Deltid hjälper att orka på jobbet

Forskningsprofessor, ekonomie doktor Guy Ahonen vid Arbetshälsoinstitutet vill att alla parter som förhandlat om pensionsåldern nu sätter sig ner och funderar på hur man ska satsa på kvaliteten i arbetslivet i vårt land.

– 20 000 människor pensioneras varje år på grund av arbetsoförmåga. Pensionsreformen berör inte dem alls. Om vi verkligen vill förlänga arbetskarriärerna måste vi komma åt det här, säger han.

På Arbetshälsoinstitutet räknar man krasst med att 20 000 sjukpensioneringar per år kostar 10 miljarder euro i förlust av produktionsvärde. Sjukpensioneringarna sker vid en medelålder av 52 år, vilket är 11 arbetsår för tidigt. Det betyder miljarder också i förlorade skatteintäkter. För att inte tala om vårdkostnaderna.

En av huvudorsakerna för arbetsoförmåga är problem med stöd- och rörelseorganen som år 2013 stod för 28 procent av sjukpensioneringarna.

– Det finns vissa ganska enkla saker vi borde satsa på. Till exempel sitter vi alla alldeles för mycket, säger Ahonen.

Men det är problem med den psykiska hälsan som blivit den klart största orsaken för arbetsoförmåga under 2000-talet. År 2013 stod de för hela 40 procent av sjukpensioneringarna.

– När det gäller den mentala biten är det framför allt 20–35-åringarna vi måste fästa uppmärksamhet vid. Vad är det som gör att de får problem?

Depression är en stor bit av problemet och för det menar Ahonen att det kunde göras mycket både inom arbetslivet och gällande levnadsvanor. Förändringstakten och den tekniska utvecklingen är svår för många. Dygnsrytmen och sömnen påverkas i stor grad då folk sitter vid skärmar sent på kvällen. Men det är inte helt lätt att hitta svar.

Ahonen pratar också om vikten av att ledarskapets form. Det måste till exempel åldersanpassas eftersom arbetstagare i olika livssituationer och ålder har helt olika behov. De reagerar till exempel helt olika på löne- och premieringssystem.

– Till exempel fungerar det inte alls att premiera unga arbetstagare genom fina titlar. De behöver direkt positiv feedback och bekräftelse för sitt arbete i stället.

Deltidslösningar saknas

På pensionärshemmet Hagaro i Helsingfors jobbar Tove Söderström och Maija Takanen trots att de båda redan fyllt 63.

– Visst finns det dagar då man bara vill kasta handskarna i bordet för att det är så tungt, säger Söderström.

Men hon jobbar vidare, med ett halvt års kontrakt i taget, för att hon behöver pengarna och för att hon trots allt tycker arbetet är givande.

I vårdbranschen är det ofta brist på tid och resurser och på äldreboendena blir klienterna bara äldre. Söderström och Takanen har självmant gå ner i deltid för att orka med arbetet och tycker att en överenskommelse om möjlighet till deltid hade varit viktig att få i pensionslösningen.

– Det är också viktigt med rätt arbetsredskap och med god arbetsledning och organisering, säger Takanen.

– Och feedback kan man aldrig få för mycket av, det är det som gör att man orkar, säger de båda.

Vårdledighet räknas inte

Pensionslösningen får kritik också hos Talentia, fackorganisationen för högutbildade inom socialbranschen, av ordförande Tero Ristimäki.

Arbetslivspensionen som ska låta dem som har fysiskt eller psykiskt tunga jobb gå i pension efter 38 år i branschen kommer nämligen i praktiken inte att hjälpa de högutbildade kvinnor socialbranschen är full av.

– Att vara socialarbetare är ett psykosocialt krävande jobb, men utbildningen är lång och branschen är kvinnodominerad så socialarbetarna kommer inte att komma upp i 38 år. För att gå i pension vid 63 borde man i så fall ha börjat jobba som 25-åring. Har man varit vårdledig med ett par barn förkortas karriären.

Föräldraledighet kan ingå i de 38 åren, men inte vårdledighet.

– Det är tänkt att arbetslivspensionen ska gälla omkring 2000 människor, men det kommer inte att ingå en enda socialarbetare i den gruppen, säger Ristimäki. Det hade varit bättre med olika arbetslivsreformer som hade lett till att personer får gå ner i deltid i slutet av arbetslivet. Nu saknas dessutom ekonomiska incentiv för att förlänga sin karriär.