Våffeldagen – nygräddat i magen
I dag firar vi Våffeldagen. Experten Pieter Claes avslöjar för HBL:s läsare hur en riktigt god våffla ska smaka.
Pieter Claes är belgaren som älskar våfflor, så pass att han redan hunnit steka över tusen stycken på sitt eget våffelkafé under ett antal restaurangdagar i Helsingfors. Ändå säger han sig inte känna till våffeldagen när HBL Kväll ringer upp.
– Nu måste jag förstås börja fira dagen! I Belgien, där våfflorna har sitt ursprung, hör de alltid ihop med fest. Hemma hos oss brukade farmor göra smeten medan farfar stekte våfflorna. Sedan gled de rakt ner på min tallrik.
Hemma hos Pieter finns i dag tre våffeljärn. Med hjälp av dem kan han steka tre våfflor per minut. Receptet har alltid varit hans farmors.
– Man vinner allt på att göra smeten själv. Färdiga mixförpackningar är inget för mig.
Hur ska en god våffla smaka?
– Det beror på person. Själv gillar jag att det finns tjocka och knapriga partier på samma våffla. En tradition vi har är att ge våfflorna namn. Är de välgräddade får de heta Carlos eller Rodriguez. Mina brukar bli blonda. Då får de finska namn som Jani.
Vårfrudagen – Marie bebådelsedag – har genom historien symboliserat vårbrukets början. Enligt evangelierna fick jungfru Maria denna dag veta att hon väntade barn. Senare har ordet ”vårfrudag” blivit ”våffeldag”. Att dagen infaller just i mars lär beror på att man förr vid den här tiden hade tillgång till ägg och mjölk efter vintern och därför hade råd att satsa på det goda.
Vissa skillnader mellan belgiska och finska våfflor förekommer. Dels är den belgiska smeten tjockare än den finländska, dels brukar belgiska våfflor vara fyrkantiga i stället för runda.
Pieters egen favoritfyllning består av banan, choklad, jordnötssmör och grädde.
– Det är en fantastisk kombination som ger en så mycket energi att man känner sig som en duracellkanin efteråt.