Östersundom gård öppnar allt fler dörrar
Genom att bygga om svinhuset och sälja mark tar familjen Borgström ett steg mot en urban framtid. Tills vidare är höet ändå det centrala.
Fanni Ylä-Autio hoppar upp i traktorn och svänger in mellan det före detta svinhuset och den före detta mjölkkammaren på Östersundom gård. Hon kör förbi hästarna vid Karlviks stall innan hon sänker hövändaren och börjar köra fram och tillbaka under den heta augustisolen.
Där hon svänger för att börja på nästa hösträng kommer det förr eller senare att finnas hus, vars invånare kanske cyklar till Zachrisbacken för att ta metron. Den stora ladan, där årets torrhö förvaras, måste bort innan metrospåret byggs.
Eftersom stadsplanering och metrobeslut inte sker över en natt fortsätter man att bärga och sälja hö på Östersundom gård. För lantbruksrådet Marcus H. Borgström, som tillsammans med systersonen Patrick Forsström driver verksamheten på släktgodset, är framtiden ändå påtaglig.
I diket mellan två åkrar står en mätare för solenergi. På andra sidan Borgåleden planeras solpaneler, och på sikt ska Östersundom profileras som en grön stadsdel.
– Som markägare har vi ett ansvar. När det omgivande samhället förändras måste vi också göra det, säger Borgström.
Säljer mark
Det senaste halvåret har Helsingfors stad behandlat flera större markköp i de delar av staden som tidigare hörde till Sibbo. Familjen Borgström hör till de säljare som kasserar in miljoner. Enligt Marcus H. Borgström finns det en klar adress för pengarna.
– Vi vill utveckla miljön här på gården. Dessutom är vi många ägare.
Det har gått två år sedan de sista grisarna lämnade svinhuset, som började som en ladugård i slutet av 1700-talet. Nu är familjens mål att öppna byggnaden för helt ny verksamhet. Den övre våningens 400 kvadratmeter kommer sannolikt att hyras ut som förvar.
Den nedre våningen ska gärna inhysa något eller någon som ger stadsborna en orsak att besöka gården. Till exempel konst, program eller mat.
– Vi befinner oss fortfarande i startgroparna, säger Borgström som bland annat visat upp byggnaden för en skulptör.
I dag ligger en svag doft av svin fortfarande kvar mellan väggarna.
– Den försvinner när vi har gjutit och målat.
Det finns redan flera småföretagare på gården. En smed i den gamla smedjan, en fönstersnickare och ett häststall. I våras flyttade en sadelmakare in i det före detta stallet. Tio familjer är också hyresgäster i olika hus som hör till gården.
– Vi vill öppna gården samtidigt som vi ägare fortsätter att bo här.
Men det gäller att avancera långsamt.
– Allén är känslig, den har farit illa av alla transporter under åren, säger Borgström.
Höet kräver händer
Sedan familjen Borgström tog över gården 1870 har mycket hänt. Under vinterkriget användes mjölkkammaren som bombskydd. Ladugården brann ner mitt i vintern 1980 och fick byggas upp igen. Gårdens karaktärshus från 1878, bebos och renoveras nu av Marcus H. Borgströms brorson Joachim Borgström.
Maskinerna och redskapen har utvecklats men speciellt balarna av torrhö kräver en stor arbetsinsats. Tre veckor efter midsommar är höarbetet som intensivast.
– Vi brukar ha ett tjugotal arbetare, en stor del av dem är ungdomar. Jag har flera gånger blivit positivt överraskad över hur flitiga ungdomarna är, säger Marcus H. Borgström.
För Fanni Ylä-Autio var det den femte sommaren på gården, och arbetet fortsätter.
– Jag blev student i våras och har ett mellanår innan jag söker in till agrikultur-forstvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet. Jag tycker om djur och vill studera husdjursvetenskap.
Hon gillar också att köra traktor.
– Allt här är roligt! Jag är säker på att de flesta skulle byta sina sommarjobb mot det här, säger Ylä-Autio.