Så klarade de sig
Här kan du se hur kandidaterna klarade biffen.
• Jyrki Katainen: Med sin avgång hägrande hade Katainen nu skippat de översvallande "fantastiskt!"- utropen och var svalare än förr. Mantrat om ansvarstagande behöll han. Var mest konkret med att driva på en energiunion inom EU, och var den som tydligast talade för Natomedlemskap.
• Jutta Urpilainen: Var sjukskriven och deltog inte i debatten – synd, eftersom hennes uppträdande inför partiordförandevalet hade haft en extra spännande krydda.
• Timo Soini: Var den som gjorde mest valreklam för sitt parti, dock i formen "rösta på oss". Tog avstånd från rasism, men lyckades inte helt avvärja attacken från de andra partiledarna, som ansåg att fler EU-länder borde ta ansvar för flyktingarna i Sydeuropa. Soinis alternativ blev inte klart.
• Juha Sipilä: Debuterade med svenska som huvudsakligt debattspråk. Inläggen hade inövad klang men flöt bra. Kom ihåg målgruppen på gymnasiet Lärkan, då han nämnde priserna för mobilsamtal som resultat av EU-politik. Lyckades inte precisera varför han var nöjd med EU:s agerande i Ukrainakrisen.
• Paavo Arhinmäki: Grep tag i ett vanligt halmstrå – att angripa Soini i invandringsfrågan. I sak var han mest tydlig om att krisbankers ägare inte får undgå konsekvenser, och att inte acceptera högerextrema partier. Var nyanserad om Ryssland.
• Ville Niinistö: Hade flest världsförbättrarfraser med begrepp som "hållbar värld", "bekämpa orättvisor" och "få alla med". Var ändå tillräckligt tydlig kring vikten av energi- och klimatpolitik i EU, och lyckades konkretisera orsakerna till flyktingströmmar.
• Carl Haglund: Var den som mest kunde reagera på andras inlägg, och försökte peka ut andras bristande logik. Ansåg bland annat att man inte kan vilja både samarbeta med Ryssland och sluta köpa rysk gas samtidigt, eller säga nej till både bistånd och flyktingar samtidigt.
• Päivi Räsänen: Lutade sig mot att nämna kristna värderingar. Svävande i utrikespolitiken, men profilerade sig från en egen vinkel då hon påpekade att säkerhetspolitik också faller under inrikespolitiken, genom vård av rättsstaten och bekämpning av korruption.