Hunden är lyktstolpens fiende
Det här har du säkert aldrig tänkt på: När en hund kissar på en lyktstolpe gör salterna, ammoniaken och kvävet i urinen att metallen korroderar. Småningom kan stolpen gå av. I Karlstad inventerar Fredrik Olsson stolpar i sommar. Läget är värre än han trodde.
Hundar som av tradition gärna kissar på lyktstolpar är en säkerhetsrisk och en utgift för kommunen. I Karlstad går man den vetenskapliga vägen för att kartlägga stolparnas kondition.
Fredrik Olssons sommarjobb som nybliven lantmäteriingenjör är att inventera lyktstolparna och rita en kisskarta.
– Egentligen är jag inte bara ute efter skador som orsakats av hundkiss, säger han till Hbl. Alla typer av skador inklusive farlig lutning och spår av påkörningar finns med, och varje lyktstolpe betygsätts på en skala från 1 till 5, säger han.
Hundkisset är ändå det som överraskat honom mest. Det är ett mycket större problem än man skulle tro, säger han efter att ha genomfört snart två tredjedelar av sitt sommarprojekt.
– Urin innehåller salter, ammoniak och kväve som bildar rost på lyktstolparna och gör att de småningom fräts sönder. Jag har sett så stora hål i metallen att kablarna syns igenom. Man märker snabbt att lyktstolpar längs gångvägar där det går mycket hundar är hårdare drabbade än lyktstolpar vid större vägar, säger Fredrik Olsson.
Det är framför allt vid skarven mellan stolpe och betongfundament som urinen lägger sig och fräter på metallen.
– Man ser på långt håll vilka stolpar som är mest pop bland hundarna. Det märks på gräsets kondition omkring stolpen.
Problem i Helsingfors
På Helsingfors Energi är Timo Karjalainen underhållschef för stadens utebelysning, och han är tacksam för att någon gör en seriös kartläggning av problemet. Han har exakt likadana erfarenheter som Karlstads kommun.
– Visst har vi också märkt att det finns en koppling mellan hundstigar och trasiga stolpar. En karta där man prickat in utbytta stolpar skulle bli en ganska bra karta över var de flesta hundarna rör sig, säger han.
Men hittills har Helsingfors Energi inte försökt analysera problemet metodiskt.
– Det finns oändligt många stolpar i vårt distrikt. Vi byter ut de trasiga när det behövs. Det tar ju många år innan hundkisset lyckas fräta igenom stolpen. En påkörning eller annan mekanisk skada syns däremot genast.
Hundkisset blir förstås en ekonomisk utgift i slutändan.
– Det är svårt att bestämma något snittpris eftersom stolpar är så olika och finns på så olika platser. Att byta ut en lyktstolpe kan kosta några hundra eller flera tusen euro om man räknar ihop material, fundament och arbete. Så visst skulle det vara enklare om hundarna kissade någon annanstans, säger Karjalainen.
Lösningsmodeller
När Fredrik Olsson är klar med sin inventering görs det statistik av alltihopa. Då får man fram uppgifter om vad hundkissandet kostar, och förhoppningsvis vad man kan göra åt problemet.
– Första steget är att gå ut med information till hundägarna. Jag tror inte att så många av dem tänkt på det här över huvud taget. Sedan gäller det att hitta på tekniska lösningar som förhindrar korrosionen. En plastdamask som går en meter över marken och också täcker fundamentet till stolpen är ett förslag, men vi jobbar också med andra lösningar.
– Jag har själv hund och hade faktiskt aldrig tänkt på det här problemet innan jag fick sommarjobbet, säger han.
Ovetande finländare
De hundägare som HBL möter i Råholmens hundpark känner inte till problemet.
– Nej, jag har inte hört talas om saken, jag är slagen med häpnad, säger Iiris Koskinen som rastar hunden Cola i hundparken.
Koskinen säger att lösningen på problemet är att informera om det där det rör sig många hundägare så att de kan se efter sina hundar.
– Om en lyktstolpe går av borde den bytas till en stolpe av ett beständigare material.
Riitta Kemppainen och Roni Seeck som fört hunden Nelly på en simtur i värmen föreslår att stolparna kunde omges med skydd.
– Det är ägarens ansvar att titta efter var hunden gör sina behov. Men ibland saknas till exempel passande gräsmattor för hundarna, säger Kemppainen.
Ulla Salkoviiri-Lauri besöker hundparken med hunden Poju.
– Kanske stolparna kunde behandlas med något ämne, det finns till exempel ämnen som hindrar hundar att bita. Hundar är ju intresserade av andra hundars dofter.