Anna Back

Cellulosalukten är knappt förnimbar den här regniga måndagsmorgonen i Äänekoski. Metsä Fibres fabrik kördes ner under veckoslutet för det årliga servicestoppet och män i overaller flockas runt maskinerna. Ventiler skruvas loss, trummor tvättas och inställningar justeras.

För fabrikschefen Camilla Wikström är det här speciella dagar.

– Det är fascinerande att se hur maskinerna ser ut inuti. I början av veckan, när det ligger maskindelar överallt på fabriksgolvet, brukar jag fundera på hur allt ska fungera igen efter några dagar.

Under en rundvandrig på fabriksgolvet är det lätt att skilja fabrikens ordinarie arbetstagare från de 700 personerna som kallats in för att sköta servicen. De som känner igen sin fabrikschef hälsar glatt, ofta på långt håll. Och Wikström byter gärna några ord med dem i förbifarten.

Människor före teknik

Camilla Wikström har jobbat i Äänekoski sedan 2002 och blev fabrikschef 2009. Fabrikschefens uppgift är att se till att allt fungerar och förbättras.

– Jag jobbar både med fabrikens prestanda i dag och med att se några år framåt. En viktig del av mitt arbete är att sätta upp mål och att se till att vi når dem. Vi satsar hela tiden på att förbättra säkerheten och produktionsprocessen.

Även om hon är diplomingenjör från Åbo Akademi, och har studerat kemisk teknik, kommer människorna före tekniken i hennes nuvarande jobb. Tidigare har hon jobbat med produktutveckling och försäljning.

– När jag började som fabrikschef visste jag mer om vad kunderna ville ha än jag visste om vår cellulosaprocess. Jag har fått lära mig. Det är ett väldigt mångsidigt jobb, när jag kommer hit på morgonen vet jag ofta inte vad som kan hända under dagen.

Wikström är hellre en frågande chef än en tekniskt överlägsen chef.

– Frågar man mycket, sätter upp höga mål och ger ansvar utvecklas de anställda. Genom att ifrågasätta och kontinuerligt förbättra gör vi rätt saker, beskriver hon sin ledarstil.

Ingen kris

Wikströms arbetsplats hamnade i rampljuset i slutet av april, när Metsäkoncernen offentliggjorde sina planer på en ny bioproduktfabrik. Den nya fabriken, en investering på 1,1 miljarder euro, byggs i så fall på samma tomt och ersätter den nuvarande fabriken 2017.

Byggbeslutet fattas i början av 2015.

– Cellulosa skulle fortfarande vara huvudprodukten för den nya fabriken, och vi skulle precis som i dag få terpentin, tallolja och betydande mängder energi som sidoprodukter. Men vi skulle också kunna utveckla andra produkter tillsammans med samarbetspartner och våra kunder. I dag bränner vi till exempel lignin i sodapannan, säger Wikström.

Av lignin kan man bland annat göra plastliknande material. Huvudorsaken till investeringsplanerna är ändå den växande efterfrågan på cellulosa. Användningen av mjukpapper, kartong och andra fiberbaserade produkter ökar, och Äänekoski ligger strategiskt rätt med tanke på tillgången på virke.

– Det har varit mycket prat om skogsindustrins djupa kris. Men det är främst pappersindustrin som genomgår en strukturomvandling, medan efterfrågan på cellulosa växer cirka två procent per år. Våra kunder behöver barrcellulosa och den bästa råvaran för den växer i Norden, Ryssland och Kanada. En effektiv cellulosafabrik ligger nära råvarorna.

Sökte finsk kultur

Efter studierna vid Åbo Akademi jobbade Camilla Wikström och hennes man i Sverige. När barnen var några år gamla började familjen snegla österut.

– Vi ville att barnen skulle lära sig finska och förstå den finländska kulturen. Förutsättningen för att flytta var att båda fick jobb, vilket vi fick här.

Hon är väldigt nöjd med barnens skollösning. Alexander och Emilia har läsämnena på svenska, medan praktiska ämnen som gymnastik och handarbete sker tillsammans med finskspråkiga elever i skolan i Jyväskylä.

– I lågstadieskolan finns det ungefär tjugo svenska barn i två sammansatta klasser. Vi föräldrar har kämpat hårt för skolan och är glada över att den finns.

Wikström känner sig varken utsatt som finlandssvensk i Äänekoski eller som kvinna i en mansdominerad bransch.

– I början kanske någon fäste sig vid att jag var kvinna, det har inte funnits en kvinnlig chef i Äänekoski tidigare. Men nu tror jag inte att någon tänker på det längre.

Allra minst hon själv.

– Det finns ingen orsak att skilja mellan män och kvinnor, arbetet passar lika bra oberoende av kön. Vi behöver aktiva personer som har potential att utvecklas. Viktigast av allt är att vara intresserad.

­­- läs mer om skogsindustrins framtida jobb på nästa sida ­­-