Baksmälla för europeiska populister
Sannfinländarna valde det moderatare gruppalternativet, men för andra populistpartier kan dörren till en parlamentsgrupp med likasinnade stängas. Valsegrarna har uppenbara samarbetssvårigheter.
Det blev brakseger för många högerextrema och -populistiska partier i Europaparlamentsvalet, men segerruset håller på att övergå i en baksmälla för flera av dem. Orsaken är att påverkningsmöjligheterna är beroende av grupptillhörigheten.
Ju större grupp du hör till, desto bättre, och är du grupplös så är det inte mycket bevänt med inflytandet. För att bilda en grupp behövs minst 25 parlamentsledamöter från minst sju länder och det här kan bli stötestenen för många.
Klart är att rent fascistiska och rasistiska partier som ungerska Jobbik och Tysklands nynazister inte kommer att hitta samarbetspartner. Klart är också att de två stora populistsegrarna, brittiska Självständighetspartiet UKIP med 24 och franska Front National med 25 parlamentariker, har svårigheter att omsätta valsegern i ökat inflytande i parlamentet.
Redan före valet meddelade UKIP-ledaren Nigel Farage och många andra i parlamentsgruppen EFD att Marine Le Pens parti är för extremt främlingsfientligt för att gruppsamarbete ska komma på fråga. Förhandlingar pågår för att få ihop en grupp kring Front National, som förra perioden hörde till de grupplösa, men resultatet är ovisst.
Tittar man på sajten Europe Decides lägesuppdatering från i går hänger det främst på om man får ihop sju länder. För att gruppen ska vara funktionsduglig ska det dessutom helst vara fler än sju, eftersom medlemmarna annars har alltför goda möjligheter att utpressa varandra.
Desperat sits
Källor i Bryssel betecknar Farages sits som desperat, speciellt efter att Sannfinländarna och Dansk Folkeparti i onsdags meddelade att de lämnar EFD och ansluter sig till EU-kritiska gruppen ECR, där stöttepelarna är David Camerons konservativa parti och polska Lag och Rättvisa. Också populistnykomlingen Alternativ för Tyskland föredrar ECR. Redan tidigare har italienska Lega Nord låtit förstå att man lämnar EFD för att samarbeta med Le Pen.
En tröst för Farage är att italienska Beppe Grillos populistparti kan landa i EFD, liksom också Sverigedemokraterna, eftersom Sannfinländarna och Dansk Folkeparti inte längre finns där för att blockera dem.
Sannfinländarna har meddelat att enbart maktpolitiska skäl styrde valet av parlamentsgrupp. Så enkelt är det ändå inte. Man måste ju accepteras av de andra. För Timo Soinis kompis Farage hänger det inte på att UKIP skulle vara för främlingsfientligt för att accepteras i ECR. Jussi Halla-aho, dömd för rasism, sitter ju där. Det handlar om att Camerons parti med att öppna dörren för UKIP skulle begå politiskt självmord.