För Elin Martin och Liisa Oksanen är smarttelefonen det enklaste sättet att ha kontakt med vänner. – Man skulle känna sig utanför utan den, säger Oksanen. Foto: Jannica Luoto.

Mobilen en klasspryl i klassrummet

Dagarna kring skolstarten var extra intensiva i telefonaffärerna när många nya ettor fick sina första smarttelefoner. Mobilen blir vanligare i allt yngre åldrar men de som inte har råd riskerar att bli utfrysta.

– Nog skulle det suga om man inte hade telefon, säger Sami Fredriksson och får medhåll av sina kompisar Alexander Majuri, Benedict Majuri och Vincent Bertula.

De har alla smarttelefoner och använder dem flitigt.

– Vi spelar spel, chattar med vänner och ser på Youtube-videor, säger Bertula.

– Utan telefon skulle man vara tvungen att använda datorn för att prata med kompisar.

I tioåringarnas klass har många smarttelefoner, men inte alla. De som inte har smarttelefoner har oftast en Nokiatelefon med knappar.

Barn av sin tid
Mirjam Kalland
på Mannerheims barnskyddsförbund anser att barn i skolåldern behöver ha telefoner.

– Man kan inte sätta barndomen i ett museum och säga att 1950-talets barndom är en förebild för oss. Inte säger man ju heller åt vuxna i dag att leva sina liv och jobba utan mobiltelefoner. Förr behövde barn inte telefon, men i dag gör de det. Den ger trygghet, säger Kalland.

Behovet av en egen telefon uppstår när barn når skolåldern. Då börjar barn skapa egna nätverk, i stället för att föräldrarna sköter det.

– Det går ju bra att hålla kontakt med en mindre dyr telefon också. Men smarttelefoner kan vara bättre på det sättet att barnen använder dem väldigt lite till att ringa med och i stället chattar. Då är de mindre utsatta för strålning.

Strålsäkerhetscentralen rekommenderar att barn pratar så lite som möjligt i telefon och i stället skickar textmeddelanden eller chattar. De som är barn i dag hinner använda mobiltelefoner mycket längre än de som började använda dem för tio år sedan som vuxna. Det går ännu inte att fullständigt bedöma riskerna med långvarig användning av mobiltelefon.

Mobbning
Niklas Tompkin, 7 år, har just tappat bort telefonen han fick för ett halvår sedan. Det var ingen ny modell, men en Nokia med pekskärm. Alla Niklas vänner har inte smarttelefon, men hans pappa Robert Tompkin har ändå funderat på risken att de som inte har den nyaste mobilmodellen kan bli mobbade.

– Men jag skulle inte köpa en fräsigare modell till honom om han blev mobbad. Snarare skulle jag ta med honom på boxningslektioner, säger han.

Mirjam Kalland tycker att det är befogat att undra vad som händer om ett barn inte har möjlighet att få en mer avancerad telefon, om den krävs för att man ska känna sig delaktig i gruppen.

– Det kan helt klart vara en svår situation att bli utanför.

– Har föräldrarna inte råd med en telefon ska man prata med barnet och förklara situationen. Man kan säga att man måste spara pengar för att få en telefon. Det är inte farligt för barn att behöva vänta, men man måste ge dem framtidshopp och visa att det går att spara långsiktigt om man verkligen behöver någonting, säger Kalland.

Utanförskap
Elin Martin
, 12 år, och Liisa Oksanen, 14 år, har nyss börjat i sjuan i Lönkan. De flesta av deras vänner har Iphone och själva har de fått sina smarttelefoner under det senaste året. Båda tycker att det viktigaste med en smarttelefon är att man kan använda internet med den.

– Det är så lätt att ha kontakt med vänner när alla kompisar också har smarttelefon, säger Martin.

– Man skulle väl inte direkt bli mobbad men man skulle känna sig utanför om man inte hade en smarttelefon, säger Liisa Oksanen.

Mirjam Kalland hoppas att skolorna inser att mobbning inte längre försiggår enbart på skolgården och i klassrummet utan också i mobilvärlden, via chattande och sociala medier.

– Det är viktigt att tala med barnen om ett ansvarsfullt sätt att använda medier. Annars är det som att släppa ut dem i trafiken utan att lära dem något om grönt och rött ljus, säger Kalland.