Missnöjda män öppnar för SDP-kamp
Fackbossen Antti Rinne skulle bli en utmärkt ordförande för SDP, säger partiets folkvalda Jukka Kärnä. Diskussionen om att byta ut Jutta Urpilainen har chauvinistiska drag, menar kollegan Tytti Tuppurainen.
Arbetarrörelsen. Nu var namnet på veckoslutets stora SDP-jippo i Tammerfors. Lämpligt inför de socialdemokratiska superdagarna publicerade Yle sin senaste opinionsmätning. Den var tidernas bottennapp för SDP.
SDP är nu nere i femton procent, klart distanserat av Samlingspartiet (18,3), Sannfinländarna (19,3) och Centern (23,8).
Kritiken mot partiets ordförande brukar växa när opinionssiffrorna dalar, men med president Tarja Halonen i spetsen bedyrade de närvarande i Tammerfors sin lojalitet med Jutta Urpilainen.
Inte ens utrikesminister Erkki Tuomioja, som tidigare förfasat sig över Urpilainens ideologiska "drömröra", skyllde på henne.
– Orsaken till att vänstern förlorar väljare till Sannfinländarna ligger i att vänsterpartierna anses ha svikit. Varje gång en fabrik stängs upplevs det som socialdemokraternas fel oberoende av om SDP sitter i regeringen eller inte, menade Tuomioja.
I kulisserna diskuteras ändå om ett partiordförandebyte kunde ge partiet ett lyft. Aktivast här är representanter för partiets så kallade fackföreningsfalang och de påpekar att Sveriges socialdemokrater fick ett uppsving efter att de valde förra metallbasen Stefan Löfven till partiledare.
Tidigare fackbossen och SDP-riksdagsledamoten Ilkka Joenpalo steg i gårdagens Iltalehti ut ur kulisserna och föreslog att Urpilainen på partikongressen 2014 ersätts med Antti Rinne, ordförande för Fackförbundet Pro.
Rinne berättar inte ännu om han tänker anta utmaningen, men kritiken mot SDP-ledningen är hård. Partiet talar för mycket om frågor som inte intresserar vanliga människor och för lite om sysselsättningen och exportindustrin.
– Det behövs en klar ändring, säger Rinne till Iltalehti.
Riksdagsledamot Jukka Kärnä, som i flera sammanhang ömmat för män allmänhet och manliga industriarbetare i synnerhet, konstaterar att läget är allvarligt.
– Båten läcker och det märks speciellt på fackföreningssidan. Männens röst hörs inte, det är budskapet från fältet.
Vad tycker du själv?
– Personligen har jag alltid fått min röst hörd i partiet.
Bortsett från dig, hörs männens röst?
– Själv har jag alltid fått min röst hörd.
Du svarar inte på frågan?
– Nej.
Borde SDP välja en man till ordförande?
– Kompetens har inget med kön att göra men kongressen måste på riktigt göra ett klokt val.
Blir det kamp om ordförandeposten?
– Alldeles säkert.
Hur skulle Antti Rinne passa som partiordförande?
– Han är en strålande typ. Han skulle passa utmärkt som SDP-ordförande.
Skulle du rösta på honom?
– Jag är nog inte delegat på kongressen.
Kärnäs riksdagskollega Tytti Tuppurainen suckar när hon hör om männens klagovisor.
– Två av tre vice ordförande är män, en av dem har FFC-bakgrund, partisekreteraren är man och riksdagens talman är en man med FFC-bakgrund. Det är nog överdrivet att tala om att de manliga industriarbetarna inte skulle få sin röst hörd. Här finns en hel del chauvinism och längtan tillbaka till tider då de mansdominerade industribranschernas ledare hade mer makt i SDP.
Tuppurainen menar att Urpilainens kritiker sätter likhetstecken mellan SDP och en manlig arbetare i overall medan dagens arbetare allt oftare är kvinnor i tunga serviceyrken.
– Man borde inte skapa motsatsförhållanden och jag är verkligen inte på väg att byta ut Jutta men jag utesluter inte att hon får utmanare på partikongressen.