Marjo Vilkko: Det behövs en motvikt till svenskhatet

Bokens syfte är att ge en fördjupning i samma teman som serien tog upp, hur bland annat välfärdssamhället, språket och den demokratiska traditionen har influerats av att Finland hörde till Sverige i 600 år. Vilkko efterlyser bredare kunskaper i historia och tror att det kunde påverka negativa attityder.

– Det behövs en röst som fungerar som motvikt till vissa kretsar som exempelvis blev synliga med sin negativa och högljudda kritik då serien kom ut. Man kan kanske inte påverka deras uppfattning men åtminstone skapa debatt.

När serien sändes på Yle för omkring två år sedan väckte den en livlig och aggressiv diskussion och vissa medverkande och deras anhöriga fick till och med dödshot.

Enligt Vilkko var en orsak till de starka reaktionerna seriens namn, Suomi on ruotsalainen (Finland är svenskt).
– Namnet valdes helt med avsikt för att väcka bredare uppmärksamhet. Om serien skulle ha hetat Finland var svenskt skulle reaktionerna knappast ha varit lika starka. Men serien och namnet väckte frågor också hos helt sakliga parter.

Dels tror Vilkko att de negativa reaktionerna uppkom till följd av att vissa människor automatiskt förknippar allt som har med svenskan att göra med debatten om tvångssvenska, trots att varken boken eller serien behandlar dagens språkundervisning.

– Det krävs inte så mycket för att debatten ska hetta upp, man behöver ungefär bara nämna ordet svenska.

Ville bygga ett nordiskt Rom

Enligt Vilkko är finländarna ganska medvetna om sin historia och i synnerhet de senaste krigen. På vissa områden finns det ändå stora brister trots att historieundervisningen i skolor är högklassig. Hon är säker på att en bättre kunskaper om Sveriges och Finlands gemensamma historia skulle förändra attityderna mot svenskan.

– En förutsättning för det är att synen på historia skulle förändras. När undervisningen fokuserar på personliga upplevelser och inlevelse kommer känslorna till ytan. Man borde se på historian analytiskt och ta mer avstånd till den.

De mest konkreta och synliga påminnelserna om tiden under Sverige är byggnader som Åbo Slott, Olofsborg och Sveaborg, som numera blivit nationella symboler. Många centrala symboler för den svenska makten har förvandlats till nationella symboler i försöken att sudda ut svenskheten, menar Vilkko

Det mest centrala i arvet från Sverige koncentreras enligt Vilkko ändå i att Finland är ett västerländskt land. Lagstiftningstraditionen och den lutherska kyrkan kan sägas vara ryggrad och hjärta i det Finland har fått från Sverige.

– Makthavarna i Sverige ville bygga den nya lutherska kungadömet så att lagen och religionen sträcker sig överallt, man ville bygga ett nordiskt Rom. Också böndernas rättigheter är en central sak om man tänker på hur många finländare som har rötter i allmogen. Det vanliga folket kände att de kan påverka beslut som berör dem till skillnad från Ryssland där folket var livegna.

Hårdare öde

Vilkko säger människor tog illa upp av att serien drog negativa paralleller till Ryssland. I serien uppmanades man att åka över den ryska gränsen för att se hur det skulle se ut om Finland inte hade varit en del av Sverige.

– Själv besökte jag S:t Petersburg och Viborg i augusti och även i dag ser man skillnaden när man kommer över gränsen. Om vi inte hade varit en del av Sverige kan man generellt säga att vi skulle ha en svag demokratisk tradition och ett fattigare och mer ostabilt land.

I boken behandlas också Finlands mindervärdeskomplex. Vilkko säger att det är ett faktum att Sverige varit flera steg före när man börjat reformera samhället i början av 1800-talet. Hon påpekar ändå att minnet av vinterkriget, emigrationen till Sverige på 1960- och 70-talet och det att Finland överlag haft ett hårdare öde har påverkat förhållningssättet.
– Lillebrorssyndromet sitter kvar även om de flesta finländarna säkert har neutrala känslor mot Sverige. Men frågar man svenskarna själv säger ganska många att också danskar och norrmän har ett lillebrorssyndrom.