Polisen bedömer studieframgången

– Det finns en orättvisa inbyggd i själva systemet, vilket leder till att olika människor behandlas olika. Vi har universitetslagen som ger vissa förutsättningar och utlänningslagen som har en helt annan verklighetsuppfattning. De här två verkligheterna möter inte varandra utan leder till en olycklig situation där det är polisen som avgör om en persons studieframgång är tillräcklig eller inte, säger professor Elina Pirjatanniemi som leder Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi.

Det var i somras som en student från ett land som inte hör till EU kom till hennes byrå, olycklig över en begäran om utredning som polisen hade skickat då studenten hade ansökt om fortsatt tillfälligt uppehållstillstånd. Studierna hade inletts hösten 2011 och varken akademin eller universitetslagen hade något att invända mot studieframgången. Men då polisen tog sig an rollen som studiehandledare var utslaget klart: studiepoängen var för få och enligt polisens beslut, i vilket man hänvisar till Migrationsverkets instruktioner, ska studenten utvisas ur landet och får inte komma tillbaka.

Olika behandling

Pirjatanniemi redogör för fallet på sin blogg med studentens tillstånd och i korthet är tvistefrågan den här: enligt universitetslagen är målsättningen att en högre högskoleexamen omfattande 120 studiepoäng ska avläggas på två år vilket innebär en studietakt på 60 poäng per år. Men vid behov kan studenten beviljas studierätt för ytterligare två år. Då kan han eller hon få endast 30 studiepoäng per år utan att studieframgången anses vara otillräcklig.

Men för utländska studenter spelar utlänningslagen in och den ser väldigt annorlunda på situationen. I det aktuella fallet hänvisar polisen till ett direktiv från Migrationsverket om att ett fortsatt tillfälligt uppehållstillstånd kan beviljas endast om förutsättningarna för det tidigare tillståndet fortfarande är i kraft. I detta fall är alltså studieframgången avgörande. Polisen konstaterar att den lägsta studieframgången för att få studiestöd, det vill säga kring 45 studiepoäng per år, bör vara riktgivande då man bedömer en utländsk students förutsättningar för att få fortsatt uppehållstillstånd.

Olycklig arbetsfördelning

Pirjatanniemi säger att den springande punkten är skillnaden mellan hur studenter behandlas. En finländsk student skulle i samma situation få behålla sin studierätt men för en utländsk student blir följderna alltså grava.

– Vi borde ta en funderare om vi ska ha två lagar som reglerar samma sak då de drar åt så olika håll. Det är inte bra för någon part att vi har en sådan här arbetsfördelning, säger Pirjatanniemi.
Hon ska nu via studentkårerna försöka reda ut hur vanliga liknande fall är. Responsen på hennes blogginlägg visar att frågan är intressant och behöver granskas närmare. Pirjatanniemi säger att hon som professor givetvis vill att studenter studerar flitigt och håller sig till målsättningarna. Men de som inte gör det måste behandlas lika.
– Vi måste föra en diskussion om fallet ska ha etiketten "diskriminering" eller inte. Vi måste fråga oss om det finns godtagbara skäl att särbehandla studenterna. Orättvist tycker jag i alla fall att det är.

"Utredning inleds"

Hbl kontaktar minoritetsombudsmannens byrå för att fråga vad man anser om fallet. Diskriminering eller inte?

Efter att ha bekantat sig med fallet säger överinspektör Mikko Joronen att det väcker intressanta frågor.

– Vi följer noga med hur saken utvecklas. Så vitt vi vet håller studenten på att överklaga hos förvaltningsdomstolen. En viktig fråga är om någon gjort sig skyldig till diskriminering. Den saken ska vi själva utreda. När vi diskuterat inom byrån fattar vi beslut om vad som ska göras. Ingen har lämnat in klagomål till oss utan vi undersöker saken av eget intresse.

Hur går ärendet vidare hos er?

– Vi ska diskutera vilken juridisk bedömning frågan föranleder. Vilken är den rätta juridiska bedömningen enligt oss? Och vilka är de lämpliga åtgärderna om vi går in för att få till stånd större förändringar. Vi måste också kontakta studenten för att fråga om personen vill att vi utreder frågan.

Joronen säger att fallet är ett utmärkt exempel på hur svårt det är att få uppehållstillstånd i Finland.