Emil hittade vikingaskatt
Geologiestuderande Emil Nygårds metalldetektor slog larm och han fann en vikingatida penningskatt bestående av 26 silvermynt. Mynten kan beskådas på Åbo slott under helgen.
fynd
fynd
– Jag förstod genast att de var gamla, men inte att det var från 1000-talet, säger Emil Nygård.
Det var i fredags för en vecka sedan Emil gjorde den smått sensationella upptäckten vid Aura å på gränsen mellan S:t Karins och Åbo. Sexton av silvermynten är hela, en del är i ett utmärkt gott skick, resten har gått i bitar.
– Jag hade en gammal karta från slutet av 1800-talet där det fanns en stig utritad. Den existerar inte mera, men jag tänkte att om jag följer den så kanske jag hittar någon ring eller något annat som någon tappat efter sig.
Silvermynten låg utspridda i en sju meter lång rad, 10–15 centimeter under den nuvarande markytan. Det förbryllar experterna, för i allmänhet har mynten i motsvarande fynd legat i en hög eller i ett kärl.
– Vi vet inte om de från början har placerats så i gömman eller om de under århundradenas gång har flyttat på sig, säger forskaren Kaisa Lehtonen vid Museicentralen i Åbo.
Det är knappast troligt att mynten, som var mycket värdefulla på sin tid, skulle ha slarvats bort. Sannolikt har de gömts med avsikt.
– En del av mynten har präglats 1036 e.Kr. så de har hamnat i jorden efter det.
Mynten är från vikingatiden, men det är inte nödvändigtvis vikingar som lämnat dem efter sig.
De är anglosachsiska och tyska och kan ha tillhört någon köpman. En del är typiska Ethelred II-mynt (kung av England 978–1016) och Otto & Adelheid-mynt (Tyskland kring 1000-talet).
Museifolket kan inte avgöra vilken myntens eventuella "växelkurs" var på 1000-talet.
– Antagligen värderades de enligt sin vikt, säger Leinonen.