Splittrad vård kan hota Kårkulla
Institutionsvården för personer med utvecklingsstörning ska avvecklas. Samtidigt ska kommunerna få ett större ansvar för tjänsterna. På Kårkulla är man oroad för att de svenska tjänsterna drabbas.
Linda Österholm, 36, är född med en utvecklingsstörning och har bott på Kårkulla i Pargas i fem år. Hennes ljusa rum ligger i det som kallas Hyddan, en rehabiliteringsenhet dit brukarna flyttar tillfälligt om det krisar till sig eller om man inte hittar rätt boendelösning för dem. Linda verkar glad och nöjd men på frågan om var hon själv helst skulle vilja bo svarar hon:
– Hemma, jag saknar pappa!
Hon vet att boendet på Hyddan är tillfälligt och det som är ”hemma” är en lägenhet i Esbo som hon äger.
– Det går väldigt livat till på Hyddan ibland och jag är oroad för henne. Hon borde få ha människor som hon kan umgås med i närheten, hon utvecklas fortfarande och behöver normal stimulans, säger hennes pappa Björn Österholm.
- Regeringen beslutade i slutet av 2012 att institutionsvården för person med en kognitiv funktionsnedsättning ska avvecklas fram till 2020.
- De 33 svenskspråkiga och tvåspråkiga kommunerna i Finland upprätthåller tillsammans Kårkulla samkommun.
- Kårkulla inledde sin verksamhet 1960. Centralförvaltningen finns i Pargas där verksamheten styrs.
- På Kårkulla vårdhem i Pargas bor i dag 68 personer, som mest har antalet varit kring 220. Det som blir kvar i Pargas i är krisvård, rehabilitering och undersökning.
- Många av Kårkullas brukare bor på gruppboenden med eget rum och gemensamt kök och sällskapsrum. Lägenhetsboende betyder att man har en egen ytterdörr med eget namn, ofta nära gruppboendet. Stödboende innebär att man bor ute i samhället och får vissa stödinsatser.
Om någon månad ska Linda flytta tillfälligt till Majparken i Helsingfors, till ett mindre gruppboende för personer med utvecklingsstörning. Enligt hennes vårdare kan det vara ett bra första steg ut i samhället, eftersom en del blir isolerade om de genast flyttar till en egen lägenhet. Men Lindas pappa kämpar ändå för att hon så fort som möjligt ska få bo i sin egen lägenhet i Esbo med stöd av en assistent.
Olika på svenskt och finskt håll
Kårkulla har ända sedan 1960 haft hand om svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning. I dag finns det 1 200 personer med utvecklingsstörning som är beroende av Kårkullas tjänster. Det är inte bara brukarna som berörs av Kårkullas framtid utan också alla anhöriga. Inom sex år ska institutionsvården för personer med utvecklingsstörning avvecklas. Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare för Förbundet de utvecklingsstördas väl, FDUV, ser det här som en bra utveckling.
– Vi har kämpat för den här frågan i över 20 år. I alla övriga nordiska länder har man redan avvecklat institutionsvården. I Finland har man varit rädd för att personer med stort vårdbehov då inte får tillräckligt med stöd, säger Hemgård och fortsätter:
– Det som oroar oss på FDUV är att servicen inte utgår från verkliga behov utan styrs av standardiserade lösningar. Många goda exempel och erfarenheter från andra nordiska länder visar att det är möjligt att arrangera stöd i närsamhället utan att det behöver bli dyrare.
På finskt håll kommer de olika omsorgsdistrikten att få förändrade uppgifter och kommunerna får en större roll. Men på svenskt håll ser strukturerna annorlunda ut. Därför funderar man nu över vad som händer med Kårkulla om vården börjar skötas av kommunerna. Det finns också en oro för hur man ska kunna garantera svensk service i områden med en liten andel svenskspråkiga. FDUV räds att den samlade kunskap som finns på Kårkulla går förlorad.
– I den tvåspråkiga huvudstadsregionen finns också en större benägenhet bland anhöriga att välja finska serviceproducenter som erbjuder kvalitet och kanske ligger närmare. Det här kan väga tyngre än modersmålet. Det är besvärligt och kan medföra stora problem för Kårkulla vars position riskerar undergrävas, säger Nils Torvalds, ordförande för FDUV:s förbundsstyrelse.
Om Kårkulla tampas med att avveckla vårdhemmet och samtidigt försöker garantera kvaliteten på servicen kan det enligt Torvalds leda till att tjänsterna blir dyrare än på finska sidan.
– Om Kårkulla blir den som sköter ett väldigt splittrat vårdsystem i olika delar av Svenskfinland, och en stor del av klienterna i huvudstadsregionen väljer andra lösningar som de tror blir billigare, kan det svenska hamna i kläm, säger Torvalds.
”Finska paketlösningar”
Kårkulla har kritiserats för sin dyra service och för att inte erbjuda tillräckligt med individuella lösningar. Det finns också en oro för att Kårkullas verksamhet hamnar på efterkälken jämfört med finska sidan. Kårkullas priser höjs för ungefär hälften av kommunerna. I till exempel Vasa blir Kårkullas vård klart dyrare nästa år. Social- och hälsovårdsnämnden överväger därför att producera vården på egen hand. Ett alternativ som nyligen lades fram är en egen tvåspråkig motsvarighet till Kårkulla.
– Institutionsvård kan upplevas som dyr eftersom kostnaderna för en lättskött brukare blir lägre i den öppna vården. Andra brukare kan däremot behöva fem till sex vårdare per dygn. Öppenvården är bättre för brukarna, men samtidigt är jag oroad över att kommunernas spariver går ut över dem, säger Kårkullas samkommunsdirektör Märta Marjamäki.
Hon frågar sig också vem som garanterar den svenska servicen om man splittrar vården och kommunerna tar över.
– Jag tror inte på en sådan lösning, det är kortsiktigt. För att upprätthålla en viss specialkunskap krävs en viss volym. Med 1 200 brukare klarar vi det, men inte med 40–50. De här lösningarna är finska paketlösningar.
När vårdreformen bereddes glömde tjänstemännen bort Kårkulla.
– Men vi fick till slut inskrivet i regeringens linjedragning att Kårkullas verksamhet ska bevaras och jag tycker fortsättningsvis att den svenska verksamheten bör ha en lagstadgad ställning. Jag är inte övertygad om att servicen skulle bli bättre ifall kommunerna tog över verksamheten, säger minister Carl Haglund (SFP).
Trots att det i grundlagen står att den svenskspråkiga specialistvården måste tryggas oroar framtiden Marjamäki.
– Ska vi spara är det tyvärr på personalen och det drabbar brukarna. Det är svårt att ställa god vård och etik mot ekonomi, och det känns inte bra att vara chef när sparkraven drabbar utsatta människor, säger Marjamäki.
Hon tror inte att Kårkullas brukare skulle klara sig på finska och ser faror i att blanda in flera språk i vården.
Trots att institutionsvården ska avvecklas har Kårkullas fullmäktige ändå beslutat att de personer som bott på Kårkulla i över 40 år inte behöver flytta från sitt långvariga hem och att ingen ska behöva flytta mot sin vilja.