Vårdpengarna måste bli valfråga
Vårdreformen är bara början, nu vill Laura Räty att vårdens finansiering blir en valfråga.
– Det får inte finnas heliga kor som vi inte kan prata om, säger hon och är redo att diskutera
företagshälsovården, studenthälsan och FPA-ersättningarna.
– Det är ingen hemlighet att jag sneglar västerut. I den svenska modellen följer pengarna patienten, från basvård och uppåt.
Lagförslaget till vårdreformen är på remissrunda till kommunerna sedan bara några dagar. Men enligt Laura Räty, Finlands social- och hälsovårdsminister, är det inte alls för sent för Finland att ta modell av Sverige.
Borde inte finansieringsmodellerna ha diskuterats tidigare?
– När Carl Haglund tog upp frågan till diskussion i juli sade jag att det är bättre sent än aldrig. Jag önskar starka samarbetsparter i den här frågan och jag hoppas på SFP:s stöd. Nu kan vi diskutera det här inför valet.
Hon hoppas få se förslag på många olika finansieringsmodeller.
– Jag ser det som väldigt oroväckande om det inte blir diskussion om finansieringsmodeller nu. Det får inte finnas heliga kor vi inte kan diskutera, säger Räty.
De heliga korna hon syftar på är företagshälsovård, studenthälsovården och FPA-ersättningarna.
Och Sverige? Där har man inte det dualsystem som företagshälsovård innebär för Finland. Alla patienter, arbetande eller inte, samsas om samma vårdcentraler oberoende av vem som betalar för besöken.
– Det handlar inte om att fritt få välja läkarstation från besök till besök, utan var och en väljer en station som de går till i säg ett år eller två. Det här verkar ta fram de bästa sidorna av både den offentliga och den privata sidan, det blir en hälsosam konkurrens. Här i Finland görs ett himla hallå om att högern vill privatisera allt, men så är det inte alls. I Sverige är specialistvården till stor utsträckning offentligt producerad. Men när det gäller basvård och hemvård kan människans valfrihet inte få betyda mindre än frågan om vem som producerar tjänsten.
Mera pengar finns inte
Efter reformen ska vårdpengarna som hittills funnits hos ett par hundra olika kommuner och samkommuner i stället finnas hos fem vårdområden.
– Servicen har lidit av fördröjningar. Men när pengarna finns koncent- rerade i samma pott ska det vara lättare att få vårdkedjan att fungera.
Men några nya pengar finns inte att ge.
– Social- och hälsovården står redan nu för hälften av de offentliga utgifterna. Jag kan inte sitta här som minister och lova mera pengar till vården, för sådana pengar finns inte.
Samtidigt har hon kommunalpolitiken i Helsingfors i färskt minne och håller fast vid att kommunerna inte kan få nya plikter om de inte också får ny finansiering. Precis som partikamraterna tar även Räty ett fast grepp om svångremmen, och hoppas nu på kommunernas kompetens. Reformen och lagändringen i sig sparar inga pengar, utan allt beror på hur de implementeras.
– Nu krävs det starkt ledarskap. Vi står inför många svåra beslut.
Ett första steg i vårdreformen är att koncentrera specialistvården och sjukhusen. Sjukhusstängningar på mindre orter är att vänta.
Om det inte blir ordning på ekonomin varnar Räty att vi kan stå inför begränsningar av den subjektiva rätten till vård.
– Jag tror inte själv på sådana nedskärningar, men om vi inte gör något är vi snart där.
Vården bra men inte köerna
I dag finns det små kommuner där ett enda allvarligt barnskyddsfall eller trauma kan stjälpa hela kommunens ekonomi. Vårdreformen ska jämna ut vårdkostnaderna. När fem jämnstarka vårdområden bär ansvaret ska vården bli så jämlik den bara kan.
– Det är klart att det alltid kommer att finnas skillnader. Till exempel är det norra området stort med ett litet befolkningsunderlag.
Nu gäller det att ta exempel av de områden som skött vården billigt och bra. Det handlar mycket om koordinering och organisation, om att undvika dubbelarbete och onödiga fördröjningar.
– När man frågar finländarna vad de tycker om social- och hälsovården är svaret ofta att de är nöjda med själva servicen, men inte med hur de kommer till den. Folk tycker att det är för lång tid att vänta ens två till tre veckor på en icke-akut läkartid till hälsovårdscentralen. Det här har jag fått fundera mycket på redan under min tid hos Helsingfors stad.
Räty är läkare till utbildningen och säger att hon har fått jobba med att frångå den rent medicinska utgångspunkten.
– Jag har fått tänka om helt. Det handlar inte bara om den medicinska kvaliteten, utan klientens upplevelse är minst lika viktig. Det handlar lika mycket om hur människor blir bemötta.
Åren som biträdande stadsdirektör för Helsingfors social- och hälsovårdsväsende sätter Räty stort värde på. Den största erfarenheten, att slå ihop hälsovårdsverket och socialverket till ett, är hon mer än nöjd med.
– Helsingfors har haft enorm nytta av det. När pengarna finns på samma plats sköts allting smidigare. Till exempel åldringsvården har nu all service under samma tak och då är det lättare att se till att vårdkedjan fungerar.
Helhetsbild viktig
Men samarbetet inom social- och hälsovården lider ännu av att data- och personskyddet gör kommunikationen mellan en och samma patients olika vårdinstanser svår. Finns det något sätt att underlätta det här?
– Det är ett problem, ett stort och viktigt ärende, men det är svårt att hitta (juridiska?) lösningar när det gäller databashanteringen.
En helhetsbild för patienter med många olika vårdkontakter skulle vara viktig även för den nationella vårdekonomin.
– Som det är i dag står under tjugo procent av patienterna för över 80 procent av vårdkostnaderna.