Pedofiloffer vittnar om grova övergrepp

Rättspsykolog Julia Korkman presenterade i går sin rapport om övergreppen i metodistförsamlingen. Rapporten avslöjar hur en pedofil i årtionden kan fortsätta sina övergrepp utan att åka fast. Rapporten hade beställts av metodistkyrkan.

Pastorn krävde att få tvätta pojkarnas könsorgan, utsatte dem för smärtsam penetration och onani. Munkyssar och smek var också vanligt.

Tolv av offren berättar om egna erfarenheter och fyra om sådant de sett kamrater råka ut för.

– Många av dem jag intervjuat för rapporten kritiserar metodistkyrkan för att saken tystades ner, säger Korkman.

Övergreppen skedde i huvudsak i Helsingfors, Grankulla och på lägergården i Jumijärvi från mitten av 1960-talet till mitten av 1990-­talet. En del övergrepp skedde hemma hos pastorn. Mannen, som var född 1926 dog för ett par år sedan. Rapporten avslöjar inte hans namn med hänsyn till de anhöriga.

– Att det kunde pågå så länge berodde på att många av de unga först i vuxen ålder insåg vad de hade råkat ut för. Pastorn var dessutom stark och inflytelserik, ingen kunde tänka sig att han gjorde något fel, säger Korkman.

Fel gjorde också metodistkyrkan när avslöjandena om pastorns gärningar nådde ledarnas öron 2010.

Biskop Christian Alsted bad i går för metodistkyrkans del om ursäkt för de ”fruktansvärda handlingarna” och samtidigt medgav han att utredningen lades ner alldeles för tidigt.
– Vi kunde ha bett en utomstående utreda fallen eller gå ut till medierna. Vi insåg det inte då, jag tar på mig ansvaret för det, sade Alsted.

Vågade inte fråga

Kaikka Växby, styrelseordförande för metodistkyrkans barnhem Hurtig i Grankulla slog däremot ifrån sig alla beskyllningar om att ha försökt mörka utredningen.

– När biskopen informerade pastorerna 2010 fanns det lilla ordet ”eventuellt” med. Vi måste vara försiktiga med att gå ut med vaga anklagelser, förklarade Växby när rapporten presenterades i går.

Enligt Växby visste inte styrelsen hur den skulle kontakta pastorns offer.
– Skulle vi bara ringa på dörren? Skulle vi skriva brev? Man kan inte bara storma på med så ömtåliga saker. Efteråt, 2013, bekräftade Befolkningsförbundets konsulter att vi hade handlat rätt.
Korkman ansåg att organisationen hade haft andra möjligheter att kontakta offren, exempelvis via sin hemsida eller annonser. Det sistnämnda gjordes senare.

”Personalen visste”
Två av de intervjuade, nu vuxna män, berättar att personalen, bland annat barnhemmets föreståndare, hade informerats om hur det gick till när pastorn badade bastu med ungdomarna. De anser det därför som oärligt att Hurtigs styrelse påstår att övergreppen kommit som en överraskning.

Enligt vittnesmålen var pastorn inte den enda som gjorde sig skyldig till sexuella trakasserier. En person med anknytning till barnhemmet hade visat samlagsbilder för  barnen.

Korkman skriver i rapporten att hon betraktar uppgifterna om övergreppen som i stort sett tillförlitliga. Berättelserna innehåller liknande detaljer trots att de utspelats vid olika tidpunkter och på olika platser.

”Visade kärlek”
Pastorn gick skickligt till väga. Han utnyttjade sin auktoritet över bland annat barnhemsbarn som inte hade andra vuxna att ty sig till.
– Det är aldrig fel att visa kärlek, var ett av hans argument. Ett annat var att påtala vikten av hygien. Det står alldeles klart att det var frågan om grova sexuella handlingar, berättar Korkman.

Hur har det påverkat offren?
– En del säger sig ha mått väldigt dåligt, andra anser att det var obehagligt, men att deras liv just inte har påverkats.

Övergreppen minskar
Några av offren säger att de först efter att ha läst om övergreppen i medierna 2013 insåg vad de faktiskt hade varit med om. För många är det en lättnad att få allt utrett och förklarat.

Julia Korkman påpekar att situationen i dag är bättre. Samhället är alertare och de unga är medvetnare och inser när något är på tok.
– Övergreppen mot barn minskar hela tiden. Vi måste akta oss för en överdriven försiktighet. Vuxna måste också få vara i enrum med barn. För många unga är det enda möjligheten att anförtro sig åt någon, påminner Julia Korkman.