Kommentar: Jag känner mig träffad
Medierna spär på näthatet. Man utnyttjar kommentarstormar i artiklar och upprepar de arga och felaktiga påståendena från webbdebatten.
Därför hoppas forskarna bakom en ny bok om näthat att journalisterna mer noga skulle överväga vilka internetfenomen som är värda att komma över nyhetströskeln.
Jag känner mig träffad när jag läser uppmaningen. I mitt huvud hade jag redan skissat upp en kort webbartikel utifrån samma studie, där jag beskriver hur näthatet drabbar finlandssvenskar, kryddat med de värsta fördomarna.
Jag vet vilka artiklar som får många klick på Hbl.fi. Minoriteter och språkstrid toppar listan.
Delvis motstridigt önskar forskarna också att näthatet skulle göras synligt i samhället. Det är viktigt att vi belyser fenomenet och därför skriver också jag om det.
Tanken med den första, korta webbartikeln är att snabbt berätta det mest intressanta och relevanta till läsarna. Analyser och kommentarer, som den här texten och artikeln bredvid, tar mer tid att göra och landar på webben senare.
Båda behövs.