Proffs med världens roligaste jobb
En god programledare håller radiolyssnaren på gott humör och klistrad vid apparaten. Det är en konst att vara personlig, utan att bli för privat.
Långt borta brusar trafiken från Mannerheimvägen, men i grannens trädgård bjuder koltrasten på konsert. Jessica Edén möter vid den vitmålade grinden till sin kolonilott i Brunakärr.
– Hej, välkommen till min lustgård! Hit kommer jag och andas. Men jag har tummen mitt i handen när det gäller trädgårdsskötsel.
Alla som lyssnat på Radio Vega vet vem Jessica Edén är. Hon är den proffsiga programledaren som i Radiodoktorn utan möda diskuterat medicinska problem med den inbjudna doktorn och ställt precisa frågor om krämpans natur med lyssnaren som fattat luren.
Om läkaren svävat ut i, för vanligt folk, obegripligt medicinarspråk, har Edén översatt svaret till vanlig svenska.
– När jag började med Radiodoktorn trodde mina chefer att ingen skulle våga ringa. Svenskfinland är så litet och de trodde att tröskeln skulle vara för hög för att man skulle våga diskutera sina sjukdomar.
Programmet sändes inom ramen för Lördax, som Tomas Ek startade och jag kom med i ett tidigt skede. Jag fick göra fyra Radiodoktorn på prov och nu har programmet fortsatt i över tjugo år.
På obduktioner
Att hon är så slängd i medicin handlar delvis om att hon hade möjlighet att som redaktör för Radiodoktorn studera vid medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet i ett år.
– Jag var med på obduktioner, fick vara med om operationer och satt på föreläsningar på dagarna. På kvällarna gjorde jag mitt vanliga jobb och läste till tenter på nätterna. Det var tungt, men ett av de roligaste åren i mitt liv.
Hurdan är en bra programledare?Bakgrund
- Ålder: 46.
- Bor: I Tölö i Helsingfors med maken Herbert von Numers, 15-åriga sonen Filemon och katten Fortis.
- Yrke: Journalist, för tillfället regissör och projektledare.
- Hobby: Försöker få något annat än ogräs att växa i min trädgård.
- Gör helst på sommaren: Tågluffar. Äter gärna min mans vitlöksstuvade abborfiléer.
- Motto: ”Bättre lyss till den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge.”
– Snabbtänkt, trevlig, rolig, intelligent, allmänbildad och ärlig och det är inte så många av oss som klarar av att vara det. Man skall absolut våga vara personlig, utan att bli pinsamt privat. Balansgången är inte alltid så lätt.
I våras fick och tog hon sig an en ny utmaning. Hon blev regissör och projektledare på Radioteatern, ett halvtidsjobb för ett år, tillsvidare.
– Jag är vansinnigt glad över det här jobbet. Som ung drömde jag om att bli skådespelare eller läkare och när jag sökte till journalistutbildningen hade jag aldrig tänkt stanna där speciellt länge. För något år sedan blev känslan av att ”det var ju inte det här jag skulle göra” allt starkare och någon tid efter det ledigförklarades arbetet som regissör.
På Facebook, där Jessica är mycket aktiv och inte minst berättar om sin katts dagliga och ibland osannolika äventyr, skriver hon: ”Jag har världens roligaste jobb”.
– Jag vet att jag inte har utbildning för jobbet och i början var jag både sprudlande glad och livrädd. Men den senaste tiden har jag mest varit lycklig. Det känns som om jag äntligen har kommit hem. Efter mitt första riktiga regiarbete åkte jag hem och sa till min son: ”Gör det du drömmer om! Ge inte upp efter första försöket.” Det tog mig 25 år innan jag fick göra det jag egentligen ville. Samtidigt är jag tacksam över att jag kommit till en arbetsplats där jag får ägna mig åt de ämnesområden jag drömde om.
Varför fascinerar teater?
– För att den berör människor på ett sätt som kommer närmare hjärtat än intellektet. Hemma lyssnade vi också mycket på hörspel.
Helt har hon inte släppt sin andra baby.
– Jag jobbar med webbdoktorn 30 procent.
Stugan – en present
Den blå kolonistugan i Brunakärr har sin egen historia.
– För två år sedan tydde en massa prov på att jag hade cancer någonstans och jag sprang på en massa undersökningar. Varannan vecka sade läkarna att den spritt sig överallt och att ingenting kan göras.
Varannan vecka sade de att jag var frisk. De tittade in i magen på mig, tog provbitar men hittade ingenting! Jag beslöt att jag inte kunde fortsätta som förut. Stugan blev en present till mig själv.
Eftersom Jessica Edén är en rastlös själ kommer hon hit så gott som varje dag, ofta ensam, ibland med familjen.
– Man kommer hit på ett kick. Vi jobbar lite i trädgården eller läser en bok. Ibland är det skönt att vara ensam en stund och att sedan fortsätta jobba.
Att Jessica är onödigt arbetsfixerad medger hon direkt.
– Jobb och fritid flyter ihop. Men jag försöker också vara mycket med min son som nu är 15, som jag tror att ännu behöver mig, och så katten Fortis förstås, som helst vill umgås dygnet runt.