriv ut artikel Rapportera fel

    Den äldsta flickan var två och den yngsta sju månader när Riina Merenluoma lyfte luren och barnskyddsanmälde sig själv. – Jag var så utmattad att jag insåg att jag utgör en fara för mina egna barn.

    Kanske man inte kan säga att hon redan som tonåring var besatt av tanken på att bli mamma. Men man kan nog säga att hon var väldigt inriktad på moderskapet. Så femtonåriga Riina Merenluoma ritade nakna gravida kvinnor, bara nakna gravida kvinnor, och drömde om att själv vara en sådan kvinna: den perfekta mamman.

    När hon blev gravid var hon 23 år gammal och allt var precis så underbart som hon hade tänkt sig.
    – Jag älskade barnet i magen. Jag pratade med det, jag sjöng, jag knackade morsesignaler. Jag levde redan i symbios med henne. Att vänta barn var fantastiskt.

    Ronja föddes i december 2004 och Riina älskade babyn mer än någonting. Så mycket älskade hon flickan att hon av rädsla för att någonting skulle hända ibland inte gick i duschen på en vecka för att hon inte vågade lämna barnet ensamt. Hon såg skräckbilder om hur en vass kökskniv faller ner på flickan, eller om hur babyn ramlar ner från soffan och skadar sig.

    – Rådgivningen frågade om jag har förlossningsdepression. Nej, sa jag. Jag var ju den perfekta mamman som gav mitt barn allt.

    Men Ronja växte och en dag ville hon börja krypa i väg på egna allt längre utforskningsrundor i omgivningen. Mammas famn var smärtsamt tom.

    2005 var Riina gravid igen. Men denna gång var graviditeten slitsam. Kroppen var tung, mamma ganska trött. Mitt i vardagen fanns ändå en liten flicka som ställde krav och som kunde bli arg över att mamma inte orkade se henne lika mycket. Den perfekta mamman blev arg men lyckades på något sätt hålla ihop det, förtränga känslan av trötthet och livsuppfyllande moderskap.

    Senvåren 2006 föddes Ronjas lillasyster Seela. När hon var tre månader gammal utmynnade också ett tärande förhållande med flickornas pappa i att föräldrarna gick skilda vägar.

    – Då kände jag att allting var perfekt. Vi var en familj, flickorna och jag. Jag var mamma, bara mamma.
    En månad senare började fasaden rämna.

    Babyn som inte sov
    Familjens yngsta hade svårt att komma till ro och höll mamma vaken. På nätterna vaknade flickan sju, åtta – ibland tolv – gånger och vid varje väckning skrek hon ett hjärtskärande skrik. Om dagarna sov babyn bara då mamma bar omkring henne i en bärsjal.

    Mamma, hon sov inte alls eller om hon sov var det högst en timme per gång. Runtom henne saknades alla hjälpande händer och mamma började sjunka ner i en avgrund av trötthet.

    Sju månader senare hade Riina isolerat sig totalt. Hon var slutkörd och fylld av skam över att hon misslyckats med sitt perfekta moderskap. För tröttheten gjorde henne nervös och nervositeten tog sig uttryck i utbrott mot båda flickorna. En trotsig Ronja fick knäppar av sin mamma. Ibland tog mamma barnen i håret. Utbrotten gick inte att hejda.

    – En kväll tittade Ronja på Lilla Tvåan och Seela började krypa mot mig. Jag drog mig undan som ett djur och tänkte att låt mig vara, låt mig vara en stund så att ingen finns i min famn, att ingen kräver någonting av mig. Jag var som ett djur som sökte en trygg plats att vila på.

    Den trygga platsen hade ibland varit toan där mamma låste in sig medan flickorna bankade och grät på andra sidan dörren. Eller bastun där Riina sena kvällar kröp ihop och storgrät ut hela dagens samlade tårar de stunder båda barnen sov samtidigt.

    Nära skada barnen
    Hur hon egentligen höll ihop utan att sova i över ett halvt år minns hon inte längre. Hon bara tog dagarna en för en, försökte få ihop det, hålla ihop.

    Utåt sett var barnen rena, och de fick mat. Mamma hade inga yttre problem. Hon var inte psykiskt sjuk, hon missbrukade inte.
    Ändå var hon ett gående männi­skovrak.
    – De här tiderna skrevs det mycket om barnadråp i tidningen. Jag hade alltid tänkt att det är det ondaste en människa kan göra. Och sedan en dag insåg jag att jag kan förlikna mig vid mammor som dödar sina barn, förstå dem. Då förstod jag att jag inte är mig själv, att nånting måste hända.

    Någon dag senare, då den hemhjälp hon fått en gång per vecka var på besök, tog Riina telefonen och gjorde en barnskyddsanmälan på sig själv.
    – Det var en fruktansvärd skam, att erkänna att jag misslyckats som mamma.

    I mars 2007 gick vägen till mödrahemmet Ensikoti i Helsingfors, där familjen skrevs in på först tre och sedan ytterligare en månad.
    – Ensikotitiden satte stopp på den negativa spiralen. Jag var fortfarande fullständigt slut men nu var jag det i en byggnad där det fanns stöd omkring mig.

    Lång kamp tillbaka
    Kampen upp ur avgrunden var ändå lång, och tung. Den kantades av terapier i olika form, både samtal och konst. Bilderna hon målat under den här tiden kretsar kring gravida och mammor som är omgivna av olika hotfulla element.

    – Jag borde antagligen ha lagts in på en avdelning och vilat där i två veckor men jag klarade inte av att lämna flickorna ifrån mig, jag var ju den enda som kunde skydda dem.

    Också efter Ensikoti fortsatte Riina överprestera men nu med en känsla av att det fanns en styrka inom henne. Det var nödvändigt, för kampen både om att ta kontroll över sig själv, sitt moderskap och för att få fortsatt hjälp var inte över med den fyra månader långa rehabiliteringen.

    – Tröttheten var så djup och att gå till botten med mina krav på att vara den felfria och tåliga mamman och kvinnan var en tung process. Ingenting kom heller gratis. Jag fick kämpa om precis allting. Egentligen kan jag säga att det var för ett år sedan som jag plötsligt insåg att jag inte längre är trött. Det tog sju år att komma till den punkten.

    Lär vårdpersonalen se
    I dag är flickorna tio och åtta år gamla. Riina lever i ett bra förhållande, med en märklig känsla av att det faktiskt går att vara svag när det finns någon som stöder där bredvid. Hon åker omkring som frivillig för organisationen Äimä ry (Mammor loss från förlossningsdepression) och föreläser för vårdpersonal om hur de ska upptäcka familjer i farozonen också när det inte finns några yttre tecken som visar att man står inför stupet. Det gör hon för att vi ska slippa läsa chocknyheterna om familjemord inom till synes normala familjer.

    – Jag skäms inte längre utan inser hur stark jag är som klarade detta, med två fina flickor som jag älskar mer än någonting. Men nu älskar jag också mig själv, inte bara som mamma utan som människa och kvinna. Vi kvinnor måste kunna tala öppet om detta, inte tvinga in oss i roller som handlar om att vara ofelbara och uppoffrande mammor. Sluta skuldbelägga och skälla på varandra på alla märkliga webbforum, stå upp för varandra. Vi är ju systrar, eller hur?

    Läs också

    12.10.2014Stödhem slår larm om färre kunder
    Jeanette Björkqvist
    Ta kontakt Flera artiklar av Jeanette Björkqvist

    Nyhetspulsen

    3.2.2016 08.32 3.2.2016
    Här är HBL.fi 4.0
    » Det har gått 20 år sedan HBL tog steget in på Internet – nu lanseras den fjärde större förnyelsen av...
    2.2.2016 22.07 2.2.2016
    Jurase Park marknadsför felaktigt
    » Dinosaurieparksprojektet använde gruppfinansieringsbolaget Invesdors namn i markandsföringssyfte – utan lov.
    2.2.2016 18.29 2.2.2016
    "Motbjudande skatteflykt"
    » Att sälja Fortums elnät var aldrig en god idé, säger statsminister Juha Sipilä (C).
    2.2.2016 21.55 2.2.2016
    Bensow fick äntligen ihop bokslutet
    » Skandalomsusad barnhemsstiftelse vill återupprätta sitt rykte.
    2.2.2016 20.56 2.2.2016
    Vill spela in "Star Wars" i rymden
    » Regissören Colin Trevorrow drömmer om att ta inspelningarna till yttre rymden.
    2.2.2016 17.20 2.2.2016
    Designens underbarn lämnar Finland
    » Fyra Aalto-studenter har tagit sig vidare till finalen i den erkända modetävlingen i Hyères.
    2.2.2016 19.45 2.2.2016
    Domkyrkan stängs för en vecka
    » Helsingfors domkyrka håller stängt i en vecka på grund av torkningen efter en vattenskada.
    2.2.2016 17.49 2.2.2016
    Misstänkt explosion i svensk skola
    » Svenska tidningar berättar om en kraftig explosion i en gymnasieskola i Karlstad. Inga spår av förödelse har dock rapporterats.
    2.2.2016 20.51 2.2.2016
    Läckor i Aarniofallet förvånar CKP
    » Informationsläckor från CKP och Helsingfors narkotikapolis var tisdagens var tisdagens ämne i målet kring Jari Aarnio.
    2.2.2016 21.19 2.2.2016
    SFP vill ge alla asylsökande id-kort
    » Asylsökande borde ges chansen att arbeta direkt efter ankomsten, anser Svenska folkpartiet.

    Bloggar

    Visa fler bloggar

     
    1.2.2016 20.36 1.2.2016
    Ungdomar uppskattar tydlig reklam
    Nyheter
    » Transparens är viktigare än objektivitet, säger forskare Vilma Luoma-aho.
    Amanda Mannstrom
    1.2.2016 23.07 1.2.2016
    Frågor och svar om zikaviruset
    Nyheter
    » Om du är gravid ska du inte resa till Latinamerika om du inte måste, säger de finländska hälsomyndigheterna.
    Peter Buchert
    2.2.2016 09.57 2.2.2016
    Som ett lapptäcke i drömmarnas land
    Kultur
    » Lars Huldén hade tänkt sig en forskarbana men blev på köpet älskad författare. På fredag när det är Runebergsdagen, fyller han 90.
    2.2.2016 20.21 2.2.2016
    Så vill svenska regeringen minska tiggeriet
    SVERIGE
    » Skänk inte pengar i muggen utan stöd hellre organisationer i de utsattas ursprungsländer.
    Anna Svartström
    1.2.2016 20.31 1.2.2016
    Genomskinlig journalistik
    Opinion
    » Nyligen slog en kollega larm om en så kallad advertorial som vi publicerat på webben och som en läsare delat via Facebook, varpå den plötsligt såg ut som en redaktionell text.
    Susanna Ilmoni
    1.2.2016 12.48 1.2.2016
    Tommy Pohjola: Skammen går på torg
    Opinion
    premium Graffitikonsten som pekade ut Vandabossar plockades ned och därmed gick staden från en pinsamhet till en annan.
    Tommy Pohjola
    Hbl - Hufvudstadsbladet
    Hbl.fi

    Hufvudstadsbladet är den största finlandssvenska dagstidningen i Finland och utkommer i Helsingfors.

    Kontakta HBL
    Växel 09 12531
    Prenumerationer 09 1253 500
    pren@hbl.fi

    KSF Media ger ut Hufvudstadsbladet, Västra Nyland, Östnyland, Loviisan Sanomat och Hangötidningen | Hangonlehti.

    Ansvarig redaktör (digitalt innehåll): Susanna Ilmoni
    Chefredaktör för tidningen Hufvudstadsbladet: Tommy Westerlund
    Nyhetschef inrikes och världen: Lena Skogberg (tf.)
     

    Nyhetstips & pressmeddelanden
    E-post: nyheter@hbl.fi
    SMS: TIPS "ditt meddelande" till 13513
    MMS (bilder): TIPS till 13513
    Ring nyhetschefen: 09 1253 222
    Ring webbproducenten: 044 78 35 720

    • Första sidan
    • Prenumerera
    • Kundservice
    • Annonsera
    • Ta kontakt
    • Min prenumeration
    • Jobba hos oss
    • e.hbl.fi
    • Om Hbl
    • Kortet.fi
    • På TV i dag
    • Nyhetsbrevet