Här sugs havskunskapen fram
Vilken är Östersjöns roll i klimatförändringen? Hurdan blir algblomningen? Utö nya forskningsstation ska öka vår kunskap och stärka ytterskärgårdens tunna livlina.
På avstånd kunde man ta stugan för en strandbastu och bojarna på vattnet för fiskeredskap. På närhåll visar sig byggnaden på Utös västra udde vara en toppmodern forskningsstation. Bojarna är fästa vid mätinstrument under ytan. Detta är nytta, inte nöje.
Utanför doftar stugan av tjära, men inuti är den en omöblerad enrummare med lysrör i taket, elskåp på väggarna, pipande mätare, surrande datorer och metervis med kabel.
– Här kombineras marinbiologi med kemi, fysik och atmosfärforskning. Det blir kontaktytor mellan många vetenskaper. Tillsammans kan vi ta fram sådant som ingen klarar av ensam, säger Lauri Laakso, fysiker på Meteorologiska institutet.
Utö har levererat enkla väderdata i 130 år. När alla mojänger är installerade inom kort kommer Meteorologens och Finlands miljöcentrals forskare att få realtidsinformation om betydligt mer komplicerade fenomen. Fokus ligger på havets samverkan med atmosfären.
– Man vet att världshaven binder koldioxid, men man vet inte riktigt hur processen funkar här. Östersjöns biologi, temperatur, näringsämnen, vågor och istäcke påverkar dess kolbalans. Beroende på förhållandena antingen binder eller avger Östersjön koldioxid. Det behövs en hel del mätningar för att förstå helheten, säger Laakso.
Knappt hälften av människans klimatutsläpp går ut i atmosfären. Skogarna och haven binder resten.
– Klimatpolitiken förutsätter att varje land ska mäta sina utsläpp, men vi känner inte ens till Östersjöns nettoeffekt, om vårt hav binder eller avger koldioxid på sikt, förklarar Tuomas Laurila på Meteorologiska institutet.
För att ta reda på det mäter stationens boj koldioxidbalansen i havet samtidigt som en mast mäter koldioxidhalten i luften. Utöstationen ska ändå leverera mycket mer än klimatfakta. Vindanalyser ska avslöja hur ofta det blåser mer än vad vindkraftverk tål, och:
– Om vulkanutbrottet på Island upprepas, och vid ryska skogsbränder, ska vi kunna se precis var och på vilken höjd askmolnen rör sig, säger Lauri Laakso.
Stora pojkars leksak
De datorskärmar som är kopplade till undervattensapparaturen visar hur mycket syre, svaveldioxid, metan, klorofyll och salt det finns i vattnet. Temperatur, grumlighet och siktdjup mäts också. Rätt bild av våghöjd och isläge ska hjälpa trafiken till sjöss.
Lauri Laakso lever upp när han presenterar stationens stolthet, en undervattensmast i plast. Den är en "stora pojkars leksak", 15 meter lång, ihålig och med 2 meter hög sugrörskrona. Masten är fäst på bottnen, 200 meter från stranden, där den kontinuerligt suger in vatten på 5 meters djup och pumpar det till stationen för realtidsanalys.
– Masten är jäkligt häftig. Hade vi byggt den av stål skulle packisen krossa den. Plasten gör den böjlig så att den svajar som sjögräs med vattenföringen under ytan. Det är tack vare masten som vi kan mäta interaktionen mellan hav och luft. Jag antar att den är världsunik, säger Laakso.
Masten tillåter också biologerna att följa plankton- och algläget, kontinuerligt och i realtid.
– Organismerna under ytan påverkar hur Östersjön antingen binder eller avger koldioxid. Vi måste detaljstudera hur hav och atmosfär samverkar för att förbättra klimatmodellerna, säger Timo Tamminen, forskningsprofessor på Finlands miljöcentral.
Forskningsstationen stärker också statens närvaro på Utö. Det bör gynna de 40 åretruntboende, anser Brita Willström på Utö skola.
– Forskarna kommer att resa hit ganska ofta, och de behöver inkvartering och mat. Stationens närvaro kan skapa jobb och stärka hela samhället.