Stiftelse vill köpa museet i Luumäki för en euro

LUUMÄKI Hbl:s nyhet i somras att Museiverket värderar Svinhufvudmuseet i Luumäki till 400 000 euro och att Senatsfastigheter redan letar efter en köpare fick fart på entusiasterna.

I går samlades de i museet för att grunda Kotkaniemistiftelsen som ska driva projektet. Pressrådet Jyrki Vesikansa är en av initiativtagarna och vice ordförande i den nya stiftelsen. Han anser att Svinhufvudmuseet behövs som ett museum över Finlands frihetskamp och självständighet.

– Svinhufvud hade en central roll först som talman i den första lantdagen under ryska tiden, som förvisad till Sibirien i tre år, som den första undertecknaren av självständighetsdeklarationen 1917 och sedan som Finlands tredje president.

Den ståtliga villan Kotkaniemi i Luumäki mellan Kouvola och Villmanstrand köpte Svinhufvud 1908 då han utsågs till häradsdomare i den lokala domsagan. Han skulle bo kvar till sin död 1944.

Anslagen slut

Släkten Svinhufvud sålde 1990 villan till staten som 2000 öppnade museet. För två år sedan meddelade Museiverket att anslagen tryter, man kan inte längre betala för driften. På privat initiativ har museet ändå hållit öppet, men sommarens nyhet att staten värderar byggnaden med tanke på försäljning slog ner som en bomb i Luumäki.

I går kom Kotkaniemistiftelsen med sitt motbud. Man köper museet för ett nominellt pris på en euro.

– Ett sådant underpris måste godkännas av riksdagen. Men det räcker inte. Vi har färdiga ritningar för en modernisering så att vi utökar toaletterna, det finns i dag bara en under trappan, öppnar kafé och butik och bygger sociala utrymmen. Det kan kosta två miljoner euro som staten måste betala.

– Till slut behövs ett anslag för den årliga driften på 50 000 euro, det är lika mycket som Sibeliusmuseet i Ainola lyfter vilket måste vara rimligt, räknar Jyrki Vesikansa.

Museiverkets överdirektör Juhani Kostet var på plats i Kotkaniemi och lyssnade artigt på Vesikansas uträkning.

– Jag håller med om att Kotkaniemi är ett utmärkt komplement till Kekkonenmuseet på Ekudden. I Luumäki berättar vi om Finlands väg till självständighet, i Mejlans om hur det självständiga Finland blev.

– Men realiteten är sådan att vi på Museiverket nu måste avstå från cirka 40 fastigheter som vi inte har råd att upprätthålla. Jag hoppas Kotkaniemi hör till dem som vi kan rädda så att museet kan fortsätta. Men vi har inte pengar, finansieringen måste lösas i förhandlingar med kulturministeriet.

Släkten orolig

I den nygrundade Kotkaniemistiftelsens styrelse sitter Eino Svinhufvud som representant för släkten. Han är sonsonson till presidenten på Kotkaniemi.

– Inom släkten ser vi positivt på den nya stiftelsens initiativ att rädda museet. Vi var lite oroliga då nyheten kom att staten vill sälja området. Det var ju inte avsikten när vi överlät Kotkaniemi till Museiverket 1990. Hoppas det löser sig nu.

Eino Svinhufvud har inga känslomässiga band till Kotkaniemi.

– Jag har aldrig bott här, men en del släktingar har fortfarande sommarställen längs sjön Kivijärvis strand.

Trots att släkten behöll Kotkaniemi till 1900 är många möbler och annan inredning ursprunglig från P E Svinhufvuds dagar. Arbetsrum, matsal, vapensamling, jakttroféer och inte minst skjutbanan bakom villan är likadana som i början av förra seklet.

När man står framför Svinhufvuds skrivbord kan man tänka sig att det var här han satt och planerade arbetsdagen i domsagan 1914, den som slutade med att tsarens milis grep honom i rätten och förvisade honom till Sibirien på tre år.

Eller att det var här han satt och skrev radiotalet som fick Mäntsälämännen att 1932 avstå från sin statskupp och gå hem utan att ett enda skott avlossades.

Tala om historiens vingslag ...