”Svårt att greppa Europavalet”
Bristerna i äldreomsorgen bekymrar Maarit Vikstedt. Men hur hennes röst i Europavalet ska kunna påverka socialpolitiken i Vichtis har hon inte räknat ut än.
Maarit Vikstedt står på gågatan i Nummela och lusläser Kristdemokraternas valtidning. Hon har inte än kunnat bestämma sig för vare sig parti eller kandidat i morgondagens EU-val.
– Jag röstar alltid, jag följer vad partierna säger och jag ser på tv-utfrågningarna, men den här gången känns det svårt att greppa allting, säger hon och läppjar på en pappmugg KD-kaffe.
När Vikstedt röstar i morgon går hennes röst till någon som hon tycker har lyckats påverka förut i frågor som hon prioriterar. Partitillhörigheten spelar en mindre roll.
– Det är svårt att veta vem som driver Finlands intressen bäst.
Precis intill står Sari Essayah som åkt land och rike runt de senaste veckorna för att övertyga folk om att hon och KD förtjänar förnyat mandat i Bryssel – vilket väntas bli mycket tufft. Maarit Vikstedt kunde tänka sig att rösta på Essayah.
– Mänskliga rättigheter är en viktig fråga för henne, och där finns mycket att göra. Hon har varit med och påverkat länge.
Från eftis till EPP
Själv har Maarit Vikstedt jobbat länge inom äldreomsorgen. Socialpolitik är hennes hjärtefråga.
– Mycket kunde vara bättre inom vård och omsorg, också för barn och unga. Nu tänker Vichtis skära i eftermiddagsverksamheten, det är för eländigt i vårt välfärdssamhälle, säger hon.
Vad är viktigt för dig i EU-valet?
– Det är klart att EU påverkar vårt dagliga liv. Det sades att maten skulle bli billigare när vi gick med, men den blev dyrare. Jag köper alltid inhemskt. Jordbruket är en annan viktig fråga. Men jag vet inte ens vem som driver Finlands intressen i de sociala frågorna, säger Vikstedt och lägger KD-tidningen i en kasse med det europeiska konservativa partiet EPP:s emblem på.
Kandidaterna Jouko Jääskeläinen och Niklas Andersson bekräftar att det är så här det brukar vara. Folk engagerar sig i frågor som står dem nära. De oroar sig för jobb och social välfärd men de ser inte hur utvecklingen av EU:s inre marknad, spelreglerna för medlemsländernas budgetdisciplin eller KD:s strävan efter mer satsningar på småföretag hänger ihop med det. Andersson säger att det mest blir korta ordväxlingar av feelgood-typ, nog så viktiga de med.
Kaffekopp till tack
Om man inte greppar EU-politiken kan man alltid rösta rent ideologiskt, på ett parti eller en kandidat vars värderingar man delar. Det är exakt vad Nummelapensionären Väinö Skyttä gjort, och vad hans kompis Veikko Seppälä ska göra.
– Det var busenkelt att rösta, säger Skyttä och hälsar på Sari Essayah med ett leende.
Hon säger att det är kul med valjippon mellan förtidsröstningen och den egentliga valdagen då man kan bjuda en del väljare på kaffe som tack för rösten och samtidigt uppmuntra andra att rösta. Fast Veikko Seppälä behöver inget kaffe, hans röst går ändå till Essayah, av två skäl:
– Hon har talets gåva och hon kan sin sak.
Jouko Jääskeläinen säger att Essayah är magneten och dragplåstret på KD:s valtillställningar, att alla känner henne. Det visar sig ändå vara en överdrift, för här kommer ett äldre par som stannar upp och spanar in Essayah.
– Är det hon? Visst var hon löpare som ung? frågar mannen.
– Tävlingsgångare, rättar hustrun.
– Ja just det, hon har visst genomgått en lungtransplantation, tror mannen.
– Det tror jag inte, säger Niklas Andersson.
– Nä just det, det var säkert Tuija Helander, resonerar paret.
De vill inte presentera sig. Det förblir oklart om det beror på bristande kunskaper i friidrottshistoria, en ovälkommen partipolitisk stämpel eller en allmän skräck för publicitet. Men en sak bekräftar de: Vi har redan röstat.