Nordiska välfärden måste vårdas

Det nordiska välfärdssamhällets framtid hänger mer på politisk vilja än på ekonomiska realiteter, anser statsvetaren Joakim Palme. Han är vd för Institutet för framtidsstudier i Stockholm, professor vid Uppsala universitet och son till tidigare socialdemokratiska statsministern Olof Palme.

– Det finns en överdriven föreställning om att den nordiska modellen är dyrare än andra europeiska modeller och det hävdar jag är fel. Skattenivåerna hos oss har kommit ner på en "normal" europeisk nivå. Andra länder har kommit i fatt, men vi har också pressat ner skatterna.

Nödvändig modell
Enligt Palme visar bland annat internationella rankningslistor att de nordiska länderna är bland de mest attraktiva när man ser på konkurrenskraft.

Det i kombination med att små, öppna ekonomier ofta har välutvecklade välfärdssystem för att kunna hantera den globala ekonomiska exponeringen visar enligt Palme att den nordiska välfärdsmodellen rentav är nödvändig.

– Det är inte bara möjligt utan också nödvändigt att kombinera social välfärd med tillväxt.

Att vi i Norden fortfarande ställer oss frågan om en nordisk välfärdsmodell är möjlig att upprätthålla, tror han att till stora delar beror på retoriken på 80- och 90-talen.

– Då ifrågasatte man starkt om det är möjligt att ha höga skatter och stark tillväxt samtidigt. Man hade tappat bort vad skattepengarna används till och blivit för influerad av den amerikanska synen på staten som tar pengar av samhället för att ge lindring i stunden. Det främjar inte tillväxten. Men tittar man på innehållet i den nordiska välfärdsmodellen har man betonat sociala försäkringar men också så kallade sociala investeringar som utbildning och sjukvård, saker som främjar människors arbetsförmåga.

Tid för åtgärder
Och här kommer vi in på följande utmaning: Hur ska vi driva en ­tillräckigt aktiv sysselsättningspolitik?

– Ambitionsnivåerna har sjunkit i Finland, men de har sjunkit mycket mer i Sverige. Från att ha varit unika i europeisk jämförelse, är vi nu en bland andra. Många europeiska länder har flyttat fram positionerna.

En viktig fråga, förutom att få ut de unga på arbetsmarknaden är genusaspekten: i Norden klarar sig kvinnorna bäst på alla utbildningsstadier, men ser man på den ekonomiska livscykeln halkar de efter männens.

– Det här är en riktigt stor utmaning om man ser på tjugo års sikt. I Sverige har man börjat diskutera hur föräldraförsäkringen ska utformas: det finns de som hävdar att en individualisering av föräldraförsäkringen, så att man delar lika mellan män och kvinnor kunde bryta mönstret.

Om vi kommer att ha råd med den nordiska välfärdsmodellen beror på om vi kan utforma systemen så att trygghetssystemen går att förena med en positiv sysselsättningsutveckling.

– Om man ingenting gör, kommer systemet att bryta samman. Men vi har ännu tid att tänka långsiktigt. De riktigt stora påfrestningarna kommer inte i år eller nästa år utan om tio år.