Mila, 4, visar att flickor visst kan koda
Pappa har en blogg som heter Girls Can’t Code (flickor kan inte koda). Där lär han sin dotter grunderna i datorprogrammering.
Det är inte länge sedan chefen för Microsofts utvecklingsavdelning utbrast att Finland borde göra kodning till ett ämne i grundskolan. I Estland planerar man att på bred skala lära också de allra yngsta skoleleverna att koda och skapa appar.
Juha Paananen, pappa till fyraåriga Mila, har tagit saken i egna händer. I bloggen Girls Can’t Code berättar han om hur han lär ut kodning till dottern. Några månader in i undervisningen är Milas intresse fortfarande på topp:
– När jag blir stor ska jag bli läkare eller kodare. Jag tycker så väldigt mycket om att koda!
– Mila vill bygga spel, men jag har förklarat att hon först måste lära sig att editera text och att vi måste gå stegvis framåt, säger Juha Paananen.
Innan han startade bloggen kunde Mila många bokstäver i alfabetet och hon var van att klicka sig fram till program som Pikku Kakkonen och Buu-klubben på webben.
– Det har varit både roligt och nyttigt att lära ut kodning. Mila har tack vare det här lärt sig läsa och hon kan skriva lite. Dessutom har hon lärt sig en del engelska.
Språket är en utmaning, eftersom programmeringen går på engelska.
– Fördelen med att lära lite äldre barn koda är att de då läser engelska i skolan. Själv började jag koda som åttaåring på en Commodore Vic 20. Barn i alla åldrar lär sig snabbt, men en fyraåring kanske inte orkar koncentrera sig lika länge.
Det som Mila lär sig just nu är att använda Vim, ett program där man redigerar kod. Med de här koderna kan man till exempel skapa figurer i spel.
Fler pappor intresserade
En dag frågade Juha Paananen sina kolleger på programvaruföretaget Reaktor om de ville träffas och lära ut kod till sina barn. Resultatet är två träffar med pappor och barn, och man planerar redan nästa träff.
– Barnen som deltog var i alla åldrar, alla par jobbade på i egen takt. Jag tyckte det fungerade bra.
Tuomas Routto, en av grundarna till Reaktor, deltog i träffarna tillsammans med sin sexåriga dotter.
– Hon har nu flera kvällar frågat om vi kan koda lite. Jag lärde mig själv en hel del, för jag jobbar inte med kodning, utan leder Reaktors affärsverksamhet.
Enligt Tuomas Routto har man allt att vinna på att lära barn koda.
– Du lär dig förstå hur världen runtom dig fungerar och utvecklar din förmåga att lösa problem. De bästa klockorna kommer från Schweiz, tänk om Finland i framtiden kunde stoltsera med de bästa kodarna?
Juha Paananen är osäker på om skolorna ska lära ut kodning som ett skilt ämne.
– Det enda sättet att lära sig att koda är genom att göra det själv. Det effektivaste sättet tror jag är att jobba parvis.
Han hoppas på fler kvinnor inom programmeringsbranschen snart.
– Det är dumt att könsfördelningen ser ut så här. Till exempel på mitt företag Reaktor är 10 av sammanlagt 150 kodare kvinnor. När jag var liten var kodning en pojkhobby. Det hänger på föräldrarna att lära
ut att det inte finns några flick- och pojklekar.
Estniska barn kodar
I Estland tror man att skoleleverna via programmering blir bättre på att ställa frågor och själva hitta svaret på dem. Tvåhundra lärare får handledning i hur de kan integrera kodning i undervisningen för elever i årskurs 1–4. Proge Tiiger, som projektet heter, är frivilligt. Kring en sjättedel av alla estniska skolor har redan anmält sig, berättar Signe Ambre på IT-stiftelsen för undervisning.
– Undervisningen har länge varit faktabaserad och inte så inriktad på att utforska och upptäcka, och det vill vi ändra på. Målet är att barnen ska förstå IT, och vi vill att de provar på olika saker så att de kan ägna sin framtida karriär mer eftertanke. Men det är också så att Estland och den estniska ekonomin behöver personer med olika kunnande inom informations- och kommunikationsteknik, säger hon.