Utblick: Mobilzombierna avgör svenska valet
Det råder en veritabel socialdemokratisk väckelsevåg i Sverige inför stundande valet 2014, åtminstone om jag ska tro mitt nyhetsflöde på Facebook. Ständiga statusuppdateringar och länkförslag dyker upp av bekanta som helt plötsligt verkar ha kommit ut ur garderoben som ivriga gråsossar.
Dessutom har på senaste tiden många andra vänner bleknat bort eller försvunnit ur flödet, utan att jag egentligen har reflekterat över det. Vad Facebook tillåter oss att se i nyhetsflödet är styrt av komplicerade matematiska algoritmer vars syfte är att skräddarsy ett flöde som vi förväntas vara intresserad av.
Det häpnadsväckande är att tvärtemot Internets grundtanke om öppenhet har Facebook utvecklat en affärsidé om att undanhålla oss information. Det är klart att en viss filtrering är nödvändig, med alla grupper, applikationer och reklambanners skulle vi annars överflödas.
Men de inlägg man gör på ”Fejan” visas bara för en bråkdel av ens vänner. Dessutom krävs det att vännerna interagerar aktivt genom att kommentera eller gilla för att inlägget ska dyka upp hos fler. Annars dör uppdateringen på studs. Den som vill nå alla vänner måste betala, något som nästan bara företag gör.
Detta är ingenting unikt för Facebook. Googles sökmotor är numera nästan helt personlig utifrån tidigare sökhistorik och andra data som geografisk plats, språk och typ av surfapparat. Allt för att få ett så optimerat sökresultat som möjligt, och naturligtvis för att kunna precisionssälja reklamplatser.
Vad gör då en klickstyrd nyhetsförmedling för informationsflödet och vad innebär skräddarsydda sökmotorer för vad jag ser och inte ser på internet? Jo, framför allt två saker. Dels skapar de åsiktsbubblor – personer vars åsikter jag delar dyker oftare upp på Facebook och meningsmotståndare faller bort. Dels fylls nyhetsflödet av sådant som generellt genererar många klick, bröllop, barnbilder och bildbehandlade katter i alla former och uttryck.
Det kan tyckas harmlöst men för personer vars åsikter redan är extrema hotar de här bubblorna bara att bekräfta en snedvriden världssyn. Skulle Anders Behring Breivik googla på ett ord som muslim, är det nästan helt säkert att det inte är de fredligt dansande dervisherna i Turkiet som först skulle dyka upp utan bilderna av skrikande skägg med kalasjnikov.
Nu varar inte sociala sajter för evigt. Skräckexemplet är föregångaren Myspace, som dog ut på bara några år. Forskare på Princetons universitet har i en studie liknat sociala medier vid pandemiska sjukdomsutbrott som har sina toppar för att sedan klinga av. Enligt ingenjörerna har aktiviteten klingat av sedan 2012 och Facebook förutspås förlora 80 procent av sina användare till 2017.
Det är många som skulle ge forskarna rätt i att likna Facebook vid en sjukdom. I Stockholm har det öppnats en klinik för internetmissbrukare, och det varnas för mobilzombier, personer som textar eller surfar samtidigt som de går på gatorna. Frågan är vad som kommer efter Facebook? Om trenden av likriktning håller i sig kommer vi förmodligen få en massa små
Facebook där vi bara beblandar oss med likasinnande i små högst specialdesignade ankdammar.
Kanske är vi redan där inför det svenska valet 2014, där det verkar som om vinnaren inte kommer vara den med bästa argument i sakfrågorna utan den som bäst blåser upp motståndarsidans dåliga sidor.
Det är den smutskastningen som dyker upp i mitt flöde, tillsammans med den ”precisionsstyrda” reklamen: en blandning av salvor mot reumatism, lokala sotare och behandlingshem för narkomaner. För att vara ett dubiöst informationssnokande megaföretag vars affärsidé är att veta allt om mig, är det tydligt hur lite Fejan känner sina användare.