”Många barn i dag tål inte ordet nej”
Bitmärken, raseriutbrott, sparkar och slag. Barnen på daghemmen blir allt oroligare, samtidigt som det är brist på behörig personal. Många som jobbar på dagis mår dåligt av stressen och varnar för en tickande bomb.
– Många har en helt förvrängd bild av dagisvardagen, säger Heidi som via rekryteringstjänsten Seure arbetat på flera olika daghem i huvudstadsregionen.
I stället för glada barn, lek och sång har hon mött vuxna på gränsen till kollaps, barn som blir allt oroligare och våldsammare samtidigt som många föräldrar skyfflar över fostringsansvaret på daghemmen. I sådana fall är grupperna för stora för att personalen ska kunna garantera en bra vård.
– Bara på ett enda dagis jag jobbat på har det inte funnits någon utbränd.
Hon är inte den enda som kontaktat Hufvudstadsbladet. Även flera andra som arbetar eller har arbetat på dagis slår larm. Alla understryker att det finns undantag, paradisdagis där allt är som det ska, med engagerade föräldrar och snälla barn. Men utvecklingen oroar.
Nedskärningar syns i beteendet
Generalsekreteraren på Mannerheims barnskyddsförbund Mirjam Kalland tycker ropet på hjälp ska tas på allvar.
– Att dagvårdspersonalen säger att den inte mår bra är en viktig signal. Stökighet skadar barn både på individnivå och när det gäller gruppen som helhet. Att barnen är mer oroliga än förr kan vara ett resultat av nedskärningarna, säger Kalland.
Enligt dagvårdslagen får tre vuxna ta hand om max 22 barn åt gången. I praktiken uppstår ändå ofta situationer där en vuxen ansvarar för många fler än tillåtet.
– De lärare som är nära utbrändhet kan sitta på en stol och knappt orka bre smör på ett knäckebröd. De orkar helt enkelt inte fysiskt ingripa i bråk. Om sedan en annan är sjuk och en obehörig och oinsatt vikarie är inkallad kan resultatet vara en vuxen som tar hand om allt, säger Heidi.
– Det känns som att man måste vara överallt samtidigt. När vi har vikarier på plats blir barnen ännu vildare och testar sina gränser, säger Nathalie som arbetat på ett daghem i Esbo i sju år.
Tunga omständigheter på jobbet
Det finns ett starkt samband mellan förhållandena hemma och barnets beteende. De som arbetar med barn tror att finanskrisen har ökat föräldrarnas press på arbetet och att det är det vi ser på barnen.
Samtliga intervjuade tycker att barn i dag är mer våldsamma än förr. Att bli biten och sparkad eller bli bombarderad med mat, glas eller bestick är inte ovanligt. Vissa barn hotar andra barn, slår, biter eller drar andra i håret eller utsätter sig själva för fara.
– En flicka till exempel fick grymma raseriutbrott då hon inte fick sin vilja igenom. Hon sparkade, slog och det värsta var att hon bankade sitt huvud mot dig, det gjorde verkligt ont. Det här höll sedan på i 30–45 minuter, säger Nathalie.
– Barnets krafter tar inte slut. Ibland krävs det två vuxna för att hålla i barnet. Det är skrik hela dagen. Allt fler barn tål inte ordet nej. De är vana vid att få som de vill hemma, annars biter, sparkar och slår de, säger Rea som i tio år arbetat på olika kommunala daghem.
All stress hålls inne
Allt mer uppfostringsansvar faller på personalen. Många äldre barn kan inte ens gå korta sträckor eller klä på sig vantar. Arbetsbördan har vuxit och det är brist på behöriga barnskötare. Många mår dåligt med ökad sjukfrånvaro som resultat.
Föreståndaren kanske ansvarar för tre olika dagis samtidigt och är inte alltid på plats när de anställda behöver tala. Tystnadsplikten får dem att känna att deras röst inte hörs.
– För föräldrar är det tabu att säga att de inte orkar ta hand om sitt barn. Också för en dagistant känns det att det är tabu att inte orka med barnen på sitt dagis, säger Heidi.
Också arbetsplatsutredningar visar att grupperna upplevs som alltför stora. Redan 2011 visade en utredning att en av tio är missnöjd med sin arbetsplats.
– Daghemspersonalen tyckte att det är för många barn i grupperna. En annan sak som kom fram var att många tyckte att föreståndarna hade för stora helheter att ta hand om, personalen ser och hör sin chef allt mer sällan, säger Anne Liimola, ordförande för Barnträdgårdslärarnas förbund.
Helsingfors dagvårdschef Nina Fabricius är överraskad av responsen. Hon skriver inte under påståendet att barnen blivit vildare.
– Varför vissa mår dåligt av att jobba med barn undrar jag över, då andra tvärtom får energi av det. Ingen har kontaktat mig med sådan feedback. Om de inte gör det går det inte att vidta åtgärder utifrån någons fingertoppskänsla, säger hon.
Föräldrarna måste ta ansvaret
Liimola tycker att personalen kan se sig själv i spegeln då det kommer till uppfostringsansvaret. Det krävs kompetens att kunna dra gränser och kommunicera.
– Dialogen och samarbetet med föräldrarna måste fungera. De bär det huvudsakliga uppfostringsansvaret och det måste man modigt våga säga dem, säger Liimola.
Nathalie säger att de upprepade gånger tagit upp saken med föräldrarna, men att ingen förändring sker.
– De säger att de inte har tid. Klart det går snabbare att låta barnet stå som en staty och klä det, eller bära det till och från bilen. När man tänker efter är det ju inte länge dagens föräldrar hinner umgås med sina barn, säger Nathalie.
– Ekvationen går inte ihop. Horribla lokaler, brist på behörig personal och mer ansvar. Dessutom dålig lön. Vem vill vara dagistant under de här omständigheterna? frågar Heidi.
Nathalie, Heidi och Rea är tre av totalt fem intervjuade daghemsarbetare på kommunala daghem i huvudstadsregionen. De är anonyma för att skydda daghemmens och barnens identiteter. De känner inte varandra och intervjuades åtskilt.