”Drömmar blir verklighet om man vågar”
Ekonomiskt kärva tider lockar fram unga, kreativa idéer. Att följa sin passion kräver mod och lite hjälpande händer. Det vet Patricia Ramberg vars dröm om en egen restaurang precis gått i uppfyllelse.
Det är tidig morgon och krögaren Patricia Ramberg inleder arbetsdagen med att ta en sväng via Börjes för att skaffa pinfärsk lax. Laxen rörs om till laxmousse och Ramberg förbereder sig för lunchtiden, då Bistro Klykan öppnar för dagen. För bara tre år sedan var en egen skaldjursrestaurang en vild fantasi, något Ramberg bara skämtade om med sin pappa under sommarvistelserna i Nagu.
– Men för ett år sedan började jag på allvar fundera på saken och hörde mig försiktigt för om möjliga ställen här. När jag blev erbjuden det här tänkte jag att nu bara gör jag det.
- Ålder: 24 år.
- Familj: Mamma, pappa, bror och syster med sina respektive familjer och hund.
- Bor: I Nagu på sommaren, annars i Helsingfors.
- Gör: Krögare på Bistro Klykan om sommaren, studerar.
- Arbetserfarenhet: Vuxit upp i en matintresserad familj. Jobbat på Räkan i Sandvikshallen. Jobbat på Botanic Garden, en liten restaurang i Cairns i Australien där jag också rest runt och ströjobbat inom restaurangbranschen. Arbetsresa till svenska västkusten där vi bekantade oss med seafoodrestauranger.
- Äter: Seafood.
- Dricker: Cokis.
- Favoritlåt just nu: Kasmirs Vadelmavene.
- Jag med tre ord: Glad, utåtriktad och yr.
Sagt och gjort, Bistro Klykan slog upp sina dörrar för exakt en vecka sedan. Öppningsdagen blev en hektisk, men lyckad dag.
– Jag var oroad för om maten skulle räcka till men överraskad av hur lugn jag var fram till en timme innan öppning. Då blev jag nervös. Det är ju trots allt min första egna restaurang och första gången jag får servera min egen mat.
Dagen beskriver hon som ”superlyckad”, en strid ström av glada matentusiaster, ivriga att få testa Nagus nykomling i smakväg.
– Det enda lilla problemet var att överraskande många valde våra handskalade räkor och det var svårt att hinna med beställningarna eftersom det tar tid att skala dem. Å andra sidan vet kunderna som väljer den portionen att lyx är värt att vänta på.
Svälj stoltheten
Ramberg, 24 år, hör till en generation som blivit karriärmogna i ekonomiskt dåliga tider. Ungdomsarbetslöshetssiffrorna är dystra och samarbetsförhandlingar kastar skuggor över framtida anställningsdrömmar.
I stället för att stressa över arbetsutsikter kan man göra som Ramberg och förverkliga drömmen, hur galen den än känns.
– Om man har en chans att vara ung företagare så ta den. Ibland måste man våga ta risken och testa, annars kommer man inte framåt, säger Ramberg.
Förutom att våga språnget tycker hon det viktigaste när man börjar är att svälja sin stolthet och acceptera att man inte kan göra allt ensam.
– Var inte rädd att be om hjälp, till exempel med sponsorer gäller det att själv ta initiativ. Jag kontaktade ett företag jag gillar och fick förkläden via dem, de var genast positivt inställda och tyckte bara det var roligt.
Det har säkert varit massor med krångligt pappersjobb och lån att ha koll på?
– Egentligen har det varit konstigt lätt. Min restaurang är i samma fastighet som ett kafé så alla lov fanns redan. Nu efteråt har jag insett att det fanns en del stöd jag kunde ha ansökt om, men jag hörde om dem så pass sent att det fick bli. Lån har jag inte behövt ta eftersom jag hade en del egna besparingar och haft bra samarbetspartner och sponsring.