Foto: Lehtikuva / Timo Jaakonaho

Yles religiösa program delar åsikter

Veikkaus lottodragningar kastades ut eftersom de ansågs oförenliga med Yles sponsorregler. Men Kyrkans program fortsätter som inget hade hänt, trots att man från Yle-håll erkänner att det är ett problematiskt äktenskap.

När den nya Yle-lagen diskuterades i riksdagen låg fokus på finansieringen, men väldigt lite talades det om public service-uppdragets innehåll. Ännu mindre tanke gavs kopplingen mellan Yle och kyrkan, som producerar ett antal konfessionellt kristna program varje dag i både radio och tv.

En av de få som var kritiska till upplägget var Oras Tynkkynen, ledare för Gröna riksdagsgruppen. Under debatten argumenterade han för att Finland, som är en sekulär stat, inte borde ha lag på att Yle ska sända "andaktsprogram".

– Vi lever inte i Saudiarabien eller Afghanistan med en statsreligion som tutar ut sitt budskap i radion varje dag.

Tynkkynen tycker att det är viktigt att staten inte favoriserar vissa grupper eller trosinriktningar, särskilt nu när Yle har blivit skattefinansierat och alla finländare betalar för Yle, även de som inte är kristna.

– Yle borde själva få formulera vilka typer av livsåskådningsprogram man vill sända, och inte bara låta en viss ideologi eller doktrin ha företräde, som dessutom bidrar ekonomiskt.

Som exempel tar han debatten kring det statliga lottoföretaget Veikkaus, som nyligen stoppades från att göra de populära lottodragningarna på Yles kanaler med argumentet att de är sponsring.

Tynkkynen tycker att kristna program går att jämföra med politiska inlägg och han köper inte kyrkans resonemang att kritiken som riktas mot dem är att jämföra med hur folk klagar över för mycket sport på radio.

– Det skulle vara absurt att tänka sig att De gröna eller Vänsterförbundet skulle få sända 17 minuter radio varje dag och dessutom politiska program riktade mot barn.

Ordförande och präst

Däremot försvarar förvaltningsrådets ordförande Ilkka Kantola (SDP) de kristna programmens roll inom Yle.

– Gudstjänster är en del av den finländska traditionen och livsstilen, säger Kantola, som har en bakgrund som präst.

Han tar stöd i rundradiolagens paragraf sju om Yles allmännyttiga verksamhet, där det i en bisats står att Yle ska tillhandahålla andakter. Att andakter har tolkats som gudstjänster förklarar han med tradition.

Inte heller grundlagsutskottet såg några problem med Yles och kyrkans samarbete, menar Kantola.

– Public service ska betjäna folket och sända sådana program som efterfrågas. Nästan alla våra lyssnare är medlemmar i kyrkan.

"Dags att diskutera upplägget"

– Samarbetet med den evangelisk-lutherska kyrkan är unikt för Yle, vi arbetar inte på samma sätt med någon annan extern organisation som producerar innehåll för oss, säger Carin Göthelid, mediechef på Svenska Yle.

Hon förklarar att tradition och historia har styrt hur man sett på andaktsprogrammen inom Yle, men säger att hon ändå tycker att religiösa program ska vara en del av public service.

Det är Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) som med egna redaktörer producerar de konfessionellt kristna programmen på svenska, medan Yle står för tekniken.

– I något skede är det klart att man på allvar måste diskutera om det här upplägget fungerar, säger Göthelid, men tillägger att det ligger på politikerna att bestämma Yles uppdrag.

Hon föreslår i stället en breddning av de befintliga programmen och att man gör om exempelvis programmet Himlaliv till att återspegla fler religioner. Yle Fem visar även produktioner med en öppnare syn på andlighet från andra nordiska länder. Men den form av samarbete som Yle har med kyrkan finns inte i övriga Norden.

– Om vi enbart hade kyrkans livsåskådningsprogram skulle vi inte leva upp till våra etiska regler om objektivitet och mångsidighet, säger Göthelid.

Strikta regler styr Yles utbud vad det gäller program för barn, särskilt sponsring och påverkan. Att föräldrar kan tänkas reagera på att kyrkan gör program riktade till barn, har Göthelid aldrig reflekterat över. Ingen lyssnare har heller hört av sig till henne med klagomål.

– Vi har nog aldrig tänkt att det skulle vara någon skillnad mellan barn och vuxna, jag kan inte säga om det är rätt eller fel med kristna barnprogram.

Ett exempel är "familjeandakten" som har ett barnvänligt tilltal och sänds strax efter Buu-klubben på helgerna i Radio Vega. Det kan vara svårt för barn att skilja vad som är ett vanligt barnprogram och vad som är ett kristet program med sagouppläsning.

– Familjeandakten är ju inte precis några svavelosande predikningar men jag kan ha förståelse för om föräldrar tycker att det här är problematiskt, säger Göthelid.

Några andra livsåskådningsprogram med inriktning på barn sänder inte Yle i dagsläget, och bryter på så sätt mot sina egna direktiv om mångfald.

Populära program

De första radiogudstjänsterna sändes i samband med Rundradions grundande för nästan 87 år sedan. Andaktsprogram har sedan dess legat i topp bland de mest populära programmen.

Det berättar prästen Lucas Snellman, som är ledande branschsekreterare vid KCSA.

– Eftersom det står i lagen att Yle ska tillhandahålla andaktsprogram har det tolkats så att programmen ska produceras av olika kristna kyrkor och samfund.

Rent praktiskt innebär det tre anställda på KCSA. Budgeten för omkostnaderna ligger på runt 40 000 euro om året. Yle har en producent kopplad till programmen men kyrkan producerar innehållet och är ansvarig utgivare.

Snellman säger att kyrkan sänder 17 minuter program med avsändare från kristna samfund varje dag bara på Radio Vega. Med gudstjänsterna på söndagar och vid högtider blir det mer.

– Jag förstår att det finns de som är kritiska till samarbetet men det ligger i kyrkans intresse att nå ut med sitt budskap.

Han jämför med att vissa lyssnare klagar på att det är för mycket sport på radion eller att andra inte tycker om musiken som spelas. För honom är det därför naturligt att ett public service-företag sänder kyrkoprogram eftersom sådana efterfrågas av finländarna och bevisligen är mycket uppskattade.

– Dessutom ger vi en möjlighet till de sjuka och gamla som inte kan ta sig till en kyrka att ändå ta del av en gudstjänst, säger Snellman.

Hittills har det bara varit kristna samfund som sänt gudstjänster och andaktsprogram men Snellman är inte främmande för att till exempel muslimska och judiska andaktstalare regelbundet ges utrymme. Dock har Rundradions övervakningsprogram tackat nej till Livets ord och Jehovas vittnen, då de "inte ingår i ett ekumeniskt samarbete".

– Vi har aldrig fått någon förfrågan från muslimskt eller judiskt håll, säger Snellman men tillägger att någon information till andra trosinriktningar om möjligheterna att göra andaktsprogram heller aldrig skickats ut.

– Det ligger på Yles ansvar, säger Snellman.