Slavarbetskraft föder upp jätteräkor
Slavarbetskraft och människohandel används systematiskt inom den thailändska fiskeindustrin, visar en omfattande rapport som publicerades i tidningen Guardian i tisdags. Den som någon gång ätit thailändska jätteräkor har sannolikt köpt en vara som producerats med hjälp av slavarbete.
Flera år till sjöss utan att få gå i land, tjugo timmars arbetsdagar, bara ett mål ris om dagen, metamfetamin för att orka längre, misshandel, tortyr, självmord och avrättningar. Om det vittnar en lång rad burmesiska migrantarbetare i
Thailand som tidningen Guardian har talat med. En av de intervjuade säger att han sett tjugo medslavar avrättas under sin tid på fiskebåtarna.
Slavarbetarnas uppgift är att dra upp skräpfisken som mals till fiskmjöl och blir foder på räkodlingarna.
Spåren leder till Charoen Pokphand Foods, CP Foods, som är världens största räkodlare och också tillverkar fiskmjölet som används
som foder. CP Foods har en omsättning på över 24 miljarder euro, och exporterar jätteräkor till stora internationella livsmedelskedjor som Tesco, Walmart, Carrefour och Costco.
– Köper man jätteräkor från Thailand köper man en produkt av slavarbete, säger direktören för Anti-Slavery International Aidan McQuade till Guardian.
En rundringning till några finländska importörer av jätteräkor – de är inte många – visar att det just inte finns thailändska räkor på våra bord för tillfället. Men de räkor du åt i fjol eller året innan kan gott ha varit av thailändskt ursprung.
– Importen från Thailand håller på att upphöra eftersom EU har återinfört importtullarna, där Thailand fick lättnader efter tsunamin. Våra jätteräkor kommer numera bland annat från Bangladesh, Indien och Sydamerika, säger Jari
Kokkonen, direktör på fisk- och skaldjursgrossisten Arvo Kokkonen Oy.
Men ännu för ett år sedan importerade företaget också thailändska jätteräkor.
– CP Foods låter inte bekant. Vi har fått leveranser från Thailand, men jag minns inte från vilken producent, säger Kokkonen.
På Aseanic Trading som säljer asiatiska livsmedel i Berghäll och levererar till många restauranger är CP Foods däremot bekant.
– Vi har kontaktat dem, men de var inte intresserade av att göra business med oss. De tyckte väl att vi var för små, säger Sian Ooi på Aseanic Trading.
Tom Liemola på Äyriäistukku har precis läst artikeln i Guardian då HBL ringer upp.
– Det är väldigt obehagligt. Det enda man kan göra är att kräva av leverantören att slavarbete inte får förekomma.
Det är i Äyriäistukkus fall Nordic Seafood, och jätteräkorna kommer från Vietnam och Bangladesh. Men också Äyriäistukku har tidigare sålt thailändska räkor.
Tänker ni ta upp den här frågan med leverantören?
– Absolut. Då det står i Guardian så snackas det nog i hela branschen.
Kommunikationschef Jukka Pääkkönen på Finlands fackförbunds solidaritetscentral, SASK, känner till den burmesiska slavarbetskraften, som för övrigt inte används enbart inom fiskeindustrin. Men han ser inte en bojkott som ett bra medel att påverka.
– Det är den allra sista utvägen. Bojkotter drabbar alltid de fattigaste längst ned i produktionskedjan hårdast. Det är bättre att kräva att CP Foods ser till att förbättra villkoren och bli av med slaveriet.
Det är inte första gången jätteräkorna är i hetluften, men tidigare har de varit i skottgluggen på grund av sin miljöbelastning. WWF listar nu för tiden såväl sådana jätteräkor som är okej och sådana som inte är det, allt beror på ursprunget.
– Tyvärr finns ännu inte någon riktigt fungerande certifiering som skulle ta i beaktande såväl ekologin som de sociala förhållandena, säger havsexperten Sampsa Vilhunen på WWF.