Skrämmande och spännande på två hjul
Att kunna cykla är självklart för de flesta finländare, men för många invandrarkvinnor är cykling något nytt. Marina Veremieva fick prova på att cykla för första gången i sitt liv i går.
Vid tiotiden på morgonen har ett tiotal kvinnor samlat sig utanför det gamla gasverket i Södervik i Helsingfors. Kvinnorna är uppspelta. De är här för att lära sig cykla eller förbättra sina tidigare kunskaper. Hälften av deltagarna har nämligen aldrig cyklat förut. Marina Veremieva från Ukraina är en av dem.
– Det är både spännande och skrämmande, cykeln är ju trots allt ett fordon. I Ukraina är det tyvärr inte så vanligt att cykla, därför har jag inte lärt mig det i mitt hemland.
Hon är enda barnet och tror att hennes mamma helt enkelt inte vågade låta henne cykla som barn av rädsla för att hon skulle göra sig illa.
– Visst kan man tycka att det är konstigt att någon inte kan cykla ännu vid 30. Cykling är ett bra sätt att lära känna staden och utforska nya områden. Det är fint att det ordnas en sådan här kurs. Kanske kunde man ordna en i skidåkning också, säger Veremieva glatt.
Resten av deltagarna kommer från Ryssland, Jordanien, och Filippinerna. De står i en cirkel runt Satu Leppänen från Helsingfors cyklister, HePo, som arrangerar kursen. Hon börjar med att gå igenom vad en cykel är och var de olika beståndsdelarna sitter. Från noll med andra ord.
– Jag garanterar att alla kommer att lära sig att cykla. Det kräver bara lite mod, positiv inställning och upprepade försök. Ingen av er har väl baksmälla, säger hon skämtsamt och får ett lågmält fniss till svar.
Precil Jemina Brao från Filippinerna har provat lite på att cykla tidigare. Det var hennes ex-pojkvän som lärde henne här i Finland.
– Men det går inte så bra, jag skadar mig jämt. Därför är jag här för att lära mig att bli bättre. Bonus är också att man får nya vänner. I Filippinerna är det inte så vanligt att cykla eftersom det är ganska dyrt.
När introduktionen är avklarad står deltagarna uppradade på sina cyklar vid en liten kulle. De modigaste susar i väg, men får problem när de ska vända. Nybörjarna velar och stakar sig sakta och vingligt fram sig med ena benet.
– Skrämmande! hojtar Marina Veremieva.
Precil Jemina Brao ler och ropar uppmuntrar tillbaka:
– Skjut på, det kommer nog.
Julie Breton är koordinator för Moniheli, paraplyorganisationen för invandrarorganisationerna inom Helsingforsregionen som samarbetar med Helsingfors cyklister.
– HePo kontaktade oss och frågade om det fanns intresserade. Jag blev förvånad eftersom jag trodde att alla kunde cykla. Det är verkligen ett fint initiativ.
Det finns inte många muslimkvinnor med på kursen, vilket Julie Breton tror kan bero på en rädsla för att cykling inte passar dem på grund av att de ofta bär långa kjolar. Men hon hoppas på att kunna locka fler deltagare.
Idén till cykelkursen för invandrare kommer från Holland. Enligt Satu Leppänen från HePo har man redan en längre tid funderat på att ordna en kurs.
– Nu blev det möjligt att ordna den som en del av vårt demokratipilotprojekt Helsingfors cyklande stadsdelar, säger Leppänen och fortsätter:
– Cykling är det mest demokratiska sättet att färdas, man behöver inget körkort, och det lämpar sig för både gamla och unga. Invandrarnas möjligheter att röra sig självständigt omkring ökar och integreringen befrämjas.
Enligt Leppänen kommer HePo troligen att ordna en fortsättning på kursen, men det är ännu öppet hur och när det sker.
Fakta: Demokratiprojekt
- En del av Helsingfors Cyklisters (HePos) demokratipilotprojekt Helsingfors cyklande stadsdelar.
- Helsingfors stad stödjer projektet med vilket man försöker hitta nya koncept för ökat invånardeltagande.
- Deltagarna lär sig att både cykla och ta hand om sin cykel. Dessutom går man igenom trafikregler.