Avslagen stämning hos Sannfinländarna

Valseger för Sannfinländarna, men ingen segerfest. Entusiasmen lyser med sin frånvaro på partiets valvaka på Ostrobotnia. Tre mandat skulle ha varit en "euroskräll" och när partiordförande Timo Soini kommenterar tv-skärmens siffror låter han besviken.

– Vi stannar nog på två mandat. Fast visst är det en valseger, konstaterar han torrt.

Trots att riksdagsledamot Jussi Halla-aho kan gratulera sig en plats i Europaparlamentet ser han heller inte särskilt sprallig ut. Å andra sidan hör yviga gester inte till hans natur. Han misstänker att han toppar den sannfinländska listan för att han är den mest kända av partiets kandidater.

– Det har betydelse när landet är en enda valkrets.

Den avoga inställningen till invandringen är Halla-ahos varumärke, men han menar han nog har annat i arsenalen också.

– Förutom invandringen är yttrandefriheten ett viktigt tema för mig.

Videon som Halla-aho spelade in i där han uppmanar folk att rösta så att SFP förlorar sitt mandat i parlamentet mottogs väl, konstaterar han.

– Fast det är ju naturligt att mina anhängare gör det.

Halla-aho är missnöjd med att SFP har mycket större inflytande än partiets storlek skulle förutsätta.

– När SFP i de flesta frågor är vår motsats är det desto bättre för oss ju mindre inflytande partiet har.

Halla-aho försäkrar att han inte har något emot svenskspråkiga finländare.

– SFP är inte det samma som finlandssvenskarna. Själv har jag fått ett bra mottagande till exempel i östra Nyland. Det är ju så att finlandssvenskarna inte behöver SFP, det är SFP som behöver finlandssvenskarna.

De sannfinländska gräsrötterna lyser med sin frånvaro på Ostrobotnia. Partifunktionärerna misstänker att många hellre satsar på guldmatchen i ishockey.

En gammal partiveteran har ändå hittat till valvakan. Landsbygdspartiets förra riksdagsledamot Mikko Vainio öser beröm över Halla-aho.

– Det är en så klok pojke.

I valkampanjen var Sannfinländarnas budskap att de "gamla" partierna har fört Finland in på en väg som, om inte riktningen ändras, leder till slutet på självständigheten. Partiet red på den nationalistiska och EU-kritiska våg som sveper över Europa i eurokrisens kölvatten. Valprogrammet har rubriken "Mindre av, men ett bättre EU". Ett bättre EU är enligt Sannfinländarna en union där "EU-eliten" darrar, där medlemsstaterna har ett betydligt lösare samarbete än i dag, där stödpaket till krisande medlemsländer och där man har hårdare tag mot illegal invandring.

Det skulle ha gått som smort med de här valfrågorna om inte Ukrainakrisen hade kommit och rört om i kampanjen. Partiordförande  Soini hade inte riktigt samma drive i retoriken som för fem år sedan.

Då var Sannfinländarna riksdagens minsta parti och en storskräll i riksdagsvalet 2011 fanns antagligen inte ens i Timo Soinis vildaste drömmar. Ensamt ansågs partiet inte ha någon möjlighet att göra entré i Europaparlamentet så Soini slöt valförbund med Kristdemokraterna. Bundsförvanterna ställde upp tio kandidater var.

Jussi Halla-aho, som då ännu inte var riksdagsledamot, ville med på listan, men Timo Soini stoppade det. I stället ställde han själv upp och kom in som hela landets röstmagnet. Han fick över 130 000 röster.
Som orsak till att Halla-aho inte fick plats på listan angav Soini att Halla-aho inte hade stoppat en namninsamling för att få honom uppställd som personer som senare skulle bilda partiet Förändring 2011 hade startat. Dylik konkurrerande verksamhet kunde inte tolereras, förklarade Soini.

Halla-aho fattade vinken och meddelade efter ett tag att han inte ställer upp på något som "splittrar den invandringskritiska rörelsen". Han uppmanade i stället sina anhängare att rösta på Sampo Terho, som fanns på den sannfinländska kandidatlistan. Drygt 9 000 väljare följde uppmaningen och med det blev Terho blev första suppleant och kunde åka till Bryssel när Timo Soini kom hem för att leda Sannfinländarnas kampanj inför riksdagsvalet 2011