Kurdistan vill ha en plats på kartan
I kölvattnet efter konflikten i Syrien och Irak har en gammal dröm om självständighet väckts i irakiska Kurdistan. Frågan är om det är ett realistiskt mål eller en vilseledande chimär.
Rebellgruppen Islamiska staten (IS) framfart i Irak har klippt av navelsträngen mellan irakiska Kurdistan och den federala regeringen i Bagdad, och regionen som under de senaste åren upplevt en ekonomisk boom ser nu sin chans.
– Tiden är mogen för oss att bestämma över vårt eget öde. Vi ska inte vänta på att andra ska göra det åt oss, sade den kurdiska presidenten och partiledaren för Kurdistans demokratiska parti (KDP), Massoud Barzani, när han förra veckan bad sitt parlament inleda förberedelserna för en omröstning om självständighet i irakiska Kurdistan.
I det vakuum som uppstått efter att den irakiska armén gått upp i rök när IS-rebellerna rullat fram i nordvästra Irak har de kurdiska trupperna utökat sitt territorium med upp till 40 procent. Den viktiga oljestaden Kirkuk som kallas för "kurdernas Jerusalem" har övertagits, och i fredags säkrade kurdiska peshmerga-styrkor två oljefält i närheten som ett steg mot målet att i slutet av året producera 400 000 fat olja per dag.
- Den kurdiska befolkningen beräknas till uppemot 25–30 miljoner människor, och är den största folkgruppen som inte har en egen nation.
- Folkgruppen är utspridd över fyra länder, Irak, Syrien, Turkiet och Iran. Etnicitet står oftast högre i kurs än den religiösa tillhörigheten, som är utspridd över sunnitisk och shiitisk islam, jezidism och kristendom.
- Kurderna utlovades ett eget land efter första världskriget, men turkiska nationalister vägrade godkänna avtalet som skrivits under i Sèvres 1920. Efter tre år av konflikt föddes dagens Turkiet i ett avtal som slöts i Lausanne 1923, och hoppet om ett Kurdistan gick i spillror.
- I Syrien är 15 procent av landets befolkning kurder, och i januari utlyste de autonomi i regionen Rojava som går längs med gränsen till Turkiet.
- De drygt 7 miljoner mestadels sunnitiska iranska kurderna lever i de västra provinserna som gränser till Turkiet och Irak.
- I Irak hade kurderna en begränsad autonomi ända tills Saddam Hussein tog makten. Kurderna stöddes av Iran under Irak–Iran-kriget under 1980-talet, vilket kom att ha ödesdigra följder – bland dem kemvapenattacken i Halabja 1988 där omkring 5 000 kurder dödades.
- Efter Gulfkriget fick de kurdiska områdena i norra Irak större självstyre och 1992 grundades en nationalförsamling. Kurderna utgör 20 procent av Iraks befolkning och sedan 2005 har Kurdistan varit en autonom region.
-
Irak gick till parlamentsval i april, men regerings-
förhandlingarna går knaggligt. I veckan meddelade de kurdiska parlaments-
ledamöterna att de kommer att bojkotta en al-Maliki-ledd regering, men fortsätter i parlamentet.
Myteriet mot Bagdad är ytterligare ett svårt bakslag för den impopuläre irakiska premiärministern Nouri al-Malakis regering som krampaktigt försöker hålla ihop landet som trasas sönder av rivaliserande grupperingar – och samtidigt bilda ett parlament.
Stödet för ett eget Kurdistan är starkt. I en omröstning år 2005 röstade ungefär 98 procent av de irakiska kurderna för självständighet i ett inofficiellt val, enligt Reuters.
– Om du frågar en kurd vad de vill kommer de att säga: självständighet. Det är den allmänna opinionen, säger Kawa Hassan, gästande forskare vid Carnegie Mellanösterncenter från holländska forskningsinstitutet Hivos.
Men kollegan, forskaren Yezid Sayigh vid Carnegie Mellanösterncenter i Beirut, ser inte ett självständigt Kurdistan i spåkulan riktigt än.
– Det är klart att längtan efter självständighet är stor, däremot betvivlar jag att det är möjligt just nu. Frågan är hur mycket Barzanis utspel återspeglar vad som realistiskt kan ske eller om det främst är en förhandlingspositionering gentemot al-Maliki.
Praktiska problem väntar
Vägen från en autonom region till en suverän nation är mödosam och utan fungerande infrastruktur och egna pengar kommer man inte långt.
– Barzani bortser från de hårda pragmatiska realiteterna. Det är ett billigt sätt att vinna popularitet men det är tvivelaktigt om han kommer att kunna fullfölja det, vilket kan leda till stora problem, säger Sayigh.
Realiteterna är att området saknar tillgång till en egen hamn och är beroende av turkisk välvilja för att kunna exportera den livsviktiga oljan. Budgetmedlen styrs av regeringen i Bagdad, och de kranarna har varit stängda sedan den kurdiska nationalförsamlingen med Barzani i spetsen i hemlighet kom överens om ett exportavtal för olja med Turkiet.
– Vi har sett en enorm bankkris. De statsanställda i Kurdistan har inte fått lön sedan maj – det är en oerhörd olägenhet när man utlyser självständighet, säger Kawa Hassan.
Utöver det importerar Kurdistan så gott som allt från Turkiet och Irak. Sayigh påpekar att även om kurderna kontrollerar oljeraffinaderiet i Kirkuk har de inte en oljeledning med tillräcklig kapacitet för att håva in de pengar som krävs för att klara skulderna eller upprätthålla en budget.
Överraskande sympati
Varken Iran eller USA är särdeles förtjusta i Kurdistans ökade självförtroende och i synnerhet USA vill se ett enat Irak efter flera år av dyrbar närvaro. Bland de mer välvilligt inställda finns Turkiet som investerat rejält i regionen – och Israel. I det israeliska medielandskapet florerar jämförelser mellan det judiska folkets kamp och förtrycket mot kurderna, och i slutet av juni cementerade premiärminister Benjamin Netanyahu förhållandet med att säga att Israel öppet stöder ett självständigt Kurdistan.
Det efter att en anonym israelisk köpare hade förvärvat ett av minst fyra tankerfartyg med kurdisk olja som skeppats från den turkiska hamnstaden Ceyhan. Men vänskapen med Israel kan komma att stå kurderna dyrt.
– Israel fiskar efter billiga poäng – det går tillbaka till deras geopolitiska strategi från 50-talet att knyta kontakter med de icke-arabiska grannländerna. Sådana uttalanden är det sista kurderna behöver och hjälper inte dem i diskussionerna med araberna, poängterar Sayigh.
Och det är där som Sayigh ser en reell riktning för kurderna, som inte har något intresse av vara delaktig i den pågående konflikten i regionen – en aktiv politisk dialog med de sunnitiska irakierna.
De kurdiska peshmerga-trupperna, "de som möter döden", må vara de bäst kvalificerade för att försvara norra Iraks oljefält mot IS, men de har en över 1000 kilometer lång front att övervaka. Samtidigt bågnar den kurdiska regionen under trycket från flyktingströmmarna av irakier och syrier som söker skydd i den hittills stabila regionen.
Enligt Kawa Hassan är ett problem att det inte finns en politisk konsensus om självständighetssträvandena. Alla kurdiska parter inom Irak är inte entusiastiska över att överge Bagdad i ett läge där ekonomin inte är säkrad och en stark radikal islamistisk grupp knackar på dörren.
– KDP kritiseras starkt för att de har lagt beslag på tanken om en folkomröstning, och förespråkar tankesättet att om inte KDP kan ro hem en självständig stat så kan ingen, säger Hassan som själv är kurd.
Regional misstänksamhet
Också på andra sidan gränsen i de kurdiska delarna av Syrien har mottagandet varit kyligt. Om Kurdistan i Irak blir en verklighet väcks frågan om de övriga kurdiska regionerna borde sammansluta sig, och vilka följderna skulle vara för regionen.
Yezid Sayigh varnar för att förenkla läget och påpekar att kurdisk politik är komplex med allianser och inre motsättningar över nationsgränserna. De är en folkgrupp som vuxit upp under olika omständigheter och sätt att styra.
– Den stora utmaningen är att inte övergå till att bli en låginkomststat med ett arv av auktoritärt styre. De flesta kurderna älskar tanken men samtidigt inser de de pragmatiska hindren – frågan är, skulle en majoritet av kurderna verkligen vilja gå med i ett större Kurdistan?
Trots att det blåser hård motvind mot försöken att bilda en egen stat är inte situationen alldeles betydelselös, anser Kawa Hassan.
– Det finns en stark känsla i Kurdistan att det här är ett historiskt ögonblick. Även om självständighet inte är möjligt just nu borde man ta vara på ögonblicket och fortsätta lyfta upp frågan internationellt. Inget är omöjligt i politik – vem hade för 20 år sedan trott att Turkiet skulle stödja kurdisk självständighet i Irak?
Källor: NYT, The Daily Star, Globalis.se, Krg.org, Carnegie, Al-Jazira, Business Insider, The Guardian, BBC, Jerusalem Post, WSJ