Vårdområdena ska ha starka muskler
Ansvaret för befolkningens hälsa behöver bäras av tillräckligt breda axlar, och de axelparen ska vara fem. Minister Susanna Huovinen håller fast vid sin tro på vårdreformen.
Lagförslaget om hur social- och hälsovården ska ordnas i Finland har nu gått på remissrunda till kommunerna för att om åtta veckor behandlas i riksdagen.
Omsorgsminister Susanna Huovinen (SDP) är den första att medge att processen har varit lång men hon håller fortfarande fast vid att tidtabellen håller och att vårdreformen ska bära frukt.
Under presskonferensen om det slutliga lagförslaget i går påpekade ministern gång på gång att utgångspunkten för hela vårdreformen är att servicen ska förbättras.
– Grundsignalen här är att ansvaret läggs på tillräckligt breda axlar, säger Huovinen. Utgångspunkten för hela reformen är att både kvaliteten på servicen och tillgången till den ska förbättras.
Frågorna om exakt hur det ska ske är ändå många. Politiskt kretsar diskussionen dels kring de privata vårdproducenternas roll, dels kring närdemokratin och kommunernas självbestämmanderätt.
Men rent konkreta resultat är det i det här skedet svårt att sia om: patienterna undrar vad reformen betyder för månaderna i kö för en höftoperation, för de nattliga timmarna på jouren med ett öronbarn, eller för antalet kilometer till närmaste akutmottagning eller förloss- ningssal.
Varken Huovinen eller någon annan har ännu konkreta svar på det. Men tanken är att koncentrerat ansvar på fem stora och starka vårdområden ska ge muskler att följa upp hur vårdkedjan fungerar.
– De ska se till att allt funkar. Och de får också ekonomiska incentiv för att sköta det.
I dag sköts vården av mindre producenter, nämligen över 200 kommuner och samkommuner tillsammans.
– Det är självklart svårare att följa upp hur det fungerar då, säger Huovinen.
Inget femårsskydd
Särskilt mycket nytt om reformen presenterades inte i går, utan lagtexten bygger på de riktlinjer som arbetsgruppen lade fram redan i juni. Men det blev klart att vårdpersonalen inte kommer att ha samma femåriga uppsägningsskydd som kommunalt anställda har haft vid kommunsammanslagningar. Huovinen sade sig förstå att fackförbunden kommer att reagera på det.
Kirsi Varhila, överdirektör på Social- och hälsovårdsministeriet, säger att orosmomentet ändå är bristen på personal, inte tvärtom.
Närservicen är elektronisk
En oro med reformen är att avståndet mellan patienten och vården kan växa, både mätt i kilometer och i demokratiprocess. Regeringsrådet Pekka Järvinen säger att det kan behövas preciseringar om kommunernas självbestämmanderätt.
– Det måste vara tillräckligt klart vilken kommunernas roll är och hur kommundemokratin säkras.
Vad gäller det rent fysiska avståndet mellan patient och vård säger Kirsi Varhila att närvård i dag betyder att servicen kan komma hem till patienten. Kontakt via mobila och elektroniska medel får också en större roll.
– Närservice behöver inte betyda att det ska finnas en fysisk byggnad i varje kyrkby.
Under de fem vårdområden kommer det att finnas 20–30 vårdproducenter. Kraven på varje enskild vårdproducent är höga, de ska klara allt från förebyggande vård till akutvård och rehabilitering. Därför kommer det knappast att finnas små kommuner som kan få fortsatt produktionsansvar, utan de kommer att behöva bilda samkommuner för att dela på ansvaret.
Kommunerna och de andra aktörerna ska ge sina utlåtanden om lagförslaget senast den 14 oktober.
Fem stora, trettio små
• Den lagtext som kommunerna nu ska ta ställning bygger på de riktlinjer som arbetsgruppen presenterade redan i juni.
• Kommunerna ska nu ta ställning till vilket av de fem vårdområdena de vill höra till. Inga kartor har alltså ännu ritats ut.
• Vårdområdena blir fem stycken, men under dem kommer det att finnas mellan 20 och 30 mindre samkommuner som vårdproducenter.
• Riksdagen ska behandla lagförslaget i november. Lagen ska träda i kraft 1.1.2015. De fem vårdområdena tar över vården 1.1.2016 och vårdproducenterna under dem ska inleda sin verksamhet 1.1.2017.