Janne Wass: Spel för gallerierna

Det finns ingen återvändo för Barack Obama. Han har i tydliga ordalag garanterat att man kommer att vidta militära åtgärder om det avslöjas att Bashar al-Assad har använt kemiska vapen.

I en tv-intervju säger Obama att USA inte fattat ett beslut om en attack, men att Syrien måste förbereda sig på "internationella konsekvenser". Även om Storbritanniens parlament nu dragit i handbromsen i väntan på FN-inspektörernas resultat, är frågan snarast när – inte om – en attack mot den syriska regimen inleds.

Frågan om FN-mandat är främst kosmetisk. Syrien har inte skrivit på några avtal som förbjuder användningen av kemiska vapen mot den egna civilbefolkningen (Genèvekonventionen gäller krig mellan stater), så FN har strikt tolkat inte ens något mandat att välsigna en internationell militärinsats.

USA har försäkrat att attacken inte kommer att vara ämnad att avsätta en diktator, som i Irak och Libyen. På grund av krigets art i Syrien skulle det inte heller vara möjligt att slå ut al-Assads trupper utan hundratals, om inte tusentals, civila offer. Obama vill vidare inte stärka sitt rykte som kungamakare i arabvärlden.

Administrationen vill till varje pris undvika att snärjas in i en lång kris. Dessutom vill USA inte heller reta upp al-Assad så mycket att regimen i desperation slår tillbaka mot USA:s allierade i Mellanöstern – Jordanien och Israel ligger nära till hands.

Konsensusen bland bedömare är att USA och dess allierade med hjälp av krigsfartyg och flygvapen kommer att slå till mot några utvalda militära mål och möjligtvis lager med kemiska vapen. Marktrupper är uteslutna och ett större bombardemang av bostadsområden är inte heller sannolikt. Attacken ska vara stark nog att ge al-Assad en knäpp på ­näsan, men inte tillräcklig för att på ett avsevärt sätt påverka krigets utgång.

Vad gör då al-Assad? Han vill till varje pris undvika att USA på allvar ger sig in i kriget, för då vet han att spelet är förlorat. Han vet att varken USA eller Israel kommer att tolerera storskaliga hämndaktioner mot sina allierade.

Med största sannolikhet koncentrerar han sig på att minimera skadorna, väntar ut attacken och, då den är över, fortsätter som förut. Möjligtvis kan angreppet ge upphov till fler kemiska attacker mot civilbefolkningen i Syrien, samt cyber- och terrorattacker mot västerländska mål.

I slutändan kommer en attack mot den syriska regimen knappast att ha någon större betydelse för kriget, förutom att situationen för de civila ytterligare förvärras. Det är ett politiskt och diplomatiskt spel för gallerierna som i första hand är ämnat för väst att rädda ansiktet, inte liv.

Skribenten är utrikesredaktör.