"Dags att diskutera upplägget"

– Samarbetet med den evangelisk-lutherska kyrkan är unikt för Yle, vi arbetar inte på samma sätt med någon annan extern organisation som producerar innehåll för oss, säger Carin Göthelid, mediechef på Svenska Yle.

Hon förklarar att tradition och historia har styrt hur man sett på andaktsprogrammen inom Yle, men säger att hon ändå tycker att religiösa program ska vara en del av public service.

Det är Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) som med egna redaktörer producerar de konfessionellt kristna programmen på svenska, medan Yle står för tekniken.

– I något skede är det klart att man på allvar måste diskutera om det här upplägget fungerar, säger Göthelid, men tillägger att det ligger på politikerna att bestämma Yles uppdrag.

Hon föreslår i stället en breddning av de befintliga programmen och att man gör om exempelvis programmet Himlaliv till att återspegla fler religioner. Yle Fem visar även produktioner med en öppnare syn på andlighet från andra nordiska länder. Men den form av samarbete som Yle har med kyrkan finns inte i övriga Norden.

– Om vi enbart hade kyrkans livsåskådningsprogram skulle vi inte leva upp till våra etiska regler om objektivitet och mångsidighet, säger Göthelid.

Strikta regler styr Yles utbud vad det gäller program för barn, särskilt sponsring och påverkan. Att föräldrar kan tänkas reagera på att kyrkan gör program riktade till barn, har Göthelid aldrig reflekterat över. Ingen lyssnare har heller hört av sig till henne med klagomål.

– Vi har nog aldrig tänkt att det skulle vara någon skillnad mellan barn och vuxna, jag kan inte säga om det är rätt eller fel med kristna barnprogram.

Ett exempel är "familjeandakten" som har ett barnvänligt tilltal och sänds strax efter Buu-klubben på helgerna i Radio Vega. Det kan vara svårt för barn att skilja vad som är ett vanligt barnprogram och vad som är ett kristet program med sagouppläsning.

– Familjeandakten är ju inte precis några svavelosande predikningar men jag kan ha förståelse för om föräldrar tycker att det här är problematiskt, säger Göthelid.

Några andra livsåskådningsprogram med inriktning på barn sänder inte Yle i dagsläget, och bryter på så sätt mot sina egna direktiv om mångfald.

Barn är godtrogna

Robert Brotherus är mjukvaruutvecklare i Helsingfors och engagerad i föreningen Fritänkarna. Han är far till två barn, elva och tretton år, och när de var mindre var det mycket viktigt för honom vilka medier de exponerades för.

– Små barn är godtrogna och har ingen möjlighet att stå emot påverkan och kan inte själva kritisera vad som lärs ut. Det är därför religiösa samfund ofta riktar sin mission mot dem, säger Brotherus.

Han har inte lyssnat på familjeandakten, men säger att det över huvud taget är omoraliskt av kyrkan att rikta sig mot barn, särskilt när det gäller public service och när gränserna är svåra att uppfatta.

– Vill kyrkan göra radio och tv så kan de göra det själva, det är en mäktig organisation som har över en miljard euro i inkomster varje år, säger Brotherus och påminner om den fristående kristna kanalen TV7.

Populära program

De första radiogudstjänsterna sändes i samband med Rundradions grundande för nästan 87 år sedan. Andaktsprogram har sedan dess legat i topp bland de mest populära programmen.

Det berättar prästen Lucas Snellman, som är ledande branschsekreterare vid KCSA.

– Eftersom det står i lagen att Yle ska tillhandahålla andaktsprogram har det tolkats så att programmen ska produceras av olika kristna kyrkor och samfund.

Rent praktiskt innebär det tre anställda på KCSA. Budgeten för omkostnaderna ligger på runt 40 000 euro om året. Yle har en producent kopplad till programmen men kyrkan producerar innehållet och är ansvarig utgivare.

Snellman säger att kyrkan sänder 17 minuter program med avsändare från kristna samfund varje dag bara på Radio Vega. Med gudstjänsterna på söndagar och vid högtider blir det mer.

– Jag förstår att det finns de som är kritiska till samarbetet men det ligger i kyrkans intresse att nå ut med sitt budskap.

Han jämför med att vissa lyssnare klagar på att det är för mycket sport på radion eller att andra inte tycker om musiken som spelas. För honom är det därför naturligt att ett public service-företag sänder kyrkoprogram eftersom sådana efterfrågas av finländarna och bevisligen är mycket uppskattade.

– Dessutom ger vi en möjlighet till de sjuka och gamla som inte kan ta sig till en kyrka att ändå ta del av en gudstjänst, säger Snellman.

Hittills har det bara varit kristna samfund som sänt gudstjänster och andaktsprogram men Snellman är inte främmande för att till exempel muslimska och judiska andaktstalare regelbundet ges utrymme. Dock har Rundradions övervakningsprogram tackat nej till Livets ord och Jehovas vittnen, då de "inte ingår i ett ekumeniskt samarbete".

– Vi har aldrig fått någon förfrågan från muslimskt eller judiskt håll, säger Snellman men tillägger att någon information till andra trosinriktningar om möjligheterna att göra andaktsprogram heller aldrig skickats ut.

– Det ligger på Yles ansvar, säger Snellman.