I Ställdalen röstar var tredje mot flyktingar
Den lilla byn Ställdalen har på kort tid fått ta emot uppemot 300 flyktingar, nästan lika många som byns invånarantal. Det gav Sverigedemokraterna ett rekordlyft i kommunalvalet i söndags.
LJUSNARSBERG
– Det måste för fan bli ett stopp på invandringen. Det går inte att ta hit hur många som helst.
Vi står på Leif Sigerborgs gårdsplan i byn Ställdalen i Ljusnarsberg kommun i Bergslagen. Sigerborg själv står uppe på taket och ska "fixa sin holk" som han säger, reparera hustaket. Han redogör utan att tveka vad han tycker om den
svenska flyktingpolitiken.
– Det kostar för mycket pengar, det har vi inte råd med i Sverige. Vi är ju det enda landet som tar emot så förbannat mycket i förhållande till folkmängden.
I drygt en timmes tid har vi knackat dörr hos byborna i Ställdalen. Vi har frågat om de röstade på Sverigedemokraterna i kommunalvalet för en vecka sedan. Men de flesta som öppnar är socialdemokrater. Här, där gruvindustrin en gång var
pulsen i bygden, sitter arbetarideologin djupt rotad i folksjälen. Man röstar sosse, punkt slut.
Det ska till en hel del innan man byter parti.
– Inte en chans, men hör dig för hos grannen. Dom röstade på SD. Jag röstade på sossarna, är det svar vi får, gång på gång.
Ändå vet vi att en stor andel av byborna har lagt sin röst på Sverigedemokraterna. Vi vet att drygt en av tre, eller 35,8 procent, röstade på SD. Vi vet att andelen i förra valet var 10,3 procent.
En ökning på 25,5 procentenheter. Vad har hänt?
Vi behöver inte gå långt för att hitta svaret.
Hundratals asylsökande
Fem minuters promenadväg från Leif Sigerborg ligger Ställdalens centrum. Här drar landsvägen förbi och det tar en halv minut att köra genom samhället. Under den tiden hinner man se tågbanan på den ena sidan av vägen och några
beigegula, trista byggnader från svunna decennier på den andra.
Man hinner kanske också registrera ett par butikslokaler som gapar tomma och biblioteksskylten, som skvallrar om litterär närvaro. Fast det är tomt nu förstås.
Det som håller liv i byn är Ahlstrom pappersbruk, som fortfarande är i gång och ger jobb åt ett hundratal. Men det andra finländska inslaget i byn, Ovako, slog igen på 80-talet.
Ställdalen är en by som har avfolkats, från 7400 till 4900 invånare på fyra decennier.
Men under de två senaste åren har byn fått nya invånare. I dag bor det 250–300 asylflyktingar i en sliten hotellbyggnad granne till hyreslängorna. Här, mitt på den svenska landsbygden långt från all service, landar de efter en lång resa från
krig och våld. Flyktingarna är nästan de enda människorna vi ser i centrum.
Och de är också orsaken till att Sverigedemokraterna får var tredje röst i Ställdalen, det är alla vi träffar överens om. När en by med drygt 400 invånare plötsligt får ett tillskott på över 250 flyktingar blir det reaktioner.
– Det går ju inte på ett sådant här litet ställe, säger Leif Sigerborg som gav sin röst på SD i söndags.
Sent besked
Det är just i småkommuner som Ljusnarsberg som man ser konsekvenserna av den svenska flyktingpolitiken. Privata entreprenörer köper upp billiga lokaler på glesbygden, rustar upp dem och hyr ut dem till Migrationsverket som är i
skriande behov av asylboenden.
I Ljusnarsberg väcker det extra frustration att kommunen inte får någon information om att det kommer nya flyktingar förrän i sista stund.
– Migrationsverket gör upp avtal med privata aktörer och så ringer de och talar om att om två dagar kommer trehundra eller tvåhundra nya asylsökande, säger socialdemokraten Ewa-Leena Johansson, ordförande i kommunstyrelsen i
Ljusnarsberg.
Hon tycker att Migrationsverket kör över kommunen. Johansson frågar sig hur en kommun som totalt har 400 elever plötsligt ska kunna ta emot 100–150 nya barn. Och hur ska man ha resurser att ordna vård och omsorg i en kommun
som de senaste åren inte gjort annat än bantat sin service i takt med att folk flyttat bort? Och varför ska en liten kommun betala för statlig verksamhet?
Migrationsverket kan inte göra annat än beklaga, men säger att verket är bundet av lagen. Myndigheten informerar kommunerna först när alla anbud av privata aktörer som vill ordna asylboende har kommit in. Först när avtal har slutits får
kommunen definitivt besked.
– Vi förstår ju att det kan skapa frustration om kommunerna upplever att de får information alldeles för sent. Det här är ingenting som vi gör av illvilja, att man vill köra över kommuner, säger Guna Graufelds, pressinformatör på
Migrationsverket.
Ewa-Leena Johansson säger att hon förstår byborna i Ställbacken. Också hon som socialdemokrat jobbar för att fördelningen av flyktingarna ska vara jämnare mellan alla kommuner.
– Vi känner ju samma frustration och vanmakt vi som ingenting kan göra.
Och hon förstår också varför Sverigedemokraterna vinner terräng.
– De går till val och säger att det här fixar vi. Då förstår jag ju att många röstar på dem.
Snedvridning
Vad säger då vinnarna själva, de sex kandidater för Sverigedemokraterna som nu tar plats i kommunfullmäktige?
Vi åker ut ur centrum tills asfaltvägen tar slut och ett par kilometer in i skogen. Där hittar vi en av dem, Jens Pettersson, i en röd stuga med vita knutar, idylliskt belägen vid en damm. Och den blågula flaggan på husgaveln.
Pettersson är ordförande för SD i Ljusnarsberg och ser självfallet sambandet mellan ökningen i flyktingmottagningen och valresultatet.
– Just i Ställdalen är det så påtagligt. Du kan inte ändra om ett samhälle på så kort tid, på ett par år, utan att det blir reaktioner.
Självfallet kan vi ta emot flyktingar, säger Pettersson, men det ska vara rimliga nivåer. Nu utgör asylflyktingarna drygt tio procent av invånarna i Ljusnansberg, då snittet för hela landet ligger vid en procent.
En del rika Stockholmskommuner som Täby och Danderyd tar just inga flyktingar alls och det är en snedvridning som inte ses med blida ögon i stugorna på landsorten.
– Vi får ju slåss vartenda år för att få budgeten att gå runt. Vi släcker vartannat lyse för att spara ström, sådana saker.
Nu ska SD jobba för att bryta avtalet med Migrationsverket.
– Vi måste tydligare visa vårt missnöje med Migrationsverket, som går bakom ryggen på oss.
Pettersson är montör till yrket och har svårt att känna igen sig i mediernas beskrivning av Sverigedemokrater. Ibland kallas de invandringskritiska, ibland rasister eller fascister.
– Det är påklistrat så många epitet. Och det är därför folk är så förbannade också, varför ska andra säga vad man är och vad man ska tycka. De vill gärna ge bilden av att det är lågavlönade män som röstar på SD, men jag vet att det inte är
så.
Lockar pensionärer
Tillbaka vid Leif Sigerborgs gård har grannen Ingrid Hammarström kommit med i diskussionen. Hon avslöjar, om än lite motvilligt, att även hon röstade på Sverigedemokraterna. SD-ledaren Jimmie Åkesson pratade ju så "fint om pensionärerna".
– Oj, vad många pensionärer har röstat på honom, säger Hammarström.
Det stämmer med fakta. Siffror visar att det just är bland pensionärerna som SD vuxit som mest.
Men det är inte bara pensionerna som fått Hammarström, inbiten sosse, att överge sitt gamla parti. Nej, det är nog invandringen också. Fast visst ömmar Hammarström för flyktingarna, det vill hon ha sagt.
– Du ska veta vad jag har skänkt dem. Kläder, skor, de hade ju ingenting. Det är synd om dem.
Vid tågstationen stöter vi på Elisabeth Keltemyr. Hon röstade inte i valet, men säger så här:
– Många av dem som är här är från Syrien. Skulle vi vända på det och jag skulle behöva hjälp vore jag tacksam om jag hade någonstans att ta vägen.