Stödhem slår larm om färre kunder
Nu slår mödrahemmet i Helsingfors larm om bristen på kunder. Man tror nämligen inte att allt fler rum står tomma för att läget därute förbättrats utan på att penningbristen i kommunerna lett till att familjer i kris lämnas utan hjälp.
På ett år har mödrahemmet Helsingin ensikoti tappat så många klienter att det tidigare fulla stödhuset tillfälligt tvingats stänga en avdelning och permittera en del av personalen. Vid stödhemmet tror man att den plötsliga avsaknaden av hjälpbehövande familjer inte har att göra med att färre behöver stödåtgärder, utan på att kommunernas barnskydd väljer bort mödrahemmet för att det inte finns pengar.
– Det känns fruktansvärt att tänka på att det där ute finns bebisar som sannolikt just nu svävar i livsfara, säger Kirsi-Maria Manninen, verksamhetsledare för Helsingin ensikoti ry.
Oron är inte överdriven. Både hon och föreståndaren för mödrahemmet i Helsingfors, Susanna Råman-Maljonen, har på nära håll följt med de mammor och familjer som under årens lopp anlänt till någon av det tillfälliga hemmets 19 dygnetruntplatser.
Det är i regel komplicerade fall som ansetts behöva hemmets tjänster, unika i sitt slag eftersom kommunerna inte producerar dem själva: tonårsmammor, svårt traumatiserade mammor, handikappade mammor … Kvinnor och familjer som alla har olika grader av svårigheter att axla det ansvar en baby för med sig.
– Det är människor som befinner sig i en akut kris, där barnets hälsa är i farozonen. En del kommer hit direkt från förlossningssjukhuset för att man där har insett att kvinnan inte kan skickas hem med sitt barn.
I mödrahem erbjuds olika former av stöd för att hjälpa mammor och familjer att knyta an till sitt barn och att bygga upp en fungerande vardag. Det kan handla om så grundläggande saker som att hjälpa kvinnan att hitta modersinstinkten som exempelvis gör att hon reagerar på att barnet skriker. Det här sker under längre vårdtider då babyn och familjerna bor på Ensikoti, omgivna av hjälpande nätverk.
– Det finns till exempel mammor som glömmer att de har barn, som hör att babyn skriker men som inte förmår reagera genom att lyfta upp barnet i sin famn. Det kan vara väldigt komplicerade fall där vi lär henne hur man vårdar barnet, alldeles grundläggande kunskaper som kan saknas för att ingen någonsin vårdat mamman då hon var liten.
Stort kundunderlag
Mödrahemmen har ett tätt samarbete med barnskyddsmyndigheterna, som tar beslut om huruvida klienterna behöver den vård som kan erbjudas här.
Kundunderlaget för Helsingforshemmet är hela Nyland. Det betyder fler än en miljon människor och fram till i år har antalet familjer som behöver den expertis som finns här räckt till, ibland till den grad att det varit kö till platserna.
Vill man titta på siffrorna så fick tolv familjer i fjol 7–12 månader långa betalningsförbindelser till mödrahemmet i Helsingfors. I år har bara tre familjer fått det. I stället har antalet korta rehabiliteringsperioder – 2–6 månader – ökat från fyra i fjol till tio i år.
– I år har de flesta fått stanna 2–3 månader, få mer än sex. Korta perioder räcker sällan när familjernas bakgrund är så komplicerade. Det handlar om marginalisering, trauman och psykiska sjukdomar som det tar tid att bearbeta, säger Råman-Maljonen.
– Det är väldigt svårt att tro att det med ett befolkningsunderlag på en miljon människor plötsligt inte skulle finnas 19 familjer som behöver den kunskap vi har, tillägger Manninen.
Hon är iögonfallande illa berörd då hon formulerar sig. När det frågats om vart alla familjer försvunnit har det bland annat hetat att omstruktureringar gjort att barnskyddets öppna vård tar hand om dem.
– Men de har ju inte fått mer resurser. Vi måste komma ihåg att en baby kan vara i livsfara om den är en halv dag tillsammans med en obalanserad mamma. Det handlar inte om att kvinnan är ond utan om att hon är oförmögen att vårda sitt eget barn.
Nio omhändertogs
Av dem som rehabiliteras på mödrahemmet kan de flesta flytta hem och med stöd få livet på fötter. Andra står inför att avstå sitt barn för att det helt enkelt inte fungerar. I fjol vårdade Helsingforshemmet 60 babyer med familjer. Av dem omhändertogs nio.
– Men också i de fallen är det viktigt för mamman att veta att hon försökte, gavs en chans. Om mamman beslutar att avstå från sitt barn stöder vi henne också i den processen.
Fakta - dyrt eller inte?
• En professionell omplacering av ett barn kostade i fjol 200–300 euro per dygn, vilket betyder en årskostnad på 36 600–54 900 euro.
• Vid Helsingin ensikoti kostade ett halvt års rehabilitering 51 240 euro. Här påpekar man att målet med rehabiliteringen är att lösa familjens situation så det inte behövs omplaceringar senare.
• Att placera ett litet barn fram till 18 års ålder kostar i familjevård 324 000 euro, i professionell omsorg (vid familjehem o. dyl.) 1,2–1,9 miljoner euro.
Källa: Helsingin ensikoti