Fruktan efter Fukushimakatastrofen
Två och ett halvt år efter Fukushimakatastrofen försäkrar Japans premiärminister Shinzo Abe att de fortsatta läckorna inte hotar Tokyoborna. Men en grupp kvinnor har bildat en organisation som ifrågasätter det.
Innan jordbävningen och tsunamin den 11 mars 2011 hade Tomoko Hori ringa kunskap om riskerna med kärnkraft. Medierapporteringen kring det som inträffat vid kraftverket Fukushima Dai-Ichi, omkring 250 kilometer från hennes bostad i Tokyo, fick henne att vilja veta mer. När resten av familjen hade gått och lagt sig stannade hon uppe framför datorn. Hennes nyfunna kunskaper om radioaktivitet och dess effekter oroade henne.
– Jag förstod snabbt att det fanns risk för allvarliga effekter på min familjs hälsa. Samtidigt kände jag att det inte var många andra som var medvetna om farorna, säger Hori.
Matlådor
Hon får medhåll av Miki Seta. De två är hemmafruar och bor i Setagaya i södra Tokyo. De båda oroar sig för maten som serveras i skolorna. Kort efter katastrofen började de skicka med sina egna barn matlådor i stället för att låta dem äta samma mat som klasskamraterna.
De är båda aktiva medlemmar i "Setagaya Kodomo Mamoru Kai" (Gruppen som vill skydda barnen i Setagaya). Gruppens syfte är att få lokalpolitikerna att ta upp frågan om matsäkerhet.
De flesta gruppmedlemmar är kvinnor. Att det blivit så hänger ihop med landets traditionella könsroller, anser Seta.
– I Japan är det oftast kvinnans jobb att ansvara för hushållet och matlagningen. Det är vi som handlar och det är vi som läser på etiketterna var produkterna som hamnar på våra matbord kommer ifrån.
Ut i havet
Nya rapporter visar på flera läckor vid det havererade kärnkraftverket.
Varje dag rinner hundratals ton kontaminerat vatten ut i Stilla havet. Premiärminister Abe hävdar dock att effekterna är begränsade till ett litet område i havet strax utanför Fukushima. Kvinnorna tror inte på honom.
De säger att det finns otaliga produkter som är olämpliga som livsmedel. Hori analyserar dagligen resultaten från lokala myndigheters strålningsmätningar av livsmedel. Resultaten sammanfattar hon på en webbplats och i nyhetsbrev som har flera tusen prenumeranter.
– Gränsvärdet är på hundra becquerel. Jag tycker det är oacceptabelt att livsmedel som innehåller mer strålning än vad som är naturligt överhuvudtaget får säljas, säger Hori.
Förnekar problemet
Hori och Seta har slutat köpa flera produkter eftersom de ofta visar sig innehålla förhållandevis mycket radioaktivitet: svamp, fisk från floder och insjöar och vissa grönsaker som producerats i landets norra delar.
Frågan om strålning i maten var tabubelagd efter katastrofen, säger de. Men sedan organisationens arbete uppmärksammats av flera stora medier har frågan fått genomslag. De tillägger dock att många förnekar att problemet ens existerar.
– Vi japaner uppfostras att inte ifrågasätta auktoriteter. Många väljer därför att hålla tyst om sin oro, säger Miki Seta.