Nu bultar partierna på dörren
I Sverige har dörrknackning som kampanjmetod förekommit i flera val. Metoden kan mobilsera väljare men också ha motsatt effekt. I Finland är det fortfarande mest torgmöten som gäller.
I Sverige sågs dörrknackningen som kampanjfenomen första gången inför valet 2006.
– Aktiviteten gick radikalt uppåt i valrörelsen 2010, säger Åsa Bengtsson. Hon forskar i politiskt beteende och val vid Åbo Akademi och är professor i statsvetenskap vid Mittuniversitetet i Sverige.
Dörrknackningen var ett fenomen också inför det svenska valet nu i höst. I Finland har kampanjmetoden ännu inte vunnit särskilt stor mark.
– Det är vanligare i valsystem med mindre distrikt, som i Storbritannien. Där är det ett sätt att komma närmare väljarna. I Finland är valkretsarna stora. I en stor valkrets som Nyland måste en dörrknackningskampanj göras väldigt lokalt, det är svårare och mindre relevant.
I Finland är det vanligare att partierna träffar väljare på torgen. Då kan de själva aktivt söka information utan att bli påtvingade den. Effekten av dörrknackningen är också omtvistad.
– Det är ju ett sätt att påverka, öga mot öga. Men då är det nog viktigt att vara strategisk och veta vilka dörrar man knackar på. Det finns amerikansk forskning som visar att dörrknackning och personlig kontakt kan mobilisera väljare. Dörrknackningen får kanske inte folk att rösta på just ett särskilt parti, men den kan mobilisera folk som inte hade tänkt gå och rösta eller som tvekar.
Kan dörrknackningen ha en negativ effekt?
– Om den privata sfären känns viktig så tror jag effekten av den här typen av valkampanj till och med kan ha motsatt effekt. Men det har inte gjorts så mycket forskning om det här.
Andra partier funderar
I Sverige är det framför allt de stora partierna som sysslat med dörrknackning i sina kampanjer. Men också Miljöpartiet talade om att satsa på samtal med väljarna innan valet.
– När ett parti går in för någon kampanjmetod tenderar de andra att gå efter. Man vågar inte riskera att inte gå in för det som blir vanligt hos andra, säger Åsa Bengtsson.
Outi Silfverberg, verksamhetsledare för De gröna i Helsingfors, säger att De gröna ännu inte gått in för traditionell dörrknackning men tagit kontakt med eventuella väljare på andra sätt.
– Det vi gjort tidigare i både Helsingfors och Esbo är att vi har knackat dörr för att samla in riskavfall. Då har vi kanske samtidigt fått prata lite politik. Det har tagits väl emot eftersom vi då gjort ren nytta.
De gröna har också låtit folk bjuda in partiets politiker till hemmakvällar för att diskutera politik bland vänner.
– Det har varit trevliga tillställningar, särskilt eftersom folk själva bjudit in oss.
Silfverberg tror dörrknackningen hittills inte passat in i den finska valrörelsen.
– Den finländska kulturen har kanske varit lite främmande för det.
På Svenska folkpartiet säger partisekreterare Johan Johansson att partiet följer med kampanjmetoderna i Sverige och tar till sig det som passar dem. Dörrknackning har man diskuterat men inte använt sig av i någon större utsträckning.
– I EU-kampanjen använde vi oss av telefonkampanjer, det fick vi mycket positiv respons på.
Johansson påpekar att både dörrknackning och telefonkampanjer är resurskrävande. Då är det en fördel att ha en stor väljarkår.
– Men det kräver en intern utbildning av dem som går och knackar eller ringer.
SFP har ännu inte beslutat om sina kampanjmetoder inför riksdagsvalet, men Johansson tror det finns utrymme för att skapa fler möjligheter att träffa väljare.
– De vi ringde till var väldigt glada att vi visade intresse, jag kan tänka mig att det är samma när man knackar dörr. Vi tror kanske att finländarna har en "mitt hus är min borg"-inställning men det finns ett intresse för att träffa politiker.