Kyrkan står inför flera svåra vägskäl

– Borgå stift är den viktigaste sammanhållande länken mellan finlandssvenskarna och kommer framöver att spela en allt viktigare roll. Fortfarande hör över 80 procent av finlandssvenskarna till kyrkan, säger biskop emeritus Gustav Björkstrand, som tillsammans med sin kollega Björn Vikström diskuterade stiftets framtid, på stiftsdagarna, som just nu pågår i Borgå.

Stiftsdagarna har samlat över 400 deltagare från olika håll i Svenskfinland och firar samtidigt stiftets 90 år.

De båda biskoparna är överens om att stiftet mår bra och andan är god, trots att stora förändringar är på gång.

– Liksom samhället i stort där man genom kommunsammanslagningar och nya stora sjukvårdsdistrikt ändrar den struktur som byggts upp genom årtionden, måste också kyrkan förändras. Hur skall man organisera församlingarna så att kyrkans budskap, kärleken till Gud och medmänniskorna, bäst skall nå ut? Många församlingar slås ihop och man är inne i ett smärtsamt skede av omorganiseringen, säger Gustav Björkstrand.

– Ja, man håller på att centralisera vissa funktioner som bokföring, som skapar stor frustration, eftersom de inte fungerar ordentligt ännu, och man måste lära sig nya rutiner. Tanken är att centraliseringen skall underlätta byråkratin i framtiden och frigöra resurser till annat, säger Björn Vikström och manar till tålamod.

Även om stiftet i sig mår bra och man i kyrkostyrelsen och på kyrkomötet har stor förståelse för svenska frågor, knakar det mellan språkgrupperna på lokalplanet ibland. När de ekonomiska resurserna minskar, blir också generositeten mindre.

– Svenskan är i minoritet i många samfälligheter och på finskt håll har man inte alltid förståelse för att de svenska lösningarna blir dyrare, säger Björn Vikström.

Gustav Björkstrand anser att det är väldigt viktigt att prosterierna, som är en länk mellan församlingarna och stiftet bibehålls.

– På finskt håll finns inte behov för det, men vi borde få in en enkel formulering lagstiftningsvägen, som skulle garantera prosteriernas fortbestånd.

– Det behövs absolut ett samarbete mellan olika mindre svenska församlingar, anser också Björn Vikström.

Frågan om samkönade äktenskap kommer antagligen att avgöras av nästa riksdag och kommer att ha stora återverkningar också på kyrkan.

– Det har skett en mycket snabb mognadsprocess i den här frågan också inom kyrkan. Alla budord utgår från kärleksbudet, men de som har en fundamentalistisk bibelsyn har svårt att acceptera kärleken mellan homosexuella, säger Gustav Björkstrand.

– Det är en svår fråga. För en del är det en identitetsmarkör och det är ledsamt att kärleken mellan två människor görs till ett så stort problem att det splittrar kyrkan, säger Björn Vikström.

Han förutspår en livlig intern diskussion om vad kyrkan gör, när vi får en ny äktenskapslag.

– Det kan gå som i Sverige att kyrkan frånsäger sig sin vigselrätt och enbart välsignar.

– Men det kan också hända att de präster som tycker att det är okej att viga homosexuella par får göra det, medan de som inte gör det avstår. Det behöver inte bli ett problem, säger Gustav Björkstrand.