Svensk särlösning ska trygga vården
För att trygga vården på svenska i metropolområdet föreslår Kommunförbundet ett förtroendeorgan som ska ansvara för servicen på svenska. – Svenskspråkiga ska kunna välja mellan kommunal och privat service, säger Marcus Henricson, som står för utredningen.
Den framtida metropolförvaltningen innebär utmaningar och möjligheter för den svenska servicen. I metropolområdet bor i dag drygt 80 000 svenskspråkiga invånare, eller nästan 30 procent av landets svenskspråkiga befolkning. Utmaningen är att de bor utspridda på ett stort område.
Därför har Kommunförbundet beställt en konsultutredning av Marcus Henricson om hur svensk service i framtiden kan tryggas inom området. Tanken är att de svenskspråkiga i metropolområdet utgör en så stor grupp att man kan skapa ett gemensamt servicesystem för hela den gruppen och erbjuda sådant på svenska som inte är möjligt i dag.
– Vi måste göra smarta lösningar för finlandssvenskarna, annars faller svenskan mellan stolarna, säger Kommunförbundets direktör Kristina Wikberg.
- Kommunförbundet har beställt en konsultutredning av Marcus Henricson om hur metropolmodellen ska garantera en god service på svenska. I uppdraget ingår att formulera ett utkast till lagparagrafer som kan tas med i metropollagstiftningen.
- Regeringen fattade i slutet av augusti ett beslut om en metropolförvaltning i huvudstadsregionen. De 14 kommuner som skulle ingå är Esbo, Vanda, Helsingfors, Grankulla, Kyrkslätt, Sibbo, Vichtis, Kervo, Tusby, Hyvinge, Nurmijärvi, Mäntsälä, Borgnäs och Träskända.
- I social- och hälsolagsberedningens slutrapport föreslås att hela Nyland bildar ett social- och hälsovårdsområde som organiseras som en samkommun. Inom området skulle det finnas sex basservicedistrikt som organiseras enligt värdkommunmodellen.
- Ett metropolfullmäktige skulle fatta beslut om frågor kring markplanering, bostadspolitik och trafik. Det är ännu oklart om metropolförvaltningen också sköter social- och hälsovården. Metropolfullmäktige skulle vara direktvalt och anses förbättra den demokratiska insynen.
Hbl skrev om utredningen redan i oktober, men i dag publiceras en rapport med konkretare förslag om hur svenskan kan tryggas. Bakgrunden till projektet är de lagberedningar inom metropolförvaltningen och social- och hälsovården som pågår inom regeringen. Kommunernas ekonomiska läge har försämrats ytterligare sedan utredningen påbörjades för ett halvår sedan.
– Eftersom resurserna är knappa tror jag att kommunerna är positiva till förslaget om en svensk lösning. De största behoven av en gemensam svensk servicestruktur finns inom primärhälsovården och äldreomsorgen, säger Henricson.
Han föreslår en särlösning för de svenskspråkiga: ett skilt förtroendeorgan inom metropolförvaltningen som ansvarar för den svenskspråkiga servicesektorn. Organet skulle till exempel bestå av en nämnd, ett utskott eller direktion som skulle ha beslutanderätt och budgetansvar för området det ansvarar för. Organet utses av metropolfullmäktige och ledamöterna som väljs är svenskspråkiga.
– Det handlar inte om någon särbehandling av svenskspråkiga, tvärtom är idén att nå upp till den service- nivå som majoritetsbefolkningen får, säger Henricson.
Också privat
Henricson förhåller sig kritisk till systemet med valfriheten inom sjuk- och hälsovården som infördes vid årsskiftet.
– Valfriheten är kringskuren och förbinder kommuninvånarna till en enda vårdcentral som ska ge all primärhälsovård för ett helt år, dessutom omfattar förnyelsen inte alls socialvården.
Henricson vill vidareutveckla systemet. När det gäller metropolförvaltningens roll ser Henricson tre möjligheter: att metropolen själv är en serviceproducent med egen organisation, att den blir en upphandlingsorganisation eller att man enligt svensk modell inför en valfrihet mellan offentlig och privat service. Det sistnämnda exemplet, som påminner om systemet med servicesedlar, är den modell Henricson ser som den vettigaste.
– Valfrihetsmodellen har fungerat väl i Sverige sedan 2009. Man ska kunna välja fritt mellan offentliga, privata och ideella serviceproducenter som är godkända av metropolförvaltningen och uppfyller de kriterier den har fastställt. Det är också viktigt att det finns ett på förhand bestämt alternativ för personer som inte kan göra egna val, säger Henricson.
Metropolförvaltningen skulle också ha skyldighet att informera bland annat om prissättning, kvalitet och var man kan få service på svenska.
– Om du inte vet var svensk vård finns att tillgå, får du informationen till exempel per telefon och på webben.