Inhyrda är andra klassens anställda
Smutsiga arbetskläder, fientliga kolleger och en ständig osäkerhet. Så kan det i värsta fall se ut för den som arbetar på bemanningsföretag.
En tredjedel av dem som jobbar på bemanningsföretag anser att systemet är dåligt. Utsugning och omoraliskt utnyttjande är ord som de som svarat i arbets- och näringsministeriets undersökning från april 2013 använder.
Två tredjedelar skulle hellre ha en fast anställning.
När jag berättar att jag skriver om vardagen för inhyrd arbetskraft är många glada över att frågan tas upp. Få vill ändå berätta om sin egen situation, ännu färre vill ställa upp med namn och bild i tidningen. De har så kallade nollkontrakt: de blir inkallade till arbetet när de behövs, men har inte rätt till ett visst antal timmar i veckan.
De är rädda för att telefonen slutar ringa om de uttalar sig kritiskt mot systemet.
Ebenezer Bright Doku vill berätta därför att han inte längre har något att förlora. Han hade jobbat för Finnairs dotterbolag Finncatering via bemanningsföretaget Opteam i nästan fem år när han fick veta att han inte längre var välkommen till arbetsplatsen.
Sida vid sida
Doku föddes i Ghana och flyttade till Finland 2007 för att studera. Via bemanningsföretagen kunde han få extrajobb trots att han inte talade finska. Han har jobbat för HR House, Varamiespalvelu, Staff Plus och Opteam. Det var via Opteam han fick jobb som livsmedelsarbetare på Finncaterings fabrik i Vanda.
– Opteam har varit ett av de bästa företagen jag arbetat för i Finland. Jag hade jättebra chefer där.
Från mars 2008 till januari 2013 tillverkade han smörgåsar som serveras på Finnairs flyg. Vid samma löpande band stod ett knappt tiotal arbetare, en del inhyrda och en del direktanställda, packade upp bröd, la på smör, gurka och ost, packade in de färdiga smörgåsarna.
När Doku hade en lugn period i skolan kunde han jobba heltid i fabriken, annars blev det kanske 16 timmar i veckan.
Enligt honom fick de direktanställda bättre lön, trots att de gjorde exakt samma jobb. Under de första åren skillde sig behandlingen också på andra sätt.
– Vi hade inte ens nyckelkort till byggnaden, utan väntade varje dag ute vid porten tills någon släppte in oss. Vi fick inte heller gå in i omklädningsrummet. Andra kunde gå förbi just när vi bytte om.
Detta ändrades dock 2011, då en grupp unga finländare anställdes via Opteam. De klagade direkt till Finncatering och då ändrades praxisen.
Några skillnader kvarstår. De inhyrda får inte företagets julgåva, de får inte köpa billigare biljetter på Finnair eller delta i språkkurser som ordnas för de egna anställda.
Finska krävs i fabriken
I januari 2013 skickade Opteam ett meddelande till Ebenezer Bright Doku via intranätet: hans finska var inte tillräckligt bra för jobbet på Finncatering.
Doku, som talar flytande engelska, har svårt att förstå förklaringen.
– Jag hade jobbat där i nästan fem år och kallades inte ens till ett möte. De skickade bara ett meddelande. Kundföretaget har rättigheter, bemanningsföretaget har rättigheter, men arbetaren har inga rättigheter, säger Doku.
Produktionschef Maarit Örn på Finncatering säger att språkkraven höjts när företaget fått kvalitets- och miljöcertifikat. Alla som jobbar i fabriken ska ha minst nivån B1 i finska. Man har startat en kurs i finska för tolv egna anställda medan de som är anställda på Opteam och inte uppfyller kraven inte längre kan jobba hos Finncatering.
I januari 2013 erbjöds Doku sammanlagt 19 skift på andra företag, men han har inte velat ta emot dem. Det handlar om strötimmar på ett annat livsmedelsföretag samt som diskare.
– De erbjuder mig fyratimmarsskift som diskare, till exempel. Jag är gift och har en son, det är inte vad jag vill ha av livet. Då är jag hellre arbetslös och studerar finska.
Enormt utbud av arbetskraft
Den uthyrda arbetskraften är i en utsatt position inom vissa branscher, säger forskaren Liisa Lähteenmäki vid Åbo universitet. Det gäller till exempel handeln och restaurangbranschen.
– Det finns ett enormt utbud av arbetskraft och kraven på kompetens är låga. När som helst kan de få höra att de inte behövs längre.
En läkare eller IT-expert kan där-emot vara kungen på bemanningsföretaget med hög lön och goda villkor.
När arbets- och näringsministeriet frågade de inhyrda varför de jobbar på bemanningsföretag svarade ungefär hälften att de inte kunde få ett annat jobb. Det gällde framför allt unga, över 50-åringar och outbildade.
Man kan tolka det som att bemanningsföretagen har en viktig sysselsättande funktion. Den som inte kan finska har mycket liten chans att få jobb utan bemanningsföretag. En stor del av den inhyrda arbetskraften är studerande och för dem kan bemanningsföretagen vara en optimal lösning för extrajobb. Också pensionärer eller föräldrar som är hemma med barn uppskattar möjligheten till extra jobbpass. Företagen själva betonar att de hjälper männi-skor i olika situationer att komma vidare i karriären.
Säljer osäkerhet
Å andra sidan kan man säga att det är de svagaste på arbetsmarknaden, unga, äldre, outbildade och invandrare, som är hänvisade till bemanningsföretagen. Och det handlar inte bara om tillfälliga jobb. Inom vissa branscher har företagets alla anställda flyttats till ett bemanningsföretag, visar arbets- och näringsministeriets undersökning. Enligt Liisa Lähteenmäki får en väldigt liten andel av de inhyrda senare fast jobb på kundföretaget. De går antingen till ett annat jobb via ett bemanningsföretag eller blir arbetslösa.
Lähteenmäki frågar sig hur situationen påverkar de inhyrda som människor och arbetslivet som helhet. De flesta har tidsbundna kontrakt, många har till och med nollkontrakt där arbetet kan ta slut när som helst. Det skapar ekonomisk och mental osäkerhet. På arbetsplatsen är man alltid lite utanför.
– Den sociala sammanhållningen luckras upp, och det blir svårare att förstå vad man jobbar för på lång sikt. Det kan också leda till tanken att jag sköter bara mitt jobb, varför skulle jag ta några extra steg för arbetsgivaren.
Opteams vd Minna Vanhala-Harmanen anser inte att deras anställda är i en utsatt situation.
– Vi är uttryckligen på den anställdas sida. Ingen har lika stort intresse att sysselsätta människor som vi.
Enligt Liisa Lähteenmäki säljer bemanningsföretagen osäkerhet. När företagen inte vågar anställa direkt vänder de sig till bemanningsföretagen. Så länge vi känner att vi lever i osäkra tider framstår bemanningsföretagen som en lösning.
Fel land
Ebenezer Bright Doku är född i Ghana, inte Kenya som det tidigare stod i artikeln.