Här kommer varmanshydrokoptern
Naturen kan fortfarande göra stugägare strandsatta under perioder av menföre. Med en hydrokopter tar man sig över alla former av vatten: fruset, smält, grunt, grumligt eller en kombination av dem.
De flesta förknippar hydrokoptrar med Floridas träskmarker. Där tar de sig fram bättre än båtar, som lätt fastnar i bottendyn.
– Där är hydrokoptrarna stora och tunga. Här skulle de sjunka genom isen, säger Tore Käld på Larsmoföretaget Petor.
Tanken på att bygga en hydrokopter för nordiska förhållanden utvecklades för fem år sedan i ett möte mellan konstruktören Henrik Paersch från Helsingfors och Petors ägare, Peter Sahlin och Tore Käld. Under vinterhalvåret har ett drygt dussin hydrokoptrar levererats till kunder i södra Finland och Sverige.
– Utgångspunkten har varit att göra en enkel och hållbar konstruktion. Skrovet är byggt i sju sektioner av polyeten. Materialet är tåligt, lätt att bearbeta, det glider bra på snö och is, samtidigt som det har bra flytkraft på vatten, förklarar Tore Käld som ansvarar för produktionen i Larsmo.
Motorn och propellern är utvecklade för ultralätta flygplan, och ljudet kräver hörselskydd. Instrumenteringen är enkel. Mätartavlan och pedalen har nödvändiga funktioner, inget extra. Det närmaste lyx man kommer är värmehandtagen i styrstången. På långsadeln ryms tre personer utan trängsel och en del lastutrymme finns längs sidorna. Det gäller att se till att inga lösa föremål flyger genom nätet och förstör kolfiberpropellern i aktern. Inget särskilt körcertifikat krävs.
– Den är lätt att köra så länge man kommer ihåg att man behöver gasa på för att svänga. På is måste man räkna med en lång bromssträcka, säger Tore Käld.
Tål smällar
Under vintern gjordes ett ofrivilligt krocktest med en brygga. Hydrokoptern hade en hastighet mellan 30 och 40 kilometer i timmen på is när det stötte mot trävirket.
- Vikt: 300 kg
- Längd: 450 cm
- Bredd: 190 cm
- Motor: 70 hk
– Polyetenmaterialet är otroligt hållbart. Det syns bara lite repor här framme, pekar Käld.
I vinterförhållanden tar sig hydrokoptern upp på iskanten från öppet vatten utan större problem. I vatten med förrädiska grund minskar risken för bottenkänning.
Allra bäst kommer den till sin rätt på blankis. Den glider otroligt lätt och kommer snabbt upp i 100 kilometer i timmen om man trampar på lite.
Bränsleförbrukningen är också överlägset minst på is.
På vatten drar den ungefär lika mycket som en utombordare. På lugnt vatten gör den 25 knop med tre personer ombord. I hög sjö påverkas propellern negativt om det stänker upp vatten.
Användbart räddningsfordon
Efter några specialbeställda modeller till olika myndigheter startade Petor en serietillverkning av standardmodellen Arctic Airboats PE70 i Larsmo förra hösten.
– Det är mest privatpersoner som köpt dem för att komma ut till sina stugor året runt. Några har gått till offentliga aktörer som Forststyrelsen och Stockholms stads idrottsförvaltning.
Forststyrelsen, som har två hydrokoptrar från tidigare, har nu beställt ytterligare en PE70, bland annat för arbetet med att trygga Saimenvikarens förutsättningar att föröka sig och klara vintern. Insatserna på insjöarna är som mest intensiva under vårvintern.
Även Tore Käld har en hektisk vår bakom sig. Han har rest runt och demonstrerat hydrokoptern för en stor del av landets räddningsverk. Försäljningsargumenten har bitit och beställningarna har droppat in inför vinterns produktionssäsong.
– På räddningsverken uppskattar man hydrokoptern, eftersom den är lätt och säker att använda. Räddningsbrädorna är tunghanterade och man utsätter sig själv för en risk. I Jyväskylä berättade brandmännen att den luftkuddefarkost de hittills använt kräver två timmars service efter en timmes användning. Med hydrokoptern är det bara att tuta och köra, säger Tore Käld.