Negativa attityder ger dyster framtid
Ministrarna är eniga om att tolerans och tvåspråkighet är helt centrala förutsättningar för att Finland ska klara sig i framtiden, säger Jyrki Katainen.
Det finländska samhällets utmaningar var det alltomfattande temat för regeringens arbetsseminarium i går. Under statsminister Jyrki Katainen (Saml) ledning diskuterade man ”framtidens möjligheter och utmaningar i det finländska samhället” och skisserade utifrån expertinledningar upp ”Finlands framtid ur ekonomins och arbetslivets perspektiv samt med tanke på ändringar i det politiska beslutsfattandet”.
Det luddiga upplägget till trots var Katainen nöjd med seminariet och försäkrade att tankeutbytet ministrarna emellan kommer att vara till nytta i regeringens mer konkreta arbete.
– Vi hade en bred diskussion om hur det negativa attitydklimatet påverkar samhället och var eniga om att det gör att vi klarar oss sämre än vi annars skulle göra.
Ofta leder de negativa attityderna till att man inte vågar experimentera med nya saker.
– Om någon för fram en idé som inte är helt perfekt så skjuter man ner den från alla håll.
Stor enighet rådde enligt Katainen om att Finland bör vara internationellt inriktat.
– Mångkulturalism, tolerans och tvåspråkigheten som en del av det är helt centrala förutsättningar för att Finland ska klara sig i framtiden, slog Katainen fast.
Arbetsseminariet ordnades enligt Katainen för att ministrarna har alltför lite tid att visionera med varandra. Det är ändå inte första gången regeringen diskuterar framtidsstrategier.
Djupsund sågar
Den digra floran av framtidsjippon ger bilden av en regering som inte vet vart den är på väg, bedömer professor Göran Djupsund, professor i statsvetenskap. Han har inte mycket till övers för det luddiga upplägget på gårdagens seminarium.
– Sitter de och läser högt för varandra ur Himanenrapporten? Det tycks röra sig i ganska höga sfärer och luften är ganska tunn så högt upp.
Djupsund konstaterar också att det visserligen är bra med seminarier och experter, men att regeringens användning av experter hittills inte har övertygat.
– Jag har blivit lite fundersam över det här. Under processen med strukturreformerna har sakkunniga om bland annat grundlagen uttalat sig. Det har man struntat i. Det verkar som att man skulle hålla på ända tills man får det man vill.
Hur mycket har det här att göra med att regeringen är så bred?
– Har man stor åsiktsspridning så måste man gå upp i abstraktionsnivån. Det är lätt att nå enighet om att fred på jorden är eftersträvansvärt men går man neråt till hur det ska uppnås blir det genast svårare. På samma sätt är det lätt att säga ja till strukturreformer. Svårigheterna kommer när de ska konkretiseras.
Det har väl också att göra med att frågorna varit besvärliga?
– Visst, men om man struntar i experterna på en lägre konkretionsnivå, som när man inte lyssnat på sakkunniga, inte ens egna sakkunniga i fråga om strukturreformerna, kan man fråga sig vad det är för vits med det hela nu. Det hela tyder på desorientering, som man inte skulle veta vart man är på väg.
Att regeringens nyckelministrar oftast varit eniga är enligt Djupsund inte överraskande.
– När samma människor, i det här fallet regeringens så kallade sextett, sitter och mal och mal tillräckligt länge så går det når de något slags samförstånd om något som är lite konkretare än fred på jorden. Genast när man breddar kommer problemen. Hela regeringen och riksdagsgrupperna har betydligt svårare att prata ihop sig.