Jobbutsikterna svaga för färska poliser
Strukturreformer och nedskärningar gör att allt fler poliser utbildas till arbetslöshet. Av de femton svenskspråkiga poliser som utexamineras i januari har ingen jobb.
Vid Polisyrkeshögskolan i Tammerfors följer man noggrant med sysselsättningsläget för de unga poliserna som utexamineras. Orsaken är att utbildningen konstant ska leva med läget på fältet, vilket betyder att skolan ska leverera nya poliser enligt det behov som råder.
De senaste åren har nedskärningar och strukturreformer lett till att ekvationen blivit svårare och en månad innan nästa grupp nya poliser utexamineras ser det rentav katastrofalt ut.
– På finska sidan blir drygt tjugo färdiga, och från vår svenska sida femton. Ingen av oss har ännu en polistjänst på lut, säger Sara Haverinen från Pargas.
Läget för just henne och kurskamraterna känns kanhända värre än det är om man tittar på statistiken. Av hävd brukar de tvåspråkiga poliserna lyckas bra med sysselsättningen, vilket bland annat de allra senaste decembersiffrorna visar: 150 av de 1 038 poliser som utexaminerats sedan 2010 är arbetslösa. Av de 36 svenskspråkiga är två arbetslösa. Helheten är ändå negativ: en arbetslöshetsgrad på fjorton procent är en förhållandevis hög siffra.
Vid Polisyrkeshögskolan förklarar man att läget hänger ihop med utvärderingar som gjordes under inrikesminister Kari Rajamäkis tid, då det ekonomiska läget var ett annat. Då var målet att på sikt få en poliskår som till antalet motsvarar den nordiska nivån. Sedan började de dystra ekonomiska tiderna och reformerna inom kåren. Resultatet är att de kalkyler som Polisstyrelsen och skolan tillsammans gjort upp inte möter behovet just nu. Man har ständigt minskat studerandekullarna – nästa år är de rekordlåga – men det tröstar knappast dem som nu utbildas till osäker framtid.
– Stämningen bland de unga poliserna är dyster. Det handlar om en monopolexamen där man verkligen vill bli polis. Just nu är det oklart när läget blir bättre. Genom pensioneringar blir 300 årsverken lediga per år. Om distrikten har ekonomiska möjligheter att ersätta dem kan situationen förbättras snabbt, säger utbildningschef Petri Alkiora vid Polisyrkeshögskolan.
Problemet är att det fortfarande är oklart om de pengarna kommer att finnas.
Korta kontrakt
Alkiora påpekar att det är de finskspråkiga som drabbas hårdast. Om de två som var utan jobb har kommissarie Kjell Nylund, som ansvarar för den svenska sidan av utbildningen, information att de tackat nej till erbjudna arbeten av geografiska skäl.
– Vi befinner oss i en annan situation eftersom de som utbildas på svenska också alltid kan finska. Då har det varit, och är fortfarande, lättare att få jobb. Det sker inte alltid direkt då man utexamineras, exempelvis av dem som blev klara i januari i år fick den sista jobb i somras, säger Nylund.
När man får jobb är det allt mer sällan fasta tjänster, och ingalunda alltid en tjänst som finns i närheten av den egna hemorten.
– Alla har arbeten men en del av dem är tidsbundna och kortvariga vikariat. Flera av dem går ut vid årsskiftet och hur situationen därefter ser ut vet jag inte. Det är besvärligt med varje arbetslös polisman. De har studerat i 2,5 år (från nästa år 3 år, red.anm.) och utbildningen har bekostats av samhället, säger Nylund.
Både han och Alkiora understryker också att alla de nyutexaminerade poliserna inte går arbetslösa bara för att de inte vill flytta på sig.
– De skulle säkert söka om det fanns lediga tjänster. Men det finns inte lediga tjänster. Och när det kommer en ledig tjänst kan det vara 50–100 sökande till den, säger Nylund.
Att tidigare år sett goda ut för tvåspråkiga poliser tröstar inte heller dem som nu utexamineras till utsiktslös framtid.
Glider bort från polisen
– Alla säger att vi får jobb men själv vill jag inte sitta sysslolös och vänta på att det kommer en tjänst. Eftersom jag också är utbildad sjukskötare så har jag tagit emot ett jobb inom min gamla bransch. Jag börjar den 7 januari och det är ju kanske inte så roligt att man lämnar en bransch för att man vill bli polis. Sedan betalar samhället för vår polisutbildning. Och när vi är klara så måste många återgå till det tidigare yrket vi hade, säger Sara Haverinen.
Hon är inte det enda som tvingas göra så här, berättar Alkiora. Av de 1 038 som blivit klara sedan 2010 arbetar 51 för andra myndigheter och 26 har helt bytt bransch. Av den senare gruppen betraktas en stor del som ”förlorade”, det vill säga sannolikheten att de vill, eller kan, arbeta som polis är liten.
– En stor del som hittat plats hos andra myndigheter – 39 personer – arbetar som jourer hos nödcentralerna. Det här är ju inte den ultimata lösningen för människor som utbildat sig till poliser men förstås betyder det att de arbetar med en central del av samhällets säkerhet.
Nedskärningar ställer till det
Det som särskilt ställt till det i år är den stora organisationsreformen inom polisen som inbegriper många omläggningar. Bland de största förändringarna är den fortsatta avvecklingen av polisdistrikt. År 2009 fanns det 90 distrikt i landet. Sedan blev de 24. Nästa år är de 11. De här förändringarna har lett till att polischefer på nya distriktsnivåer suttit och ordnat upp de nya organisationerna. Medan arbetet pågår har bland annat tidsbundna tjänster frusits och på Polisyrkeshögskolan vet man fortfarande ingenting om hur tjänsteläget på fältet ser ut när arbetet är gjort.
Sara Haverinen har åtminstone försökt uppvakta en rad potentiella chefer.
– Det har varit nej precis överallt. Ingen kan säga något om hur budgeten ser ut, ingen kan säga något om hur tjänsteläget ser ut. Polischeferna beklagar att de inte kan lova någonting och så berättar de att utifall att det blir lediga tjänster så går de poliser som arbetat på tidsbundna kontrakt först i kön. På en tjänst kan det stå 24 andra före dig. Det känns faktiskt jobbigt och jag undrar hur nästa år riktigt ska se ut, när det blir klart vilka tjänster som tillsätts.