"Man kunde köpa ut yrkesfisket"
Laxen väcker känslor mer än någon annan fisk. Det är därför politikerna inte lyssnar till forskarnas rekommendationer när de slår fast laxkvoterna, säger professor Hannu Lehtonen.
Tvisten om Östersjölaxen fortsätter inte för evigt. Det bedömer Hannu Lehtonen, professor i fiskerivetenskap vid Helsingfors universitet.
Att tvisten handlar om fångstkvoter, utplantering och intressekonflikter mellan yrkesfiskare och fritidsfiskare blev klart med mer än önskvärd tydlighet när en hetlevrad panel debatterade laxpolitiken på Finlandsarenan i går.
– Konflikterna är beklagliga, men de går att lösa, säger Lehtonen och kastar in en brandfackla: På andra håll i världen har man köpt ut yrkesfisket till havs och låtit de svaga laxälvarna repa sig medan sportfisket i de bästa älvarna genererat inkomster.
Vad skulle kustfisket då leva på?
– Abborre, gös och sik går det fortfarande bra att fiska. På 1970-talet fiskade man ingen lax i Björneborg. Det är lätt hänt att yrkesfiskarna spetsar till det, men de är så få att det oundvikligen kommer att märkas i fiskepolitiken framöver, säger Lehtonen.
I panelen vill Lehtonen, miljörörelsen och sportfiskarna minska laxkvoterna.
– Det vore sista spiken i yrkesfiskets kista. Vi är inte många kvar, vi står redan på knä. Det pågår en klappjakt för att meja ner oss för sportfiskets skull, säger Heikki Salokangas, yrkesfiskare från Björneborg.
- I den nationella laxstrategin föreslås personliga fångstkvoter för yrkesfiskarna. Det ska sprida försäljningen över en längre period och stabilisera priset.
- Strategin vill trygga beståndet av lax och havsöring i enlighet med forskarnas rekommendationer samt behandla yrkes- och sportfiskare likvärdigt.
- EU fastställer inom kort laxkvoterna för 2015. Enligt forskarna tål Östersjöbeståndet en maximal dödlighet på 116 000 laxar, vilket inkluderar säldödad, illegalt fiskad och felrapporterad fisk. Därmed blir det högst 79 000 laxar kvar att fiska. Inför det här året löd motsvarande forskarrekommendation 78 000 laxar. Politikerna satte kvoten till 109 000.
Han har upplevt den sämsta laxsommaren på fyra fem år efter att den milda vintern fick laxen att dra norrut innan säsongen började i Bottenhavet. I Bottenviken är fångsterna hyggliga och i Torne älv är de rekordstora. Yrkesfiskarna längre söderut upplever att fisketurismen i Lappland snuvar dem på konfekten. Det är precis så det ska vara för lax ska fiskas i älvar, hävdar den lappländska fisketurismens talesman Kalervo Aska:
– Förra året omsatte sportfisket i norr 5,7 miljoner euro. Det ger ett kilopris på 130 euro för våra laxar. För bara fisketillstånden betalade sportfiskarna nästan tio euro kilot, mycket mer än vad kustfiskarna får för sin fångst.
Heikki Salokangas kontrar med att Aska räknar fel, avsiktligt.
– Ingen äter färskfångad lax på min brygga. Räknar vi in pris för logistik från bryggan till affären där konsumenten ska kunna köpa närproducerat ser siffrorna annorlunda ut.
Risto Lampinen på Jord- och skogsbruksministeriet intygar att staten vill behandla yrkesfiske och sportfiske lika, båda behövs. Sportfiskets mannekäng, skådespelaren Jasper Pääkkönen välkomnar det då "ministeriet hittills har jobbat som yrkesfiskets intresseorganisation". Också i hans kalkyler är sportfiskad lax värdefullare än yrkesfiskad.
Sampsa Vilhunen på WWF säger att laxtvisten borde lösas på laxens, inte på intressebevakarnas villkor. Att 32 av 34 tidigare laxälvar är förstörda är tragiskt, men att det nu vandrar rikligt med lax i Torne älv visar att skyddsåtgärderna har burit frukt.
– Mindre kvoter gör att fiskbestånden ökar, vilket gynnar alla parter på sikt.
Hannu Lehtonen bekräftar att fiskebegränsningarna har gynnat laxbeståndet, men för Heikki Salokangas känns en tom ryssja inte som en belöning.
– Var finns min utdelning? Inte i de låga kvoterna i alla fall.
Laxkvoterna är en årligen återkommande tvist. Hannu Lehtonen säger att politikerna tenderar att strunta i forskarnas rekommendationer.
– Det är frustrerande när vi jobbar hårt för att politikerna ska kunna fastställa en hållbar kvot, men så drar de till med det dubbla. Det gäller bara för laxen, för den väcker de starkaste politiska passionerna.
För andra fiskar håller sig politikerna till rekommendationerna.
Fiskaren Salokangas vill att staten planterar ut mer laxyngel åtminstone tills de planerade fiskvägarna i älvarna fungerar. Pääkkönen säger att det är idioti att årligen "dumpa 7 miljoner euro i havet" på utplanteringar som inbringar några hundratusen mätt i yrkesfiskarnas fångst.
– Sätt då hellre de sju miljonerna på laxvägar. Fungerar det i Sverige så kan det fungera hos oss.